...
Yrt (ört), f. ört. VG.* (där dock örter troligen är skriffel för ærter, jfr. U. M. 49: 1.); ME.* St. Thj. 6; Chr. Tj. 27: pr. Jfr. R-t IV. 89 not; St. Föret. s. C, CI.
Yrta garþer (örta garþer), m. örtagård, trägård. ME.* Chr.*
Yrtugh land, se Örtogha land.
Ysalde (ysildi, uselde), f. ? (af usal; Isl. vesald, vesæld, vesöld) uselhet, fattigdom. y. gar börnum a hænder, Sk.*
Yta, v. n. (af ut) komma ut. ytir hvarghin, om spetsen af svärdet, hvarmed någon blir sårad, ej någonstädes kommer ut på andra sidan af den sårade delen af kroppen, VG.*
Ytarmer, se Ytermer.
Ytarster (ytærster, ytirster; utarster, VG.* öytarster, ÖG.), adj. superl. 1) ytterst. Bj.* -ta iæþer, ÖG.* hvarstaþ mællin þe -stu (n. stæþi) sum &c. Bj.* 2) sist. y. fardagher, afraþsdagher', VG. II. A. 25; IV. 3; VM. II. J. 15: pr. i (sin) -ta tima, se Timi. a -ta þinge, ɔ: det sjette, ME.* þætta -ta vitsorþ, ɔ: sistnämnda, VM.*
Ytermer, ytarmer, adv. compar. 1) längre ut l. bort, ytterligare. æi y. mæþ hærfærd, ɔ: ej längre än till rikets gräns, SM.* ME. Kg. 3: 1. systkanen ok æi y.,
