ɔ: aflägsnare slägtingar, VM.* Jfr. Utmer, Ytærst. 2) ytterligare, längre (efter en viss tid). hær efter y., St. Add. A.
Ydermere, adj. compar. ytlerligare. noger y. skat, Sk.*
Ytighia manaþer, m. ytterligare l. senare månaden; så kallas åttonde månaden efter fadrens död, när barn då af enkan framfödes. U.*
Ytirster, se Ytarster.
Ytærst, adv. superl. (n. af ytarster) ytterst, längst borta l. bort. ÖG.* H.*
Yvi, Yvir, se Ivir.
Yver hörogher, se Overhörig.
Övermer, adj. = yvri 2. U.*
Yværmer, adv. längre upp, ofvanför. ÖG.*
Yvri (yfri, öfri), adj. 1) öfre. G.* ME.* yvra hul, se Hul 2. yfirster, öværster, superl. Bj.* G.* 2) senare. Se Mariu mæssa, Varafru dagher. yværster, superl. sist. -ta fæmt, ÖG.*
Yxi, se Öxe.
Yxna, se Oxi.
Yxna kaup, n. (af oxi) köp af oxar. G.*
Yxna oyker, m. ett par oxar. Se Öker.
Þ. Th. T.
Här upptagas de ord, som i yngre och äfven några gamla hss. börjas med th l. t i st. f. þ.
Þa (da, VG.* þau, G. 3: 2; 38), adv. 1) då. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sk.* G.* þa ær (rel), då när, VG.* ÖG.* (u. Ær); Sk. I. 220. þa sum, ÖG.* VM.* æn þa, se Æn, adv. þa æn, a) = þa sum, G.* b) om då, ɔ: men om. þa æn kona ær livandi, þer þrætta, nokor ær, han böter eigh &c. VG. I. A. 5; IV. 19: 1; ÖG.* U.* SM.* Sm.* Bj.* G.* þa . . til, = þær til, till det, därtill, VG.* 2) sedan. þa hæfs i vargs næsi þa i fulæ bæk, VG. IV. 10. þa (n. þæn sum) þær ær næst, VG. I. Md. 1: 4. 3) förekommer ofta som ett fyllnadsord utan särskild betydelse. crussur &c. þa skal biskuper vighia, örtogh min . . þa a hæraþ, hvarghi þa rætkændi iak, &c. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* 4) conj. (utan efterfölj. conj. ær l. sum) då när. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sk.*
Þa för ta, se Ta.
Þagh, se Þiggia.
Þaghar (þæghar; þegar, þear, G.*), adv. (Isl. þegar) 1) då. VG.* ÖG. Dr. 2: 2; SM.* VM.* G.* Sk.* hva þ. &c., hvem som då (n. när han ärfver), VG. II. K. 72: 5. þ. ær (conj.), då när, VG.* þ. sum, G.* 2) (då) genast, strax. ÖG. Dr.9: 1; ES. 15: 5; G.* Sk.* ME.* þ. eptir, strax därefter, G.* 3) conj. då, när. VG.* ÓG.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* ME.*
Þaigin, se Þöghine.
Þak (tak, Chr.), n. tak. SM.* Bj.* St.* Chr.* göre annat (n. hus) ater til þaks (= göri up til fæstiband l. vægbanda, VM. I. B. 45: 1.), H.* koma, föra, bæra (hem i laþu sina, n. säd l. hö) undir þ. ok þræggia, allitt. U.* SM.* gælder ater undan þ. ok þræggia, ɔ: sedan det kommit under tak, )( fyr æn in laþas (jfr. Þriskuldi), SM.* Jfr. Torf tak, Þækkia.
Þak (tak), f. (Isl. þökk) 1) välbehag, bifall. utan malsæghanda þ., ɔ: om än målsegaren ej vill medgifva det, U.* VM. II. M. 4. betale til tacke, ɔ: till nöjes, Sk. V. 5: 21. 2) tack. havi firi (ærvoþe sit) þ., SM.* ME.* Chr.*
Þakter, se Þækkia.
Þaleþ, adv. (för þa leþ) på det sättet, så. VM.*
Þan, ? sena, prov. tan, tana. þ. hels (gen.) eþa nakka, hals- l. nacksena, G.*
Þan, pron. och art. def. se Þæn.
Þan, conj. (AS. þanne; Fries. than,
