Thomas Thorild
Men du ädle, tryckt eller hugnad,
uppehåll troner, lifnär konungar!
Utom honom hvad voren I? — Skuggor,
tomma, glänsande, flyende evigt.
Välgör, välgör lik himmelens gudom,
själfstor som han, så glömd och tacklös.
Men du, ljufva, heliga skaldsång,
tillbed evigt det ädla och sanna!
Svart som jorden, som hon ädel,
helig, verksam, släkter födande,
dåren ser dig, nalkas dig skamlös,
vill förakta dig, men känner vördnad.
Torftiga, rika, sanna naturens
människa! Ack, själf ständige, frie,
jordens dyrkare, son och välsignade,
seklerna, folkslagen sjunga din ära.
Landets skyddsängel, patriark, konung,
din världs gud, o, himmelens älskling,
drickande sällheten ur sitt första,
rena ursprung! En gång, ack, en gång
må jag denna lycksalighet smaka,
en gång, Allgode, glad och tacksam
smaka, gömd i naturens sköte,
mina fäders rena välsignelse!
⁎
196
