Porträtterne
i ställning och i dans ett mönster,
mitt och familjens hela hopp,
som sju slags stångpiskor fann opp,
men fick en fläkt ifrån ett fönster
och slöt i en katarr sitt ärofulla lopp;
— hans grafvård resas skall af marmor —
Det här är till min mor, grefvinnan, en fru farmor:
hon var uppå sin tid för skönhet vidt i rop
och — som det verkligt händt, och icke är en sägen —
halp drottning Kirstin kröningsdagen
att häkta understubben hop…
Nu, den där damen i mantiljen,
det är min grandtant, kära barn;
och den där gubben med talar'n,
det är en onkel i familjen,
som spelte en gång schack med själfva ryska tsarn…
Det där porträttet sen till vänster
är salig öfversten, min man.
Hvem ägde skicklighet, talanger och förtjänster
i rapphönsjakt, om icke han?…
Men se nu väl på denna damen
i den ovala vackra ramen,
som i sin höga barm den där buketten bär,
se hitåt — inte på den där —
hvad stolthet kan man ej ur hennes ögon läsa!
Se, hvilken ädelt buktad näsa!
Kung Fredrik blef en kväll i denna skönhet kär.
Men hon var dygden själf och började att fräsa
och kungen underdånigt snäsa,
så att han blef helt flat och sade: ’Ack, ma chère,
bevars hvad hon är fasligt fjär!’…
Ja ja, den händelsen kan ännu mången sanna…
Nå, ser du inte hvem det är?
Hvad… känns jag inte strax på denna stolta panna?” —
