Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Kantat den 1 Januari 1789



KANTAT DEN 1 JANUARI 1789.

Röst af Allfaders mun: “Ännu ett år åt världen,
 ännu ett hvarf af solens gamla lopp,
 förr än jag kröner dygdens hopp
och störtar lasterne och dårskapen och Härden.”

 Du, sistnämnd i det åttonde
af seklets tiotal! Du hörde det och väcktes
 utur den dröm af möjlig varelse,
 hvari du, dödligt slumrande,
 med natt af evighet betäcktes —
Träd ut! — Vid Jani vink ditt fängsel upplyckt sig,
och ljusets härskare, den höga resenären,
 stolt i sin vagn, som väntar dig,
sin kosa kastat om mot Skyttens landamären —
 Du kommer — Glad, förundrad öppnar du
 din första blick för dagen — första gången
 ser tidens fält, och lifvets — Till dig nu
 uppstiger jordens hälsning — sången
af millioners lof — O hör den, icke blott
 i stoj af sällhets druckne dårar
på nöjets iderbädd, ur lyckans gyllne slott,
 men i de mindre bittra tårar,
 den milda suck, den suck af tröst,
som häfver mindre tungt de olyckligas bröst!

Kor af lycklige på jorden.

Dig våra vimlande glädjerop mana,
nyburna, sällhetsledsagande år!
Lät på vår lefnads framdansande bana
nöjet beblomstra hvart ögnablicks spår!


41