Ljusets Fiender
LJUSETS FIENDER.
Saga.
En faveur de la Folie,
pardonnez à la Raison!
En kväll förleden höst … Lät se!
om jag ej felar i mitt minne,
så var det kring den tjugonde
december … Ja, min läsare,
ty vintersolståndet var inne,
och Febus, denne härskare
utöfver ljus och rimmare,
som illa lyser, sämre rimmar
i nordiske klimaterne,
gick nu till sängs mot klockan tre
att sofva roligt nitton timmar …
En sådan kväll kom Lucidor
till stora klubben ut på norr —
En klubb! … Politisk? — Minsta spårr
därtill i manuskriptet finns ej,
och någon minsta nytta vinns ej
att veta det — Nog af: han kom,
steg in, satt ner, och såg sig om,
men såg ej skapadt grand — emedan
man intet ljus i rummet tändt,
och himlaljusets president
gått ned till hvila längesedan,
och himlens vicepresident
därtill befann sig uti nedan.
I tjocka mörkret hör han här
den dumma hopen disputera
med mycken hetta (som man plär,
