funnit den bortkomna nyckeln till ett skåp, under sjelfva skåpet eller eljest i närheten, dermed öppnar skåpet i uppsåt att stjäla, så lärer denna nyckel, oansedt huruvida en ny anskaffats, icke kunna kallas falsk, förr än en något längre tid förflutit, sedan den kom bort. Likaså, om innehafvaren af en våning hyr ut ett möbleradt rum för blott ett par dagar, men under sådana villkor, att han under denna tid icke har tillträde till rummet och sålunda ingen dispositionsrätt öfver låset. Har han haft dubbla nycklar till rummet, af hvilka han lemnar hyresgästen blott den ena, så kan man icke anse den andra nyckeln vara »falsk» under de dagar rummet är uthyrdt. Den tid, hvarunder nyckeln i dylika fall förblir »rätt» nyckel, kan under omständigheter helt visst sträcka sig betydligt öfver några dagar: öfverhufvud medför ett afbrott i dispositionsrätten mindre lätt nyckelns öfvergång till falsk, än ett definitivt upphörande. Emellertid gäller äfven, att om hyresgästen å sin sida vid afflyttningen underlåtit att återställa en nyckel, likgiltigt huruvida denna nyckel år den enda till låset hörande eller icke, så kan man icke heller kalla nyckeln »falsk» från det ögonblick afflyttningen sker, äfven om värden skulle omedelbart lemnat den nye hyresgästen en annan nyckel. Men i alla de nämnda fallen gäller otvifvelaktigt, att, efter förloppet af en längre eller kortare tid, nyckeln efter vanligt språkbruk blir att anse såsom falsk. - Om en person erhåller vederbörligt medgifvande att tillsvidare bruka sin nyckel till ett främmande lås, så blir han sjelf dispositionsberättigad och hans nyckel sålunda tillsvidare rätt; ett återkallande etc. af det gjorda medgifvandet blir således att bedöma enligt samma grund som i allmänhet upphörande af dispositionsrätt. – En hufvudnyckel, som (rättsenligt) användes till många låsar, är »rätt» i förhållande till dem alla (alldeles som flera nycklar, hvilka användas eller hållas i reserv till ett lås, jfr. ofv.).
γ) Subjektivt reqvisit. I fråga om det subjektiva
