snatterigränsen bedömdes såsom stöld: detta inskärptes genom K. B 17/1 1741; K. B. 1/5 1745 etc. Undantag gjorde hustjufnad; om den senare kriminaliserade inbrottsstölden jfr. ned.
Om den enkla stöldens iterationsgrader innehöll M. B. 40 följande bestämmelser. § 1: »Hvar som första gången stiäl gods, eller penningar, öfver tijo daler; böte tre gånger så mycket, som thet stulne värdt är» ... § 3: »Varder tiuf för stöld andra gången lagförd; böte fyradubbelt tiufnadens värde... Kommer han tridie gången åter, och stiger tiufnaden til hundrade daler; varde hängd, ehvad thet är man, eller qvinna ... Stiäl han fierde gången; varde hängd».
Bland qvalifikationerna förekommer den strängaste i M. B. 42: 2 »Stiäl man litet eller mycket, tå vådeld, vatunöd, skiepsbrott, våldsverkan, eller fiende åkommer och tränger, eller ock något andan sådan fahra och nöd bärgadt är; varde hängd». Än vidare ib. 46: 1 «Stiäl man något i Kyrkio, ehvad thet Kyrkian tillhörer, eller är af andra ther i förvar satt, och är thet hundrade daler eller mera värdt; varde hängd». I tveböte (vid första resan = sex gånger det stulnas värde) lågo flere fall: ib. 42: 1 »Stiäl, snattar, eller upsåteliga förfar, eller undandöljer tienstehion, eller annar betient, något af thes husbondas egendom»; 43: 1 »Stiäl man å åker, eller äng; säd skuren, eller oskuren, hö eller halm stackad, eller ostackad, eller annars mans häst eller boskap, som går i bet ute å marken, inom, eller utom hägnad»; ib. § 2 »Samma lag vare, ther någor stiäl bistock, eller fisk utur annars mans dammar, sumpar, nät, miärdar, katsor, eller andra fisketyg; foglar och diur ur jagtredskap, eller sielfva redskapen, och annat thylikt»; 46: 2 [»Stiäl man något i Kyrkio ehvad thet Kyrkian tillhörer, eller är af andra ther i förvar satt] mindre än hundrade dalers värde»; ib. § 3 »Hvar som stiäl något af annan under Gudstiensten, antingen inne i Kyrkian, och annorstädes, ther uppenbar Gudstienst hålles, eller stiäl ute å Kyrkiovall, häst, eller hvad thet är»;
