ib. § 4. »Samma lag vare om then, som stiäl i något likhus, eller gräfver up död kropp, och tager svepning, kista eller klädnad, eller stiäl i fattigstufvu, eller i Kyrkians vapnhus, eller ur fattigbösso, som utom Kyrkio är». Slutligen förekommo några fall, där första resans straff bestod i böter till tjufnadens fyradubbla värde (= det vanliga straffet för andra resans tjufnad): 42: 3 »Stiäl skieppare. forman, eller theras folk, thet them gifvit är at föra eller förvara; gälde thet åter, och böte fyradubbelt tiufnadens värde. I thy fall vare samma lag, ther gästgifvare, eller krögare, från gästen stiäl. § 4. Tager någor svikeliga af barn, som yngre är, än tolf åhr, eller af then, som afvita är, kläder, smide, eller annat, hvad helst the d sig bara: eller stiäl någor i badstufvu; eller af then, i svår siukdom ligger; eller af någon död menniskia; eller af sofvande å marken; eller ther almän farsot i hus är: vare ock lag samma. § 5. Stiäl någor af thet skiep, eller gods, som är strandadt, eller utan folk til lands kommit; straffas som nu sagdt är».
Rörande allmänstraffrättsliga frågor, som inom tjufnadsinstitutet fingo en särskild lösning, innehåller M. B., utom de nämnda iterationsreglerna, i K. 41 bestämmelser om subjektspluralitet. Om två eller flere »sälla sig samman», skulle hvar och en straffas »efter hela tjufnadens värde» (41: 1). En bestämmelse om qvalificerad anstiftan, (dels missbruk af auktoritet, dels, öfverhufvud, anstiftan af »öfvermaga»), vida strängare än gerningsmannaansvar, innehålles i 41: 2. Hvarje annan »egentlig delaktighet» (»nu hafver någor eljest hulpit tiufven med råd, eller dåd») skulle, enligt 41: 3, få gerningsmannastraff (»stånde samma rätt, som tiufven sielf»). Den som gjort sig skyldig till negativ delaktighet eller tjufgömmeri skulle »stånda tiufsrätt», med hvilket uttryck domaren fritogs från nödvändigheten att pålägga inkulpaten ett eventuellt gerningsmannen drabbande qvalifikationsstraff.
