»å marknad, eller å allmän väg, gata eller farled, af resandes tillhörigheter, eller af varor, som under forslande äro»; och tillgrepp, som »skett nattetid, i hus som bebodt är, och gerningsmannen olofligen, dock utan inbrott, dit inkommit» (L. B. tillade: »eller der sig undangömt»).
- b) Den första qvalifikationsgraden omfattade i
förslagen följande fall: det förut (jfr. ofv.) ur M. B. 43: 1 utbrutna
- tillgreppet af kreatur i bete ute å mark;
tillgrepp af »gods utaf skepp, som strandadt är eller utan folk till lands kommit»; jfr. M. B. 42: 5; i motsats till detta lagrum omtalade förslagen icke tillgrepp af sjelfva skeppet (se Sk. Hofr. anm., Tablå 182). Deremot gjorde L. B. en utvidgning: »som strandadt eller eljest förolyckadt är eller utan folk i sjö drifver eller till lands kommit»; och tillfogade såsom ett likställdt fall: »om man under bergning tillgriper något, som till sådant fartyg hörer eller derå fördt var»;
- fallet M. B. 42: 2 (tillgrepp vid vådeld etc.): det enda
efter 1835 qvarstående fall af tjufnad, vid hvilket dödsstraff (och dertill ovillkorligt och vid första resan) förekom. Förslagen nämnde särskildt »allmän farsot» och angåfvo uttryckligen uppräkningen såsom icke limitativ (»annan sådan nöd och fara»);
- kyrkstöld enligt M. B. 46: 1, 2; L. B. inskränkte
reqvisitet genom att utbyta uttrycket »af annan i förvar satt är» mot: »för allmän inrättning eller annat allmänt ändamål i förvar satt är»;
- inbrottsstöld, som nu uppställdes med sjelfständigt
reqvisit (uppbrytande af sluten förvaringspersedel affördes från inbrottsbegreppet, jfr. ofv. sub a). Inbrottsobjektet utvidgades från hus och rum till gård i L. K. och vidare till fartyg i L. B. Handlingen bestämdes alternativt, såsom antingen inbrytande med våld å mur, plank (L. B. äfven: staket), vägg, golf, tak, lucka, fönster, port, dörr, lås eller
