som den första, men utan skillnad mellan snatteri och stöld; det sista. gälde äfven om de högre graderna. Till allt detta kom såsom en allmän skärpningsgrund (som för hvarje fall ökade maximum med två års straffarbete) den omständighet, att värdet af det tillgripna öfversteg två tusen daler. Den ofvannämnda af L. B. för en af qvalifikationsgraderna uppställda asperationsprincipen vid sammanträffande af olika qvalifikationer (i samma tillgrepp) utvidgades nu till alla qvalifikationsgrader. – I de allmänstraffrättsliga bestämmelserna afvek K. F. 1855 i några punkter från L. B. Rånförsöket, som nu skildes (§ 22) från det fullbordade rånet, förklarades i iterationsafseende dermed likställdt; snatteri, begånget efter rån eller rånförsök, förklarades uttryckligen lika med stöld (liksom snatteri efter stöld eller inbrott). Regeln, att realkonkurrens af stölder skulle betraktas såsom fortsatt förbrytelse bibehölls visserligen, men för straffet uppställdes äfven i detta fall icke absorptionsprincip utan skärpningsprincip (asperation). Den i förslagen generellt stadgade straffbarheten för försök bortföll. M. B:s stränghet i fråga om qvalificerad anstiftan behölls och skärptes ytterligare. Mindre väsentlig delaktighet straffades såsom gerningsmannaskap, utan afseende på vinning (= M. B.), och från tjufgömmerireqvisitet borttogs animus lucri. – Den ofvannämnda förberedelse§ och politibestämmelserna upptogos icke i K. F. 1855.
Jemfördt med K. F. 1855 innehöll Str. L. 1864, beträffande tjufnadsreqvisitet, jemte mindre afvikelser i fråga om gränsen mot åverkan (ollon och nötter fördes nu till åverkan, lika med förslagen), uttryckliga bestämmelser om att depositum clausum och d. miserabile skulle (i likhet med M. B. och K. F. 7/9 1858 § 35 m. 1) anses såsom tjufnad; i detta afseende hade dock K. F. 1855 troligen icke (genom sin tystnad) åsyftat någon förändring af dittills gällande rätt. Hvad angår tjufnadens struktur, minskades antalet qvalifikationsgrader från fem till tre (i det de tre högsta
