femton kronors värde; icke heller, derest detta varit fallet med några, men icke med alla afverkningar, till en vexlande serie dels efter 20: 2, dels efter 24: 3: en omfattande skogsafverkning (hvad lagstiftaren framför allt afsett i 20: 2) måste ju alltid tänkas fortgå under viss tid, p. c. längre ju större afverkningen och följaktligen ju svårare brottet är. Å andra sidan kunna tydligen icke 20: 8, 9 tillämpas, så att alla de afverkade värdena skulle, blott derför, att handlingen komme under en lagföring, sammanräknas, och 20: 2, jemförd med 20: 8 eller eventuellt med 20: 9, komma till användning. Ett sådant förfarande förutsätter ju, att de särskilda handlingar, vid hvilka värdet hållit sig inom snatterigränsen, kunna betraktas såsom snatterier, hvilket har icke är förhållandet. Frågan måste derför så besvaras, att hvad som för naturlig uppfattning framstår såsom en afverkning, äfven om den företagits genom till viss grad skilda handlingar, måste sammanräknas, men icke mera. Härvid år icke blott tidsskillnaden att taga i betraktande, utan äfven olikhet med hänsyn till ställe, der afverkning skett; målsegande, hvars rätt kränkts; huruvida det afverkande bortförts på vidt skilda tider eller i ett sammanhang (dervid man dock icke får glömma, att brottet är fullbordadt redan med afverkandet, icke först med bortförandet, j. o. sub 3). Om emellertid, jemlikt dessa regler, de föreliggande handlingarna uppdela sig på 20: 2 och 24: 3 och icke kunna sammanfattas till ett brott eller till en serie af brott enbart utaf typen 20: 2, så är dock icke uteslutet, att dessa brott likväl kunna tillsammans utgöra fortsatt förbrytelse, och sålunda straffet utdömas efter 20: 2 (resp., derest flere brott enligt 20: 2 skulle innefattas i serien, efter 20: 9) jfdt. med 24: 3. Omfånget af begreppet fortsatt förbrytelse sträcker sig nemligen längre än den nyss angifna krets, inom hvilken handlingarna få räknas såsom en afverkning; och dertill kommer, att lagstiftarens intentioner, sådana de uppenbara sig i 20: 8 och 9,
