äfven för dylikt fall måste 24: 16 åberopas, eventuellt i konkurrens med 15: 22 eller 23. – Innefattar motvärnet icke »skräckmedel eller hot», kan 20: 4 m. 6 icke användas: men äfven 24: 16, såsom endast hänförande sig till 24: 3, blir oanvändbar, försåvidt värdet går öfver 15 kronor; d. v. s. frågan är identisk med den om motvärn i allmänhet vid tjufnad: detta leder icke i och för sig (ͻ: då det icke innefattar straffbarhet efter 14, 15, 19 Kapp. etc.) till särskild straffpåföljd för brottslingen (men gifver målseganden och hans representant nödvarnsrätt enligt Str. L. 5: 7; jfr. äfv. 5: 11).
6) Subjektspluralitet. Den i 20: 11 uttryckta princip kommer till användande äfven i fråga om brott enligt 20: 2: om tvänne medgerningsmän afverkat träd för tio kronor hvardera, så straffas båda icke enligt 24: 3, utan enligt 20: 2. Ifrågavarande princip är nemligen intet undantag från allmänstraffrättsliga regler, derifrån ett slut e contrario vore medgifvet; tvärtom är det karakteristiskt för en verklig subjektspluralitet (t. ex, verkligt medgerningsmannaskap till skillnad från »Nebentäterschaft»), att hvarje subjekt blir ansvarig för det totala resultatet.
Såsom stöld eller snatteri skall anses:
- 1. om tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling
eller annan enskild tjenare uppsåtligen förskingrar eller. i uppsåt att sig eller annan det tillegna, undandöljer hvad i dess vard af husbondefolket eller deras gast lemnadt är;
- 2. om någon försnillar gods, som annan i hans vård
under lås, försegling eller annat dylikt stängsel insatt, eller som blifvit honom förtrodt att vårda, då det ur eld, sjö eller från fiende frälsadt är;
- 3. om skeppare, forman eller deras folk tillgripa
hvad dem förtrodt är att föra eller förvara;
- 4. om gästgifvare. värdhusvärd eller annan, som
