varit kraftigare än annorstädes i Sverige. Och det var således ej underligt, om konungamakten isynnerhet försökte stäcka detta element där.
Den första regent, som syns hafva haft blick för detta element, var Birger Jarl. Han försökte också reglera och assimilera det med de nationellt svenska samhällselementen. Ett uttryck för denna sträfvan är hans bekanta privilegiebestämmelse, att om några tyskar ville stanna i Sverige och bosätta sig där, skulle de vara underkastade svensk lag och styrelse och kallas svenskar (si qui uero de uestra civitate moram nobiscum facere uoluerint et in regno nostro habitare, tunc uolumus, ut patrie nostre legibus utantur et regantur et Sweui de cetero appellentur)[1]. — I Visby blef denna bestämmelse dock blott delvis efterlefd, beroende därpå, att ön och staden sedan gammalt vant sig att sköta sina angelägenheter på egen hand. Tyskarna där upptogo i sin rätt allt flera tillsatser ur den lübeckska rätten[2] och
- ↑ S. T., I, n:o 94.
- ↑ Lübecks rätt gjorde just sitt segertåg genom de tyska städerna. Under 1200-talet fingo ej mindre än omkring 50 städer denna rätt (se H. UB., I, s. 479 under »Lübeck»). Att äfven visbyrätten influerats af denna rätt har jag redan förut påvisat. Det framgår äfven af ett uttryck i H. UB., I, n:o 786 (af år 1277), att köpmännen i Lifland (tyska gäster) skulle i vissa fall dömas “secundum jus illud, quod nunc a mercatoribus in Godlandia observatur“. Jämför man därmed ett ställe i H. UB., I, n:o 1301 (af år 1299), där det föreskrifves, att samma köpmän i samma fall skulle dömas “secundum jus illud, quod in Lubeke observatur“, kommer man till den slutsatsen, att den 1277 såsom förändrad betecknade
institutioner (isynnerhet inom stadsutvecklingen denna tid) förråda tyskt ursprung, hur rättsutvecklingen påverkades af den tyska, hur flera statspolitiska läror (t. ex. om konungamaktens rättigheter, om ståndens ställning o. s. v.) importerades från Tyskland, hur slutligen tyskt inflytande blef så starkt, att vårt land måste hålla till godo med flera tyska konungar o. s. v.
