om landsflyktiges behandling, genom hvilka båda åtgärder han naturligen ville tillknyta banden mellan ön och riket hårdare och sålunda äfven gifva tyskarna mindre frihet att uppträda på egen hand[1].
Med ännu större framgång lyckades konung Magnus i denna sträfvan 1288. Detta år hade landsbornas motstånd mot stadsbornas isoleringssträfvanden öfvergått till öppet krig. Vi veta föga om de närmare orsakerna till utbrottet af detsamma detta år, men de antydningar, som gifvas dels hos Strelow i hans »Cronica Guthilandorum»[2], dels i den urkund, som utfärdats med anledning af striden[3], styrka oss i vår här förda bevisföring, att striden utbrutit med anledning af visbyborgarnas försök att utestänga landsgotländingarna från handeln och att genomföra en fullständig skillnad mellan stad och landsbygd. Möjligen hade just visbygotländingarnes separation från landsbygden och fullständiga öfvergång till stadssamhälle i förening med tyskarna varit droppen, som kommit splitets bägare att flöda öfver.
Strelow säger om stridens orsaker, att borgarna i
- ↑ Höhlbaum (H. UB., I, n:o 993, anm. 2) ställer sig frågande, om tyskarna i Visby innefattas bland dem, för hvilka de i brefvet gjorda bestämmelserna utfärdades. Vissa yttranden i brefvet, att konungen ville tillgifva kränkningar af hans kungliga majestät, visa dock, att konungen uppträdde mot samma förbrytelser som sedan 1288, ehuru han 1285 visade förbrytarna sin nåd och 1288 fordrade deras underkastelse. De hade sistnämnda år förnyat sina brott och det svårare än någonsin. Se därom nedan.
- ↑ Strelow är i de flesta uppgifter opålitlig. Med afseende på striderna 1288 och därmed sammanhängande händelser äro dock hans uppgifter delvis bestyrkta genom samtidiga urkunder. Det synes därför nödvändigt att antaga, att han för skildringen af dessa strider begagnat källor, som varit vittnesgilla. Jag får flera gånger tillfälle att påvisa detta.
- ↑ S. T., I, n:o 144.
