Visby ville belasta landsborna med »Told oc Ny Paalegde»[1] och nämnda borgare säga själfva i deras underkastelsebref, att de felat (deliquimus) genom att de omgifvit sin stad med murar och genom att de slagit landsborna på flykten och utsatt dem för åtskilliga öfvermodiga handlingar[2]. Dessa brefvets uppgifter och Strelows kunna väl förenas. Utan tvifvel afsåg stadens omgifvande med murar bland annat just det att kunna reglera landsbornas handelsrörelse med »Told oc Ny Paalegde», på samma gång som det betonade, att stad och land blifvit tvänne skarpt begränsade och skilda områden[3].
Af Strelows uppgifter om partigrupperingen i den förda striden se vi, att tyskarna i Visby genom sina åtgärder framkallat striden, ty det är med hänsyn till dessa tyskar som bundsförvandterna å båda sidor tillkommit. På Visbys sida stodo »Stæderne», hvarmed utan tvifvel menas
- ↑ Strelow, a. a., s. 144.
- ↑ “quod muros ciuitati nostre circumdedimus et in rurenses terre Gotlandie iniuriam propulsando aliquos insultus fecimus“, S. T., I, n:o 144. En af de öfvermodiga handlingarna var den, att visbyborgarna hindrat landsborna att sända bud till svenske konungen, när de velat det. Se nedan s. 113, n. 4.
- ↑ Om murarnas betydelse för den medeltida staden se v. Below, Der Ursprung, s. 19 ff., Sohm, Die Entstehung, s. 26 och af dessa författare citerade arbeten. Såvida vi få antaga, att de i visbyborgarnas underkastelseurkund 1288 nämnda murarna voro de första kring Visby (se därom nedan s. 108, n. 2), måste vi instämma med Sohm i hans påstående, att “wesentlich ist die Befestigung für die Stadt im Rechtssinne nicht“ (jfr äfven Bulmerincq, a. a., s. 18 ff.). Däremot kan det ifrågasättas, om ej oftast murarna voro ett tecken för stadssamhällets fullständiga utbrytning ur landssamhället. Denna utbrytning åtföljdes vanligen af mer eller mindre hårda intressekonflikter mellan stad och land. Murarna tillkommo därför helt naturligt för att skydda stadssamhället mot våldsamheter och för att underlätta stadsintressenas tillgodoseende.
