tyskarnas i Visby gamla bundsförvandter i den norska striden eller ungefär de städer, som i visbyborgarnas underkastelseurkund uppräknas: Lübeck, Wismar, Rostock, Greifswald, Stralsund och Riga. — »De aff Landet ... finge Vasalen aff Churland oc Estland» till hjälp. Denna uppgift bestyrkes af hvad vi från annat håll känna om dessa vasallers förhållande till de tyska köpmännen. I den ofvan omtalade strandrofsstriden 1287[1] ha vi sett, att de estländska vasallerna länge och ihärdigt nekade att gifva de förfördelade köpmännen äskad upprättelse. I augusti 1287 är frågan ännu icke uppgjord, som kan ses däraf, att konung Erik Menved då i en skrifvelse till Lübeck lofvar köpmännen restitution[2]. Det är därför sannolikt, att fiendskapen mellan vasallerna och köpmännen äfven 1288 är lika stark och att vasallerna just med anledning däraf ställt sig på landsbornas sida på Gotland. Jag stärkes i detta antagande bland annat däraf, att samme Odward af Lode, som 1287 gjorde en mängd försök att skaffa köpmännen upprättelse af vasallerna (se ofvan s. 82, n. 4 citerade urkund), enligt Strelow äfven »vilde komme» som fredsstiftare mellan landsborna och visbyborgarna[3]. — Strelow talar äfven om vasaller »aff Churland». Då de flesta här ifrågakommande vasaller synas ha varit länstagare under Svärdsorden eller Tyska orden, så kan tänkas, att de kurländska vasallerna gjorde gemensam sak med de estländska blott därför, att de förfäktade samma ordens intressen. Enligt urkunder från 1297/98, som skildra staden Rigas stridigheter med Tyska orden under dessa år, säges, att tjuguåriga tvistefrågor
