funnits mellan de nämnda parterna[1]. Det var därför naturligt, att när Riga uppträdde för visbyborgarna, vasallerna »aff Churland» skulle ställa sig på landsbornas sida. — Om nämnda ordnar utom af sin fiendskap mot de tyska köpmännen äfven af intressegemenskap med landsgotländingarna[2] eller speciellt med Roma cistercienserkloster, som hade vidsträckta godskomplexer i Estland[3], uppträdde mot visbyborgarna, veta vi ej, men det synes sannolikt. — Enskilda detaljer och motiver för partigrupperingen må ha varit hvilka som helst, så mycket synes vara visst, att denna gruppering skett i syfte att möta det öfverhandtagande köpmanselementet i Visby, som hade sin hufvudsakliga styrka i de tyska borgarna och deras gemenskap med de »menige tyske köpmännen» i utlandet.
Om själfva striden har Strelow tämligen utförliga uppgifter. Sex bondehöfdingar ledde landtmännen[4]. Mot dem
- ↑ “Sed aliæ causæ antiquæ, ante viginti annos exortæ inter eos“, Livl. UB., I, n:o 585, jfr ofvan s. 94.
- ↑ Ett omnämnande i franciskanernas necrologium om en “Ruthwi de Curia Militum Christi“, som blifvit begrafven i klosterkyrkan under 1300-talet (S. R. D., VI, p. 569), tyder på, att Ordens medlemmar vistades på Gotland.
- ↑ Se därom Lindström, Anteckningar, II, s. 218 ff. Klostret, som hade vidsträckta egendomar äfven på Gotland, dref själft handel och berördes därför af stadens sträfvan att vilja utestänga landsbygden. Det deltog därför säkerligen i striden. Jfr Lindström, Anteckningar, II, s. 217.
- ↑ Af dessa syns Peter Harding i Wall ha varit en mera bemärkt man. Grafstenen öfver honom har funnits kvar in i nyare tid och har haft en inskrift på latin af följande innehåll: “Här är Harding, kallad Petrus, lämnad åt dig i stenen; han var en klippa för sitt folk och (genom) sitt sinnes ståndaktighet; jag beder Kristus, att den förfärliga underjorden ej må skada honom i grafven. Amen.“ Se Lindström, Anteckningar, II, s. 108, hvarifrån äfven öfversättningen är tagen.
