tågade »Øfuersterne i Visby» »med deris Krigsmact» och de båda härarna sammandrabbade vid Högbro i april månad. Landtmännen ledo nederlag och togo till flykten. Men de samlade sig ånyo och levererade en ny strid vid Roma. Där var manfallet stort å båda sidor. Man började därför tänka på förlikning och fred. — Strelows berättelse finna vi bestyrkt på flera håll. I ett afskedsbref från Petrus de Dacia till Christina af Stumbelen förekommer en passus, som otvifvelaktigt syftar på detta krig: »... De transito uestro ad nos, heu! quia extra spem positus sum secundum modum, quia guerra maxima in terra nostra fuit hoc anno inter terram ipsam et ciuitatem ...»[1] — I visbyfranciskanernas annaler heter det för 1288: »Eodem anno fuit magna gwerra in Gotlandia inter ciues Wisby et bondones terre, pugnaueruntque ad inuicem in mense Aprili tercio sabbatho post pascha et vicerunt ciues, in cuius facti memoriam fit processio per ciuitatem cum ymagine beate virginis, et tandem reconciliati sunt per Dominum regem Magnum et permissum est ciuibus murare ciuitatem»[2]. I deras diarium står: »Anno Domini MCCLXXXVIII, prelium ante Wisby in IIIo sabbatho post Pascha inter ciuitatenses et rurenses in die sancti Aniceti martiris»[3].
Strelow har äfven en utförlig skildring af förlikningsförsöken. Först gjorde de andlige ett försök. Bland dem uppräknas abboten i Roma, priorn för dominikanerna och gardianen för franciskanerna, prosten i Visby (troligen tillika kyrkoherde i en landsförsamling), kyrkoherden i Helga Trefaldighet (Drotten) och kyrkoherden i Ekeby, således tre klosterandlige och tre af det världsliga prästerskapet,
