Och i fråga om denna handels utsträckning och betydelse visa i synnerhet tyska forskare benägenhet att underskatta, hvad som fanns före de tyska handelsmännens deltagande i gotlandshandeln.
Då enligt mitt förmenande dessa åsikter äro oriktiga och strida emot källornas vittnesbörd, skall jag inledningsvis gifva en skizzerad framställning af den äldsta gotländska handeln, därvid berörande dels dess historiska förutsättningar och natur dels dess betydelse för den senare tysk-gotländska handeln.
Gotlands äldsta handel kan spåras så långt tillbaka som till tiden närmast efter Kristi födelse, i ty att romerska kejsarmynt, hittade i den gotländska jorden, vittna om förbindelser mellan ön och medelhafsvärlden redan på denna tid[1].
I den gotländska, liksom i den nordiska handelns historia öfverhufvud taget, bildar emellertid först vikingatiden det grundläggande skedet. Vikingarnes färder åstadkommo den första stora förbindelsen i öster, söder och väster med Europas stora handelscentra och samfärdsleder. Vikingatågen voro den nordiska handelns vidtomfattande rekognosceringsarbete[2]. Den gotländska handeln har sina rötter i dessa vikingarörelser och är till sin natur ensartad med vikingahandeln. En beskrifning af den senare blir därför äfven en beskrifning af den förra.
- ↑ Montelius, Sv. Hist.,'' I, s. 179. Densamme, Die Kultur s. 94 ff. Worsaae, Aarbøger 1872.
- ↑ “Abenteuerlust, das urgermanische Wohlgefühl an der Unfassbarkeit des Erhabenen, Wagemut zum Bestehen übermenschlicher Gefahren haben dem nordischen Handel den Weg bereitet“ säger K. Lamprecht (Deutsch. Gesch., III, s. 20) om den nordtyska handeln. Det samma kan sägas om den skandinaviskt-nordiska handeln i ännu högre grad.
