Jag skall nu i korthet beskrifva de handelsförbindelser, som gotländingarna utbildat och genom hvilka de banat väg för den senare tysk-gotländska handeln i Visby. Som af det föregående torde vara klart, voro de flesta af dessa förbindelser blott fortsättningar af vikingarnas. I fråga om teknik och natur hade nog gotländingarnas handel föga höjt sig öfver vikingahandelns nivå, om också ett och annat framsteg till det bättre blifvit gjordt. Men det är icke dessa framsteg, som gjort denna handel förtjänt af vår uppmärksamhet, utan det är dess betydelse som mellanlänk mellan den gamla vikinga- och varjaghandeln och den tysk-gotländska, ty som sådan mellanlänk är den en af de viktigaste förklaringsgrunderna till hansans stora utbredning och har därför i sin mån världshistorisk betydelse.
Den viktigaste af dessa förbindelser var den med Novgorod. Den är också, mig veterligt, den i de skrifna källorna först omtalade. I en förordning om bryggor i nämnda stad, utfärdad af storfurst Jaroslav (1019—1054), omtalas, att gotländingarna bodde vid en särskild gata därstädes[1]. Om denna urkund är af den förmodade höga åldern, skulle vi här ha den första antydningen om »Gotenhof», gotländingarnas faktori, där de själfva bodde och där de förvarade sina varor under sina tillfälliga uppehåll i Novgorod[2].
- ↑ Jag har hämtat uppgifterna om denna förordning ur Karamsin, a. a. 2, s. 52. Omstridt är dock, om nämnda förordning är utfärdad af denne Jaroslav. Enligt Höhlbaum, H. Gbl. 1872, s. 50, skulle gotländingarna redan i de s. k. Jaroslavska lagarna (Ruskaia Pravda) fått rätt att göra sig först betalda af gäldenärer i Novgorod. Jag har ej varit i tillfälle att kontrollera denna uppgift.
- ↑ Nära till hands ligger att antaga, att gotländingarna på grund af sin samhörighet med varjagerna, hvilka af de novgorodska furstarne ständigt kallades till hjälp och för sina tjänster erhöllo hvarjehanda förmåner (se t. ex. Nestor, k. 49—51), fingo sina första privilegier i staden.
