grad torde den dock icke skett förrän i midten af 12:e århundradet. Vid nämnda tid fingo tyskarne nämligen sin tillvaro på ön rättsligt betryggad genom formliga fördrag. Det äldsta af dessa har kommit till stånd genom kejsar Lothar (kejsare 1125—1137). Fördraget innehöll »bestämmelser om rätt och fred» (juris et pacis decreta)[1]. Det ligger nära till hands att antaga, att Knut Lavard († 1131), som stod i nära förhållande till Lothar, både då denne ännu var hertig af Sachsen och då han var romersk kejsare[2], förmedlade detta fördrag af omsorg om handeln mellan Gotland och Tyskland, hvilken handel, som vi sett, gick öfver Knuts förnämsta stad Slesvig[3].
Emellertid hade Lothars åtgärd icke bestående verkan[4]. Efter hans död blef laglöshetstillståndet på Gotland detsamma igen och först den kraftfulle sachserhertigens, Henrik Lejonets, ingripande skapade ett drägligare tillstånd. Då hans privilegiebref är det äldsta kvarvarande, som ger någon säker utgångspunkt för bedömandet af tyskarnas och gotländingarnas förhållande till hvarandra, och då detta bref tolkats på olika sätt och fått tjäna som stöd för en mängd
- ↑ Se Henrik Lejonets privilegiebref till gotländingarna, S. T. I, n:o 42. “Iuris igitur et pacis eiusdem decreta, Gvtensibus quondam a serenissimo Romanorum imperatore, domino Lothario, pie memorie, auo nostro, concessa, nos ... contradimus“.
- ↑ Helmold, I, c. 49.
- ↑ Förmedlandet af en sådan fred mellan tyskarna och gotländingarna var i så fall blott en analog åtgärd till hvad Knut föröfrigt gjorde för .enna handels blomstring och betryggande. Så omtalar Helmold (I, c. 49), att han utrotade de röfvareband, som störde denna handel mellan Eider och Slei. — En annan åsikt om fördragets tillkomst har Grandinson, a. a. I, s. 5, n. 1.
- ↑ Hvarifrån har H. Hildebrand uppgiften, att Henrik Lejonet “beröfvat Gutarne de handelsprivilegier, som kejsar Lothar gifvit dem”? Sv.
