medlet af det fjortonde seklet spela en roll som ett gemensamt helt. Hansor funnos åtminstone i tolfte seklet och troligen redan förut.
Af dessa hansor blefvo de, som existerade på västra Europas marknadsplatser (i England, Nederländerna o. s. v.) de betydelsefullaste för den följande utvecklingen. Det var nämligen dessa, som först kommo i beröring med den viktiga östersjöhandeln, hvilken, som vi förut sett, genom de nordiska vikingarna och deras efterföljare fått betydande marknader i dessa trakter.
Genom beröringen med denna handel tillkommo de första gotlandsfararesällskapen. Jag har förut nämnt, huru de medeltida handelssällskapen hade benägenhet att antaga en viss skråmässig karakter. Vi måste tänka oss dessa gotlandsfararesällskap som sådana handelsskrån, hvilka för sig sökte allt mer monopolisera de varor, som öfver Gotland fördes i marknaden.
Hur dessa gotlandsfararesällskap först bildats, är ej möjligt att uppvisa. För min del är jag böjd för det antagandet, att de uppstodo i samband med tyskarnas handel på England och Nederländerna. Här lärde dessa tyskar först känna de vinstgifvande varorna och härifrån sökte de sig de första lägenheterna till Gotland. Lappenberg uppgifver (Hans. Stahlhof, s. 10), att i England kunna visas exempel på att sachsiska köpmän den tiden farit med norska fartyg. Förmodligen begagnade sig tyskarna äfven af
Jag har med denna anmärkning naturligen ej kunnat underkasta denna fråga en grundlig undersökning. En sådan vore önskvärd och ett rikt material för densamma finnes i Kœhnes afhandling om “Das Hansgrafenamt“, där en mängd källor och litteratur citeras. Kœhne har själf i förbigående ägnat frågan behandling, men hans resultat synas mig ej tillfredsställande, hvarför jag ej rätt och slätt velat hänvisa till dem.
