Sida:Till Visby stads äldsta historia.djvu/89

— 66 —

gotländingarnas fartyg, när tillfälle därtill gafs, eller andra skandinavers. När säkerheten i Östersjön för främlingar blef större, kommo tyskarna på egna skepp. Gotlandsfarare strömmade nu i mängd från de flesta handelsplatserna i västra och norra Tyskland^[1].

På Gotland, där alla dessa möttes, blef behofvet af en organisation snart kännbart. Hur denna först tedde sig, veta vi ej. Sannolikt sammanslöto sig alla tyskar gent emot de öfriga nationernas köpmän, som kommo dit, och bildade ett köpmansförbund. Detta kallades icke hansa^[2]. men torde till en början haft en liknande betydelse. Emedan efter hand allt flera privilegier och förmåner beviljades detta köpmansförbund, fick det med tiden allt flera medlemmar och blef den centrala institutionen för östersjöhandeln med dess vidtutgrenade förbindelser i Skandinavien, Östersjöprovinserna, Ryssland o. s. v. Allt som rörde

↑ Mot det vanliga antagandet, att tyskarna från Östersjöns stränder först kommo till Gotland och därifrån knöto samman förbindelsen mellan ön och England (Lappenberg, Hans. Stahlhof, s. 10, Schäfer, Die Hansestädte, s. 39), talar hvad som anförts ofvan s. 24, n. 1. Om detta antagande vore riktigt, förefaller det för öfrigt underligt, att just de västra orterna (i Nederländerna och Tyskland) först kommo till Gotland, såsom vi förut ådagalagt. Om däremot den första tyska kolonisationen till Gotland antages ha kommit till stånd i samband med gotländingars och andra nordbors handelsfärder till England, Flandern o. s. v., så är det naturligt, att de västra orterna skulle deltaga däri, ty dessa duefvo just handel på Storbrittannien och Flandern.
↑ Att namnet hansa ej förekom på Gotland och ej i Norden har redan anmärkts af Sartorius (Urk. Gesch., I, s. 75). Orsaken är att söka i det sätt, hvarpå en hansa tillkom (se ofvan, s. 62, n. 1). Gotlandsfararna kommo ej som en samlad korporation från ett visst gille i en hemortsstad. De behöfde ej heller på Gotland utverka åt sig en särskild rätt att få handla där, ty ingen furste gjorde där anspråk på denna rätt som ett regale.

[s66-1-1] Mot det vanliga antagandet, att tyskarna från Östersjöns stränder först kommo till Gotland och därifrån knöto samman förbindelsen mellan ön och England (Lappenberg, Hans. Stahlhof, s. 10, Schäfer, Die Hansestädte, s. 39), talar hvad som anförts ofvan s. 24, n. 1. Om detta antagande vore riktigt, förefaller det för öfrigt underligt, att just de västra orterna (i Nederländerna och Tyskland) först kommo till Gotland, såsom vi förut ådagalagt. Om däremot den första tyska kolonisationen till Gotland antages ha kommit till stånd i samband med gotländingars och andra nordbors handelsfärder till England, Flandern o. s. v., så är det naturligt, att de västra orterna skulle deltaga däri, ty dessa duefvo just handel på Storbrittannien och Flandern.

[s66-2-2] Att namnet hansa ej förekom på Gotland och ej i Norden har redan anmärkts af Sartorius (Urk. Gesch., I, s. 75). Orsaken är att söka i det sätt, hvarpå en hansa tillkom (se ofvan, s. 62, n. 1). Gotlandsfararna kommo ej som en samlad korporation från ett visst gille i en hemortsstad. De behöfde ej heller på Gotland utverka åt sig en särskild rätt att få handla där, ty ingen furste gjorde där anspråk på denna rätt som ett regale.

[1]

[2]