samlingsmotiv än de enskilda handelsmännens[1]. Ja, icke sällan var det missnöje med dessas förbundsbildningar, som föranledde vissa stadssamhällen att sluta sig tillsamman[2].
Denna gruppering spåra vi först bland städerna inom Tyskland. Men ju mera denna rörelse gjorde sig till bärare af de äldre grupperingarnas intressen, kom den att omfatta äfven städer, som lågo utom Tyskland. Fullgången resulterade den i de bekanta tre stora stadsgrupperna med Visby, Köln och Lübeck som hufvudorter[3].
Denna städernas samlingsrörelse påverkade högst betydligt de förut befintliga förbunden af de enskilda köpmännen. Äfven gotlandsfararnas sällskap i Visby undergick i följd däraf en successiv förvandling i fråga om sin sammansättning. I och med städernas utveckling till själfständiga kommuner uppgingo gotlandsfararna som borgare i dessa och deras personliga intressen i Visby blefvo därmed stadsmyndigheternas. Och i och med att dessa stadsmyndigheter slöto sig tillsammans i mindre grupper för att bättre kunna förfakta sina respektive borgares intressen i Visby, uppkommo grupper och partier inom gotlandsfararesällskapet därstädes.
Detta sällskap blef därefter en organisation icke blott af »alla tyskar, som besökte Gotland», utan framför allt af alla städer, som deltogo i gotlandshandeln. Visby stadssamhälle själft, som bildats af de »stannande» gotlandsfararna[4], ingick som ett med de öfriga städerna koordineradt led i denna förbundsorganisation. På samma sätt
