ingingo efter hand stadsbildningarna i Östersjöländerna, Riga, Reval, Dorpat m. fl., i denna organisation. Enligt Schäfer omfattade förbundet icke mindre än trettio städer endast i Tyskland[1].
Genom att Visby sålunda blef samlingspunkt först för alla gotlandsfararna och sedan för alla de städers intressen, som utsände köpmän till Gotland, blef det en tid hufvudorten för den handel, som hanseförbundet räknade som sin förnämsta, nämligen östersjöhandeln. Denna roll intog det under ungefär ett sekel eller under den tid, då städerna inom Tyskland höllo på att samla sig. När denna samling var till en väsentlig del afslutad och en mängd förändringar i det merkantila och politiska lifvet, hvilka dels föranledt dels föranledts af denna samling, inträdt, måste Visby allt mer afstå från sin ledareställning, som i stället öfvertogs af Lübeck. Gotlandsfararesällskapet i Visby hade då redan förlorat sin betydelse. Endast som ett minne af detta sällskap och dess ledande betydelse fick Visby behålla sin rang som hufvudort för de städer inom Sverige och Östersjöprovinserna, som räknades till den gotländskt-lifländska tredjedelen[2]. Visby tog gotlandsfararesällskapets befogenheter i arf, men bestreds allt mer och mer rätten att utöfva desamma och måste bekväma sig att först dela dem och sedan helt och hållet afstå dem åt det mäktiga stadsförbund, som kallades den tyska hansan och hvars ledare Lübeck blifvit[3].
Med denna summariska framställning af sammanhanget mellan utvecklingen i Visby och uppkomsten af hanseförbundet har jag, som jag hoppas, redan lämnat nyckeln till
