24
som utom Östergöthland, att om de varit samlade inom ett område skulle de utgjort ett furstendöme. Icke tillåter utrymmet och ej heller är det af interesse att uppräkna en sådan rad af namn.
Öfver allt detta, hvilket det var förbudet den verldsliga makten att vidröra, rådde han som en souverän. På många ställen hade han ordentlig hofhållning; der voro Lade- och Redefogdar, som hade många betjenter under sig: såsom Bryggare, Mältare, Bagare, Mjölnare, Fiskare, Tegelslagare, Sågemästare, Humblemän, Dikesvenner, Trädgårds- och Svinegårdskarlar, Skyttar och Oxekarlar. Vid Linkopingsgård och Munkeboda, der han residerade, långt flera, och af större anseende, såsom Cancellarius, Capellarius, Scholarius Capellae, Camerarius, Köks- och Stallmästare, med höfvitsman och fodermask. Dessutom andra af ringare slag, hvaraf många egentligen hörde till hans hofstat, som Kock, Skänk, Bissare, Roddare, Spelemän, Småsvenner, Stallsvenner, Dörasvenner, Pulfvermästare, Muremästare, Bergsfogdar, Väpnare, Bysseskyttar, Styremän, Båtsmän, Svinetjenare, Barberare, Smeder &c. som alla hade löner och sina föreskrifna sysslor. Denna svärm utgjorde den lägre klassen af betjening. Vid hans hof tjente Riddare och förnäme herrars Söner, och det i sådant antal, att han var starkare på folk och hofmän än sjelfve Riksföreståndarne. Ännu större var hans glans och anseende då han uppträdde i hela sin andliga värdighet. Då omgafs han af sina Domherrar, af Prepositus, Archidiaconus, Decanus, Cantor och Succentor, samt 18 Canonici, de flesta af rikets förnämsta adel, som dels af sina sysslor hade så stora inkomster, dels så mycken egen egendom, att de kunde föra ståt
