38
Oaktadt Gustafs kraftfulla styrelse kunde icke på en gång en Konung afsättas och dess parti dämpas, en religion, som under 500 år inrotat sig, ombjftas och en ny införas, en mäktig adel kufvas, som afundades en likes lycka. Skakningar måste nödvändigt åtfölja en sådan omskapning; de södra provinserne oroades och uppäggades i hemlighet af de Danske ganska länge, och i synnerhet Småland. I Möre, Wärends och Kunga Härader var samhällsbandet alldeles upplöst; der bildade sig en anarchi af bönder: De erkände ingen lag, ingen Kung, ingen husbonde af adel, ansågo hus och hemman för deras egna, utgjorde ingen skatt, ödelade skogar och högdjur, höllo hvarken Tings- eller Kyrkofrid, lefde helt och hållet efter näfrätten och mord räknades bland dem för ingen ting. Med Lübeck var ännu icke fred, Danzig var fiendtligt, och med Danmark fortfor grälet under en fredlig larf. För att öfverlägga om så vigtiga ämnen sammankallades Ständerna till Linköping 1537. Konungen inträffade här med en stor krigshär, med hvilken han ej allenast höll vapensyn utan ordentlig mönstring. Här måste adeln uppgifva sina förläningar och arfvegods, samt rättigheter dertill, ty den seden hade inrotat sig, att vid arfvegodsens återtagande från kyrkan slogo frälse-bönder fastigheter under sig, antingen de tillhörde Kronan, Kyrkan eller Prestebolet. Äfven måste de uppgifva sina räntor och uppbörder. Konungen ville känna sin egen styrka och hafva allt på redig fot. Här beramades Rusttjensten till 100 marks ränta, all slags Bevillning inrättades och bestämdes; krigsgärd beviljades till en Skeppsflottas utredande. Bönderne i Småland belades med böter, fyra Skatte-boar skulle betala en laggild oxe, något silfver; för hvart träd, som fälldes på
