42
Herredag i Linköping, i Juni samma år, der han vid samma tillfälle lät begrafva sin son Carl, med Margaretha Leyonhufvud, född vid Påsktiden. Här beviljades att hvar och en skulle efter förmögenhet gifva en hjelpskatt. Man bör erinra sig att adeln innehade då den mesta jorden, som bestod uti stora gods och förläningar; de mest besutne förbundo sig att utrusta 30 till 80 man till häst och fot. T. ex. Lars Siggeson 20 till häst, 60 till fot; Svante Sture 20 till häst, 40 till f.; Pehr Brahe 12 till häst, 40 till fot &c. Utom dess betalte hvarje frälse-bonde 2 lod silfver; hvar skatte-bonde 4 örtug och hvar landtbo 2. Alltså grundlades då i Linköping vår stående armée. Då inrättades ordentliga rullar; Officerare för hvar sitt manskap tillsattes, och när en gick bort skulle en annan inrulleras; mötesplatser bestämdes; årliga öfningar skulle hållas. Gustaf uppreste Konungamaktens fastaste pelare. Denna armée var i början ej mer än 6000 man, men den öktes efter hand, och Carl XI fullkomnade den genom indelningsverket.
Vi nalkas nu det stora krigiska skådespel som uppfördes här d. 21 Sept. 1598. Ehuru slaget vid Stångebro är allmänt bekant, anse vi oss ej böra förbigå den vigtigaste tilldragelsen i Linköpings historia. Vi skola dock i korthet endast framställa det angelägnaste.
Sedan K. Sigismund bestigit Svenska thronen 1592 afreste han till Pohlen, lemnande riket i mycken oreda. Hans bemödande att åter införa den catholska läran fann mycket motstånd, så af Ständerna som af hans Bror, Hertig Carl. Genom
