46
afpassades så efter tropparnes utmarschering, att Hertigen icke skulle få med hela styrkan att göra, Konungen lät genast blåsa allarm, och tropparne, som nyligen begifvit sig till hvila, samlades, ehuru under stor förvirring. Gustaf Banér hinde ej mer än sätta in sin häst och aflägga sitt harnesk då larm blåstes. Delade i tvänne afdelningar tågade de med hast till broarne; Hertigen var i full anmarsch. En trovärdig sägen förmäler, att han tagit med sig en bonde, vid namn Jola eller Olof, från Wångeby, som noga kände trakten. En tjock dimma steg upp från ån, men Olof sprang upp på Gumpekulla backe, derifrån han kunde öfver den samma se de Kongliga fanorna, och tillkännagifva för Hertigen huru fienderna uppställde sig. Följande Rim förvarar minnet häraf:
Wid Stenen på Gumpekulla backa
Ther skjulte Jola sin tjufva nacka.
eller
Stenen på Gumpekulla backe
Fridde mång kula från Jolas nacke.
Arvid Drake kom med Smålands Rytteri först öfver stora bron, och andra troppar, så till häst som fot, följde efter, allt som utrymmet medgaf, men Draken blef genast tillbakaslagen af Anders Lennarson, som anförde Hertigens Kavalleri. De flyende störtade på de utgående, att all vidare utmarsch hindrades; påträngde af fienden sökte de att rädda sig i strömmen, der de som ej kunde simma drunknade.
Deremot hade vid Lilla Stång Konungens troppar kommit öfver, bemäktigat sig höjderna, och
