60
veknat vid anblicken af denna grupp, men Carls hjerta liknade i denna stund en klippa, vid hvars fot oceanens vågor, upprörde af stormens raseri, fåfängt utösa sin förtviflan.
De bedröfvade fruarne erhöllo tillstånd att besöka sina män uti arresterna. Det behöfs inga romantiska skildringar för ett ömt hjerta att föreställa sig dessa rörande uppträden. Också äro dessa framställningar inga fantasier, de äro tidens sanna händelser. Det var inga brottslingar de åter slöto i sin famn, deras tårar blandades af ingen ånger, de behöfde ej blygas för efterverldens dom; Deras förfäder voro namnkunniga för deras bedrifter och deras kärlek till fäderneslandet, men desse deras efterkommande skulle blifva det för sina olyckor. Om detta är en tröst, är det likväl en svag tröst vid gränsen af lifvet. Grafvens lugn kan någon gång vara efterlängtad af den olycklige, men mörk, hemsk och dyster måste den alltid blifva för den som ser sin glädje på jorden, och sina förhoppningar störtas deri. De få timmar som de bedröfvade tillbragte tillsammans förflöto liksom de ängsliga stunder, då en döende under nattens långsamma framskridande räknar klockans likformiga sekundslag, än fruktande, än längtande efter den evigt gryende morgonen. Den sista skilsmässans timme inträffade; må vi följa de olycklige till den blodiga rustningen, och vårt deltagande sväfva omkring dem i sista stunden som en tröstande skyddsande.
Vantro och vidskepelse beherrskade på den tiden folkets sinnen vida mer än nu. Det trodde att den allsmäktige förkunnade stora och blodiga uppträden på jorden genom järtecken på himmelen.
