Sida:Tollstorp 1834.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

66

andeliga mening. Som han var lång till växten såg han sig omkring på alla sidor öfver de kringstående, med fria och lugna blickar, utan att någon tår märktes i hans ögon, eller att någon förändring i dess hy eller anletsdrag kunde röjas. Den sista han tog afsked af var brodren Claes, i hvars vård han anbefallte sin hustru, med hvilken han fört ett 20årigt sällt och lyckligt äktenskap, likasom barnen, hvars uppfostran han uppdrog honom. Då han steg på täcket sade han med en vanligt leende mine till skarprättaren: Mach es frisch! men då han skulle binda klädet för ögonen hejdade han sig och sade med en mild dragning på läpparne och liksom en förklarad blick: Nej, jag skall offra min Herre och min Gud ett bart och oskyldt rent ansigte, hvarefter han föll på knä. Då sade mästermannen: Herr, ihr stehet nicht recht! Hvarpå han steg upp och vände sig mot solen, och frågade: Stehe ich nun recht? Ja, svarade mästermannen; hvarefter han åter nedföll på knä. Sedan ropade han med hög röst: Herre Jesu Christ! i dina händer befaller jag min anda, och vid det han ropade det för tredje gången rullade hufvudet ut åt ringen. Alla stodo häpna och rörda öfver denna hjeltens modiga och beslutsama död. Blodet skockade sig kring de bedröfvade åskådarnes hjertan; sjelfva skarprättaren måste samla all sans för att kunna föra svärdet, och tystnaden bland allmänheten var i detta rysliga ögonblick så djup, att det sägs, att svärdets hvinande i luften varit hörbart, men när hufvudet föll, då, då genljudade luften af en ynkelig veklagan och många nedföllo sanslöse. Bengt Falks afrättande, som gick mera hastigt, slutade detta sorgliga skådespel.

Man kan lätt föreställa sig med hvilket beklämdt hjerta, med hvilka upprörda känslor hvarje