temperaturförändring o. s. v.) försättas o. hkt yttrar sig i en karakteristisk attraktion o. repulsion, vidare gm utveckl. af ljus, ljud o. fysiol. verkningar. Alla kroppar kunna delas i ledare (metaller, vätskor o. s. v.) o. oledare (siden, glas hartser o. s. v.). Närmar man en i en silkestråd hängande flädermärgskula till en gniden glas- l. hartsstång, så attraherar denna kulan; men hade den redan meddelats e. gm den gnidna glasstången, skulle den på sma sätt repelleras af glasstången o. attraheras af den gnidna hartsstången. Det finns sålunda två slags e., glas-e. l. positiv (+) o. harts-e. l. negativ (—). Liknämniga e. reppellera, oliknämn. attrahera haa. Jfr galvanism.
elektricitetsmaskin, apparat för utveckl. af friktionselektricitet på mekanisk väg. Består hufvudsakl. af en glas- l. kautschukskifva, s. sättes i rotat, medelst en vef o. därigm gnides mot det s. k. riftyget (läderkuddar, bestrukna m. amalgam), und. det en isolerad metallisk kropp, konduktorn, uppsamlar elektriciteten.
elek'triker, en som sysselsätter sig med elektriciteten vetenskapligt l. tekniskt.
elektrisera, behandla l. ladda m. elektricitet; bild., elda, hänföra.
elektriska bad, hydroelektriska bad, varma vattenbad, hvari en elektrisk ström ledes till den badande.
elektriska ljusbad, bad, i hka det utstrålande värmet från elektr. glödlampor framkallar svettning hos patienten.
elektriska telegrafen, se telegraf.
elektriska ur, ur, numera en urtafla med visare, hkas gång medelst en elektrisk ledning göres beroende af ett normal ur, så att de noga öfverensstämma med detta.
elektrisk belysning, se elektrisk ljus.
elektrisk gnista, ljusfenomen, s. uppstår, när elektricitetsmängder af olika slag neutralisera haa.
elektrisk järnväg. Drifkraften är här en elektr. ström, som alstras antingen i en vid hufvudstationen befintlig dynamomaskin o. medelst ledningar, vare sig gm skenorna l. särskilda trådar, tillföres en under vagnen fäst elektr. rotationsmaskin l. (enl. ett i början af 1886 antaget system) i ackumulatorer, s. äro placerade antingen i de särsk. vagnarna l. lokomotivet och som laddas på vissa bestämda stationer, s. k. kraftstationer, i själfva vagnen o. meddela strömmen åt en under denna fäst elektr. rotationsmaskin. Den 1:a elektr. järnv. byggdes af Siemens & Halske 1879 vid en kolgrufva i Schlesien, den 2:a af samma firma 81 mel. Lichterfelde, nära Berlin, o. Berlin-Anhaltbanan. I Sverige pågå försök med elektr. drift på Värtabanan o. på sträckan Stockholm-Järfva.
elektrisk ringledning, klocksignal-apparat, hvars kläpp sättes i gång af en elektr. ström.
elektrisk stapel, se galvanisk stapel.
elektrisk ström, se galvanism.
elektrisk urladdning, elektricitetens öfvergång från en kropp till en annan, antingen långsamt och likformigt l. ock plötsligt (elektrisk gnista, blixt).
eletriskt batteri, se batteri.
elektriskt ljus, gm elektr. ström fr. ett starkt galvan, batteri l. en dynamoelektr. maskin framkalladt bländande ljusfenomen, s. uppstår mel. de af kolspetsar bestående båda polerna (regulatorer l. båglampor), l. ock det svagare ljus (glödlampor), s. en i en strömledn. insatt dålig ledare utstrålar, i det den bringas till glödning. Användes i bostäder, fyrtorn, till belysn. af gator, butiker, verkstäder o. inre delar af mskokroppen, m. m.
elektrōder, gr., polerna till ett galvan, batteri l. elektr. bad.
