samt vid vissa fysikaliska undersökningar.
Geitlīn, Gabr., fin. filol., f. 1804 Nådendal, 35/49 prof. i orient. lit., därefter i bibi. exegetik, d. 71. Förf.
Geitner, Ernst Aug., ty. kem., f. 1783 Gera, d. 52 Schneeberg. Uppf. 24 nysilfret l. argentan.
Gelāsius, namn på 2 påfvar: 1) G. I, 492/96. — 2) G. II, 1118/19.
gelatīn (sche-), fr., rent benlim.
gelatīnkräfta, se kräfta.
gelbgjutare, se gälbgjutare.
Geldern (chel-), Gelderland, holl. prov., 5,081 kv.km., 597,016 inv. Hst. Arnheim. Ford. eget hertigd. vid Nedre Rhen. 1543 holl.
gelé (schelē), fr., maträtt af stelnad frukt- l. köttsaft; kem., vattenhaltig massa af lim, stärkelse, växtslem o. s. v.
Gelimer, vandalernes siste kon. 530/34, slagen o. tillfångatagen af Belisarius.
Gellée (schölē), se Claude Lorrain.
Gellerstedt, 1) Per Erik, läkare, f. 1815 Hernösand, d. 81 ss. prof. vid Lunds univ. — 2) Alb. Teod., arkit., akvarellist, skald, f. 1836 Säterbb (Västmanland), öfverintendent 97/04, ledamot af Sv. akademien. Skr.: Dikter (71; ny saml. 81, Gamla visor 00), Arkitektoniska fragmenter (65/77) m. m.
Gellert, Krist. Fürchtegott, ty. skald, f. 1715 Hainichen, d. 69 Leipzig ss e. o. prof. i filos. där. Skr. fabler (på sv. öfvers. af K. M. Bellman), berättelser, rom. m. m.
Gellius, Aulus, rom. förf. omkring 150 e. K.
Gelliva're, järnmalmsberg i Norrbott. l.
Gēlon, furste i Gela (Sicilien). Efter sin död, 477, dyrkad som heros.
gem, fr., ädelsten, is. graverad.
Gemāra, se Talmud.
Gemmi, pass i Alperna, 2,302 m. h., förbinder Wallis m. Bern.
Gemäuerthof, by i Kurland, s. om Mitau. Slag 16/7 1705.
genant (schenant'), fr., besvärl., plågsam.
Genappe, (schönapp'), ort i Belg. Slag 17—18/6 1815.
Genast, 1) Eduard, ty. skådespel., f. 1797 Weimar, utbildade sig under Goethes ledning, d. 66 Wiesbaden. Komp. o. förf. — Hans son 2) Wilh., ämbetsm., dram. förf., f. 1822 Leipzig, regeringsråd i Weimar, d. 87. Skr. dram., rom. m. m.
Genberg, Paul, vältalare, f. 1812 Brunflo (Jämtland), 47 filos. prof. i Lund, 48/52 eckles.-min., 52 bisk. i Kalmar, d. där 75. Skr.: De principio philosophiæ moralis (46) m. fl. akad. afh., uppsatser i tidskrifter m. m.
gendarm (schangdarm'), fr., soldat l. ryttare tillhör. -erītrupper ha till ändam. att upprätthålla ordningen.
genealōg, gr., kännare l. forskare i släktledningar. -ī, vetensk. om släkters härstamning o. släktskap sins emel.; släktregister, stamträd. -isk, som har afs. på släktledningar.
gêne (schän), fr., besvär, tvång, svårighet, betryck.
Genée (schenē), Richard, ty. komp., f. 1823 Danzig, d. 95 vid Wien, Komp. operor, operetter (bl. a. Sjökadetten) m. m.
Genell'i (dsche-), Bonavent., ty. mål. o. teckn., f. 1798 Berlin, 60 prof. i Weimar. d. där 68. Teckningar t. Homeros, Dante o. s. v.
genēra (sche-), fr., besvära, plåga, göra förlägen.
gēnera, lat., pl. af genus.
generāl, fr., i smnsättn. = allmän, öfver-, hufvud-; kr., ensamt l. i smnsättn. näst efter fältmarskalk högsta graderna inom landtarmén; i Sverige finnas g.-major, (i Frankrike = brigad-g.), g.-löjtnant (i Frankrike = divisions-g.) och general. Ford. fanns äfven en grad under g.-major, näml. g.-adjutant. — -amiral, fordom högsta värdigheten inom flottan. — -bas, tonk., harmoni- l. kompositionslära; egentligen besiffrad
