fältspatkrist., granitit, öfvervägande röd, pegmatit, grofkornig, inneh. silfverhvit glimmer och ofta turmalin, skrift-g., med bokstafslika teckn. på brottytan, syenit-g., innch. hornblände.
Gran Sasso d Italia, se Apenninerna.
Grant, Ulysses Simpson (egtl. Hiram Ulysses), presid. i Förenta stat, f. 1822 Ohio, brigadgen. 61, kämpade m. framg. und. strid. 62/63, öfverbefälh. 64/65, pres. 69, omvald 72, afgick 77, d. 85.
granulationer, lat., läk., vårtlika upphöjn. på ytan af varsår; större, lösa mer l. mindre bleka g. kallas död- l. svallkött.
granulīt, lat., min., finkornig kristallinsk blandn. af fältspat o. kvarts med insprängda små granater. I Sachsen, Böhmen, Mähren.
Granvell'a, Ant. Perrenot de, sp. statsm., f. 1517, 50 kansler hos Karl V, min. i Nederländerna, 61 kardinal, en kort tid vice kon. i Neapel, d. 86 Madrid. En af sin tids förnämsta statsmän.
Granville (grän'vil), Geo. Leveson-Gower, earl af G., eng. statsm., f. 1815, parlam.-ledarn. 37, medl. af öfverhus. 46, tillhörde alla liberala kabinett sedan 51, utr.-min. 3 gånger: 51/52, 70/74, 80/85, kolon.-min. 68/70, 86, d. 91 London.
graptolīter, gr., paleont., fossila lägre djur, förekomma is. i öfvergångsbergens lerskifferlager.
grassēra, lat., härska, rasa.
grātia, lat., nåd; tack.
gratiāl, lat., nådegåfva, penningeunderstöd. -ist', afskedad korporal l. soldat s. får gratial.
Gratiānus, 1) G., västrom. kejs. 375, mörd. 83. — 2) G., it. rättslärd, förf. omkr. 1150 den eft. G. ben. saml. kanon, dekret (Decretum Gratiani).
grātie, se grâce.
grātier, se kariter.
gratifikation, lat., skänk, nådegåfva, uppmuntran.
grātis, lat., till skänks.
gratul|ation, lat., lyckönskan. -era, lyckönska.
Graubünden, fr. Grisons, schweiz. kanton, 7,185 kv.km., 104,520 inv., till hälften af romanskt, till hälften af tyskt urspr. Alpland. 1471 republ., 1797 en del af Helvet. republ., 03 i edsförbund. Författning 1854. Hst. Chur.
Graudenz, fordom befäst st. i West-Preussen, vid Weichsel, 17,300 inv.
grav, lat., svår, tung.
Gravallius, Karol:a Vilh:a, f. Isakson, rom.-förf., f. 1809, änka efter prosten G., d. 84. Skr.: Högadals prostgård m. m.
gravationsbevis, jur., vederb. domares intyg öfver i en fastighet intecknad gäld l. annan sakrätt.
grāve, it., tonk., långsamt, högtidligt.
Gravelotte (-lått'), by i ty. Lothringen. Slag 18/8 1870.
's Gravenhage, se Haag.
Gravenstein, ort i Slesvig-Holstein, vid Flensburgsfjorden. Slott. Badort.
gravēra, fr., medels grafstickel etc. inrista skrift l. teckn. på metall, sten, trä o. s. v.
gravēra, lat., trycka, belasta, besvära.
Gravesend (grävsend), eng. st. vid Themsen, 27,175 inv.
grāvid|a, lat., hafvande. -itet, hafvandeskap.
grāvis, gram., tungt l. djupt tontecken öfv. en stafvelse (').
gravitation, lat., fys., den af Newton uppt. egenskap, hos hvarje kropp, att den drager till sig andra med en kraft, s. står i direkt förhållande till massan o. i omvänd t förh. till afståndets kvadrat.
gravitēt, lat., värdighet, allvar. -isk.
gravōr, se smäck.
gravyr, fr., ristning i metaller, sten o. s. v., aftryck på papper af stål-, kopparstick o. s. v.
gravör, fr., koppar-, stål-, sigillstickare.
Gray (grä), 1) Jane, eng. drottning,
