Uppslagsbok för alla/H

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  G Uppslagsbok för alla

H
I  →
(index)


[ 367 ]

H.

H, h, 8:e bokst. i alfab., kem. H = Hydrogenium (vätgas).

h, tonk., sjunde tonen i den diatoniska skalan.

ha l. har, förk. för hektar.

Haag (hāch), egentl. 'sGravenhage, fr. La Haye, nederl. residensstad, nära Nordsjön, 259,000 inv. Palats, museum, kgl. slott, sed. 1899 permanent fredsdomstol.

Haakon (hå-) se Håkan.

Haarlem (hār-) l. Harlem, holl. st. vid Spaarne, 68,255 inv. Hyacinter.

Haarlingen (här-), holl. st. vid Zuidersee, 10,267 inv.

Haartman (hart-), 1) Joh., fin. läk., f. 1725, d. 87 ss. prof. Åbo. Skr. De mest gångbara sjukdomars igenkännande o. botande etc. m. m. — 2) Lars Gabr. v., frih., fin. statsm., f. 1789, 40 chef för finansexpedit., d. 59. — Dennes bror 3) Karl Dan. v., fin. läk., f. 1792, d. 77 ss. f. d. gen.-dir. för medicinalverket. Skr.: Handbok för barnmorskor m. m.

Habakūk, hebr. profet, omkr. 600 f. K.

Habāna, se Havana.

Habb'erton, John, n.-amer. förf., f. 1842 Brooklyn. Skr.: Helen's Babies m. m.

ha'beas-cor'pus-akten, i England lag fr. 1679 till skydd för d. personl. friheten.

habīl, fr., skicklig. -itēt, skicklighet. -itēra sig, visa sig skicklig.

habīt (abī), fr., dräkt.

habitude (abityd), fr., vana. — Habitué (-tyē), stamkund. — Habituell, s. blifvit till vana. [ 368 ]hābitus, lat., hållning, yttre beskaffenhet.

Habsburg, slottsruiner i Aardalen i Aargau, mel. Aarau o. Brugg, 528 m. öfv. hafvet, stamgods för det österr. huset H., hvars stamfar var grefve Radbod af Altenburg. Dennes son Werner lät först kalla sig grefve af H. 1064. Rudolf I blef ty. kon. 1273 o. förvärfvade Österr. 78. Hans ättlingar erhöllo burgund. riket 1477, Spanien 1516, Ungarn o. Böhmen 1526 och delade sig 1556 i en sp. linje, s. 1700, o. en ty., som 1740 utslocknade på svärdsidan.

Hachette (aschätt'), Louis Christophe, fr. bokhandlare, f. 1800, d. 64, upprättade 20 i Paris en förlagsbokhandel.

hacien'da (assi-), sp., landtgods.

hackbräde l. cymbal, gammalt stränginstr., s. slås med 2 hammare.

Hackert, Jak. Phil., ty. landsk.-mål., f. 1737 Prenzlau, d. 07 Florens.

Hackländer, Friedr. Wilh., ty. rom.- o. lustspelsförf., f. 1816 Burtscheid, d. 77 Stuttgart.

hackspettsläktet, Picus L., af de partåiga fåglarnas ordn., har kilformig näbb, utsträckbar, masklik tunga o. vigglik stjärt. Hit höra: större hackspetten, P. major L., lilla hackspetten, P. minor L., spillkråkan, P. martius L., gröngölingen, P. viridis, m. fl. arter.

Had, fornnord. Hödr., nord. myt, blind åsagud, förleddes af Loke att fälla Balder.

Haddington (hädd'ingtön), grefsk. s. ö. Skottld, 702 kv.km., 38,662 inv. Hst. H., 3,992 inv.

Ha'derslev, ty. Hadersleben, st. Slesv.-Holst, vid Lilla Belt, 9,201 inv.

Hādes, gr. myt., Pluto, underjordens gud; underjorden, dödsriket.

hādji, mohammed. pilgrim, s. gör l. gjort vallfärd till Mekka.

Hadorph, Joh., fornf., f. 1630 Östergötl., d. 93 ss. riksantikvarie. Företog arkeol. undersökn. o. aftecknade runstenar. Förf.

Hadramaut, landsk. i s. Arabien.

Hadriānus, Publ. Ael., rom. kejs. sed. 117, f. 76, gynnade konst o. vetensk., reste mycket, d. 138 Bajæ. Riket blomstrade under honom.

Hadriānus, 6 påfvar i 8:e, 9:e 12:e, 13:e o. 16:e årh. H. IV, egentl. Nic. Breakspear från Engld, påfl. legat vid mötet i Linköping 1152, påf. 54/59, började striden mel. påf. o. hohenstauferna.

Hæffner, Joh. Krist. Fredr., mus., f. 1759, d. 33 ss. dir. mus. i Uppsala, komp. oratorier, operor, studentsånger, utg. koralbok m. m.

hæm-, se hem-.

Hæmus, se Balkan.

haf (ocean), den smnhängande vattenmassa, s. omger vår planets fastland, upptar 0,75 af jordytan. 5 hufvuddelar: N. o. S. ishafvet, Atlantiska h., Stilla h. (l. Stora oceanen), Indiska hafvet.

haff, ty., namn på 3 strandsjöar vid Ö.-sjöns s. kust.

Hafis, Schems eddin Mohammed, pers. skald, d. 1388, Orientens störste lyriker.

hafre, Avena L., Gramineæ. Vanlig h., A. sativa L., växer till 65° n. br. I Skandinavien och Skottld till bröd, vanligast till kreatursfoder.

Haga, k. lustslott vid Brunnsviken.

Hagar, slafvinna hos Abraham, födde honom Ismael.

Hagberg, 1) Karl Pet., präst, vältalare, f. 1778, 21 ledam, af Sv. akad., 37 pastor primarius, d. 41. Skr.: Äreminne öfver Axel Oxenstjerna (08), samt flere uppl. predikningar. — Hans son 2) Karl Aug., estet., språkforsk., f. 1810, 51 ledarn, af Sv. akad., d 64 ss. prof. i Lund. Mästerlig öfvers. af Shakespeares dram. arb. — Dennes bror 3) Jak. Teod., förf., språkforsk., f. 1825, 68/90 prof. [ 369 ]i Uppsala, d. 93 Sthm. Skr. skådesp., vittra afhandl. m. m.

Hagborg, Vilh. Nikol. Aug., genremål., f. 1852 Göteborg, sed. 75 i Paris.

hagel, nederbörd, bestående af runda l. kantiga iskorn. Hagelskurar vara vanl. blott några minuter o. inträffa på årets o. dagens varmaste tid. Kunna anställa stor skada.

Hagen, st. i Westfalen vid Ennepe o. Volme, 66,560 inv. Fabr.

Hagenau, st. i Unter-Elsass vid Moder, 17,968 Inv. Fabr.

Hagenbach, Karl R., schweiz. teol., f. 1801, d. 74 ss. prof. i Basel. Skr. i kyrkohist. m. m.

Hagerup, Geo. Francis, norsk statsman, f. 53, 93 justitiemin. 95/98 o. 03/05 ministerpresid.

Hagga'i, hebr. profet, omkr. 520 f. K.

Haggard (häggörd), Henry Rider, eng. rom.-förf., f. 1856 i Beadenham, har skr. flere spännande äfventyrsböcker m. m.

Hagio'grafa, gr., 3:e afdeln. af G. T.

Hagströmer, Joh. Vilh., jur., f. 1845, sed. 77 prof. i Uppsala, d. 10. Skr.: Om frihetsstraffen m. m.

hagtorn, Cratægus L, Pomaceæ. C. oxyacantha L., buske i Europa, nyttjas till häckar, lämnar hårdt virke.

Hahnemann, Sam. Christ. Fr., homöopatiens grundl., f. 1755 Meissen, d. 43 Paris. Förf.

Hahn-Hahn, Ida, grefv., ty rom.-förf., f. Halm 1805 Tressow, d. 80 Mainz i kloster. Skr.: Faustine m. m.

Haidarabād, eng. Hyderabad, st. i främre Ind. vid Musi, 448,466 inv. Nisams residens. Juvelhandel.

Haider Ali, eng. Hyder Ali, sultan af Majsor (O. Ind.), f. 1702, usurperade tronen 61, gjorde eröfr., stred mot engelsm., regerade väl, d. 82. Hans son o. efterträdare Tippo Saib.

Haidinger, Wilh. Karl, österr. geol., f. 1795 Wien, d. där 71. Ledde utgifyand. af geognost. kartor öfver Österr.

haimonsbarnen, ty. haimonskinder, efter en fr. dikt af Huon de Villeneuve (12:e årh.) o. ty. bearbetn. de 4 sönerna af Haimon, en af Karl den stores hjältar.

Hainan, kin. ö i Kin. hafvet, 34,100 kv.km., 2 mill. inv. Hst. Kiung-tschu, hamnst. Hai-keu.

Hainaut (änå), se Hennegau.

Haïti, sp. San Domingo, ö bland Stora Antillerna, 75,074 kv.km., 2 mill. inv. Berg i det inre. Väl bevattnadt. Vegetation, yppig. Prod.: kaffe, kakao, tobak, bomull, trä. 2 republ. 1) Republ. H. i v., ford. fr. koloni, nu negerrepubl., 28,676 kv.km. 1,5 mill. inv. Pres. Antoine Simon 08/15. Hst. Port au Prince. — 2) Republ. San Domingo i ö., den ford. sp. del., 48,577 kv.km., 500,000 inv. Pres.: Ramon Garceres 08/14. Hst. S. Domingo.

hajdūker (hejdukar), ung., i Ungarn frivilliga stridsmän mot turkarne, erhöllo 1605 eget distrikt (hst. Debreczin) o. adelsprivil.; senare tjänare, hantlangare.

hajfiskarna, Selachoidei, ikt., höra till ordn. broskfiskar, hafva sidställda gälöppningar, vanligen tillspetsad nos samt stark stjärt. Rofgiriga fiskar, talrikast i tropiska haf; några arter farliga för människor.

hakebössa, eldvapen från 15:e årh., med en und. pipan sittande hake för h:s stöd mot vall, reling o. d.

hakîm, arab., eg. vis; läkare. — -basch'i, öfverläkare i seraljen.

Haklyut (häck'lût), Rich., eng. geogr., f. 1553, d. 16.

Hakodāte, hamnst. på Jesso, (Japan), 85,313 inv.

Halaberget, se Brahuiberget. get.

Halberstadt, st. i preuss. Sachsen vid Holzemme, 42,810 inv. Fabr.

Halévy (alevi'), 1) Jacq. From., fr. operakomp., f. 1799 Paris, d. 62 Nizza. Komp. Judinnan m. m. — Hans brorson 2) Ludov., förf., [ 370 ]f. 34 Paris, d. där 08. Skr. opetexter m. m.

halfapor, Prosimiæ, däggdjur med händer o. gripfötter, klor på bakhändernas pekfingrar, ögonen (ofta äfven öronen) stora. I Afrika, på Madagaskar och s. Asiens stora öar.

halfbuske, Suffrutex, växt, hvars nedre del är vedartad, men öfre örtartad, ex. lavendel.

half|crown (hafkraun), eng. »halfkrona», eng. silfvermynt = 2 ½ shilling = 2,25 kr. — penny (hēpenni), eng. koppar mynt = 3,7 öre.

Halfdan Svarte, kon. i s. Norge 827/60.

haifmåne, turk. rikets symbol.

halfseende, se hemiopi.

Halifax (häll'i-), 1) st. i eng. grefskap. York, 107,580 inv. Fabr. Mattindustri. — 2) Hst. i Nova Scotia vid Atlanten, 40,832 inv. Hamn, citadell, marindepot.

Halifax (häll'i-), Geo. Savile, marquis af, eng. statsm., berömd talare, f. 1630, d. 95.

Halikarnass'os, g. geogr., st. i M. Asien, förstörd af Alex. d. st.

Halkyone, gr. myt., jämte sin gemål kon. Keyx af Trakien förvandlad till isfågel.

Hall, åkerbrukskoloni, förbättringsanstalt för unga brottsling. i Sthms län.

Hall (hål), John, köpman, f. 1771 i Gbg, af skotsk härkomst, gm godtrogenhet o. en förvänd uppfostran bragt från rikedom till elände och dog 30 i ett hybble i Sthm. Hans öden förem. för flere skildringar.

Hall, 1) Pet. Ad., miniatyrmål., f. 1739 Borås, d. 93 Liége. — 2) Karl Krist., dan. statsm., f. 1812, en af det nationalliberala partiets ledare, 57 konseljpres., 58 utr.-min., 70/74 undervisn.-min., d. 88.

Hall (hål), Marshall, eng. fysiol., f. 1790, d. 57. Skr. is. om elektroterapi o. nervsjukdomar.

hall (hål), eng., stor sal, vestibul.

hall, ty., saluplats.

Hallam (häll'-), Henry, eng. hist. förf., kurator för Brit. museum, f. 1778, d. 59. Skr.: Constitutional hist. of Engld etc. m. m.

Halland, landsk, i Götaland, gränsar i n. till Västergötl., i ö. Västergötl. o. Småland, s. Skåne, v. Kattegatt. 4,919 kv.km., 146,296 inv. (08). Vattendr.: Viskan, Ätran, Nissan, Lagan. Har en låg o. bördig kuststräcka, längre in uppfylldt af ljunghedar o. backar. Näringsgrenar: jordbruk, boskapsskötsel. Sed. 1645 svenskt. Bildar eget län. Residensst.: Halmstad. Öfr. st.: Laholm, Falkenberg, Varberg, Kungsbacka.

Hallands ås, höjdsträckning mel. Halland o. Skåne.

Halle, st. i preuss. Sachsen vid Saale, 173,000 inv. Univ.

Halleck, Henry, n. amer. general, f. 1815 Westernville, 62/64 öfverbefälh., d. 72 Louisville.

hallelujā, hebr., lofven Herren!

Hallén, Joh. Andreas, tonsättare, f. 1846 Gbg, stift, af o. dir. för Filharm. sällsk. i Sthm, kapellmäst. vid K. Operan 92/97, har komp. operorna Häxfällan (96), Waldemarsskatten (99) samt flere körverk, orkestersviter o. symfoniska dikter.

Hallenberg, Jonas, häfdaforsk., f. 1748, 84 rikshistoriogr., d. 34. Skr.: Nya allm. hist. från 16:de seculi början (82/85), Svea rikes hist. etc. (90/96, ofullb.) m. m.

Halle- o. Hunneberg, 2 berg vid s. ändan af Vänern, medelh.: 134 m.

Haller, Albr. v., ty. skald o. lärd, f. 1708 Bern, prof. i Göttingen, d. 77. Skr.: oden o. lärodikter, satirer samt bot. och med. arbeten.

Halley (häll'i), Edm., eng. astron., f. 1656, d. 24 ss. dir. vid observat. i Greenwich, beräknade den efter honom uppkallade kometen.

Hall'igen, små öar v. Slesvigs Nordsjökust, torftig växtligh.

Hallingdalen, dalgång i Buskeruds [ 371 ]amt i Norge, 120 m. l. Härlig natur.

hallingen, norsk springdans.

Hallman, 1) Joh. Gustaf, skald, hist. förf., f. omkr; 1701, d. 57 ss. kyrkoh. i Sthm, utg. vittra o. hist. arb. — Hans son 2) Karl Israel, skald, f. 1732, Bellmans sällskapsbroder, d. 1800. Skr. komed. Tillfälle gör tjufven, m. m. — 3) Per Olof, arkit., f. 69 Östergötl., bosatt i Sthm, specialist på stadsplaner.

hallon, se Rubus.

hallrätt, myndigh., som sed. 1739 skulle taga befattn. med åtsk. ärenden rörande fabriker o. manufakturer. Besiktning af varor skedde af en hallmästare, hkn åsatte de felfria varorna en hallstämpel.

Hallsberg, köping o. järnv.-stat. i Örebro l. 1,804 inv. (08).

Hallstahammar, järnbruk i Västmanl. l.

Hallström, 1) Ivar Krist., komp., f. 1826 Sthm, d. där 01, komp.: Hertig Magnus o. sjöjungfrun (67), Den bergtagna (74), Vikingarna (77), Neaga (85) m. fl. operor. 2) Per Aug. Leon., förf., f. 1866 Sthm, först ingenjör, invaldes i Sv. Akad. 08, har i sina berättelser uppträdt mot tidens naturalism.

hallucinatiōner, lat., förnimmels. af i verkligh. ej förhanden varande förem. Ofta vid förgiftn. af narkot. medel o. alkohol samt und. själssjukd.

Halmahēra, se Dschilolo.

Halmstad, st. i Hallands l. vid Nissan o. Katteg., 18,009 inv. (08). Laxfiske, handel, sjöfart. Stadsprivil. 1307. Sl. 1676.

halogēn, gr., se saltbildare.

hals, lat. collum, kroppsdel, s. förbinder hufvudet m. bålen, innehåller 7 halskotor m. deras muskler o. band, matstrupen, luftstrupen, talrika nerver o. kärl.

Hals, Frz, holl. mål., f. 1584 Antwerpen, d. 66 Haarlem.

halsbandshistorien, skandal v. fr. hofvet 1785, gm ett af grefvinnan Lamotte föröfvadt bedrägeri m. ett för drottningen bestämdt halsband, hvarigenom hofvets anseende högligen nedsattes.

halsvener, blodådror på halsen, föra blod fr. hufvudet till hjärtat.

Hal'ys, g. geogr., nu Kisil Irmak.

Ham, Noas yngste son.

Hamadān, pers. st. vid H.-fl., 30,000 inv. Ruiner af Ekbatana.

Hamann, Joh. Geo., ty. filos, förf., «Nordens magus«, f. 1730 Königsberg, d. där 88. Skr.: Sokratische Denkwürdigkeiten m. m.

Hamar, nor. st. vid Mjösen, 6,003 inv.

Hamar stift, stift i Norge, 51,086 kv.km., 227,805 inv. St.: Hamar, Gjövik, Lillehammer, Kongsvinger.

Hamasā, saml. af fornarabiska hjältesånger.

Hambach, by i Rhenpfalz, 2,150 inv. H.-festen 27/5 1832.

hambopolka, dansk., svensk folkdans, hvartill hör, att kavaljeren vid vissa moment lyfter sin dam upp i luften.

Hamburg, ty. fristad vid Elbe o. Alster, 951,120 inv. Hamn, observat., zool. o. bot. trädg., bibliot. Största ty. handeln. Betyd. industri. Jungfernstieg, Lombardbryggan. Lär ha grundlagts af Karl d. st. Fri riksstad 1215. 1883/84 införlifvad med ty. tullföreningen, frihamnen upphäfd.

Hameln, st. i Hannover, vid H.-fl. o. Wesser, 18.965 inv. Till H. knyter sig sagan om råttfångaren från H.

Hamerling, Rob., österr. ep. o. lyr. skald, f. 1830, d. 89. Skr.: Ahasverus in Rom (13:e uppl. 81), Aspasia (75) m. m.

Hamil'kar, namn på flere kartag. fälth., is. Hannibals far H. Barkas, som stred i Sicil. o. Span., föll mot vettonerna 228 f. K.

Hamilton (häm-'), 1) st. i skot. grefsk. Lanark vid Avon o. Clyde, 32,775 inv. Slott. — 2) St. i v. Canada vid Ontario, 52,550 inv.

[ 372 ]Hamilton (häm-'), 1) Alex., amer. statsm., f. 1757 V. Ind., medförf. till unionsförfattn., d. 04. — 2) Emma Harte, äfventyrerska o. mim. konstnär., f. 1764 Chester, 91 gift m. eng. sändeb. H. i Neapel, fick stort inflytande vid hofvet där, senare Nelsons älskarinna, d. 15 Calais. — 3) James, uppfann en metod att lära främmande språk, f. 1769 London, d. 31 Dublin.

Hamilton, 1) Henning Ludvig Hugo, gref., statsm., förf., f. 1814 Sthm, 56 ledamot af Sv. akad., 59 ecklesiast.-min., 72 univ.-kansler, sed. 81 utrikes på grund af rykten om förfalskningar, d. 86 Pau. Polit., hist. o. krigsvetensk. afhandl. — 2) Hugo Er. Gust., grefve, ämbetsm., polit., f. 49 vid Kinnekulle, chef för patentbyrån 84 o. 95 chef för Patent- o. registr.-verket, 00 landsh. i Gäfleb. län o. 07 civilmin, i Lindmanska ministären.

hamīter, egent. Hams ättlingar, de icke semit, folken vid nedre Nilen.

Hamlet, dan. sagoprins, hjälte i Shakespeares tragedi H., namnes först af Saxo Grammaticus.

Hamm, st. i Westf., vid Lippe, 38,429 inv.

Hammarby, gods i Uppsala l., beboddes af K. v. Linné.

Hammarlund, Emil, publ., riksdagsman, f. 1853 i Krist. län, folkskollär. 73/84, sed. 85 led. af 2:a kam., utg. »Svensk Läraretidn.» sed. 06 samt flere barntidningar, d. 10 gm drunkning.

Hammarskjöld, 1) Lorenzo, lit.-hist., filos., f. 1785, d. 27 ss. k. bibliotekarie Sthm. Var i tidn. »Polyfem» fosforisternas ifrigaste målsman o. skr. många krit. o. lit.-hist. afhandlingar. — 2) Karl Gust., nat.-ekon., statsm., f. 1838, 77 prof. i Uppsala, 80 ecklesiast.-min., d. 98 Sthm. Skr.: Om lösdrifvare o. deras behandling (66), Om grundskatternas upphäfvande l. aflösen (66) m. m.

Hammarsten, Olof, kem., fysiol., f. 1841, 83/06 prof. i Uppsala, har skr. flere vetensk. o. popul. afhandl.

Hammarstrand, Sven Fromhold, hist. förf., f. 1821, 82 prof. i Uppsala, d. där 89, har skr. ang. 30-år. kriget, Greklds o. Roms samt medeltidens hist. m. m.

Hammerfest, jordens nordligaste st., i norska Finmarken vid n. Ishafvet, 2,300 inv.

Hammerich, 1) Pet. Freder. Ad., dan. hist., f. 1809, 59 teol. prof. i Köpenh., d. 77. Skr.: Danm. i Valdemarernes tid (47/48), Den kristne kirkes hist. (68/71; öfvers. på sv.) m. m. — Hans bror 2) Mart. Joh., förf., f. 1811, d. 81. Verkade ifrigt för förbättr. i skolväsendet o. för nordens andliga enhet. — 3) Asger, son till H. 1), komp., f. 1843, komp. Hjalmar o. Ingeborg m. fl. operor.

hampa, Cannabis L., Cannabineæ. Vanlig h., C. sativa L., från Pers. o. O. Ind., odlas allmänt, lämnar olja samt fibrer till gröfre tyger, rep o. kablar.

Hampshire (häm'schir) l. Hants, grefsk. i s. Engld, 4,200 kv.km., 798,756 inv. Hst.: Winchester.

Hampstead (hämm'stedd), n. v. förstad till London, 81,942 inv.

hamstersläktet, Cricetus Pall., zo., däggdjur af gnagarnas ordn. Vanliga hamstern, C. frumentarius Pall., 25 cm. l., i mel. Europa, samlar säd i gräfda förrådsrum.

Hanau, st. i Hessen-Nassau vid Kinzig o. Mainkanalen, 29,847 inv. Sl. 30—31/10 1813.

Handarbetets vänner, en 1874 i Sthlm bild. förening med uppg. att värda o. utveckla sv. textilkonst.

handel, har till ändamål att förmedla öfverförandet af varor från producent till konsument; sker i stort (gross-h.) l. smått (minut-h.), för säljarens l. ett bolags räkn. l. [ 373 ]i kommission, på utlandet (export-, import-h.), l. mellan 2 främmande land (mellan-h.) o. s. v.

handels|balans, skillnaden mel. ett lands hela in- och utförsel. — -bolag, förening af flere pers. till idkande af handel. — -flotta, smnfattn. af ett lands handelsfartyg. — -frihet, tillstånd, då handel bedrifves, fri fr. skyddstull. De, s. eftersträfva dylik: frihandlare. — -fördrag, mel. 2 stater ang. deras ömsesidiga handelsförh. slutet fördrag. — -kemist, person, som kemiskt undersöker handelsvaror. — -register, offentl. register för införandet af handelsfirmor, inrättade bolag, meddelad prokura o. andra rättsförhållanden.

handen, öfre extremitetens ände, består af handrots-, midtelhands- o. fingerbenen, af de senare 3 för hvarje finger, 2 för tummen.

handfästning, se konungaförsäkran.

handicap (hän'di-), eng., kapplöpn. mel. olika hästar med fördelar för den svagare gm påläggande af mindre bördor, försprång o. s. v.

handpenning, se arrha.

Hangö, fin. st. vid Fin. viken på H.-udde, 5,413 inv. Hamn.

Han-kau, kin. st. vid Jangtsekiang, 870,000 inv.

Hanley (hän'li), st. i eng. grefskapet Staffordshire, 63,932 inv. Porslinsfabr.

Hanni'bal, kartag. fälth., Hamilkars son, f. 247 f. K., 224 öfverbefälh. i Span., tog 219 Saguntum, inföll 218 i Ital., besegrade rom. vid Cannæ 216, hotade Rom 211, återkallad 203, slagen vid Zama 202, flydde till Asien, d. 183 Bitynien af gift.

Hanno, namn på flere kartag. fälth. o. en sjöfarare, s. omkr. 500 f. K. gjorde en sjöfärd längs Afrikas v. kust.

Hanno, ärkeb., se Anno.

Hannover (-åfer), 1) preuss. provins, 38,511 kv.km., 2,590,939 inv. Berg: Harz. Fl.: Elbe, Weser, Aller, Leine, Ems. Näringar: boskapssköts., bergsbruk, linne- o. metallindustr. Hst.: H. Öfr. st.: Celle, Emden, Göttingen, Goslar, Harburg, Hildesheim, Lüneburg, Osnabrück. Kon.-rike sedan kongressen i Wien 1815, siste kon. Geo. V. Krig m. Österr. mot Preuss. 66. H. preuss. 23/8 66. — 2) St. i prov. H. vid Leine, 250,000 inv. Betydlig handel o. industri. Zoolog, trädg., akvar.

Hans l. Johan II, unionskon., f. 1455, son af Krist. I, 81 kon. i Danm. o. Norge, 83 i Sverige, dock ej allmänt erkänd förr än 97, slagen vid Hemmingstedt 1500 af frisiske bönder, afsatt i Sverige 01, d. 13.

hansa, fören. af ty. städer till idkande af handel, från 13:e till 17:e årh. Omfattade öfver 90 st. fr. Reval till Amsterdam, fr. Köln till Krakov. Grundl. 1241 o. 45 gm förbund mel. Hamburg o. Lübeck. H. dref snart betyd. handel, hade krig med de nord. rikena, förföll und. 30-år. kriget.

hanseāt, köpm. i hansestad.

Hansemann, David J. Lud., preuss. statsm., f. 1790, 48 finansmin., d. 64. Förf.

Hansen, 1) Maur. Christofer, nor. skald, f. 1794, d. 42, tecknade det nor. småstadslifvet. — 2) Peter Andr., dan. astron., f. 1795, 25 till Gotha ss. dir. vid observat., d. där 74. — 3) Carl Chr. Const., dan. hist.- o. genremål., f. 1804 Rom, d. 80. — 4) Jens Andersen, dan. polit., f. 1806, verkade ss. riksdagsm. för landboreformer o. kommunal själfstyrelse, d. 77. — 5) Peter, dan. förf., pseud. Cabiro, f. 1840, 79 red. af »Illustreret tidende». — 6) Emil Chr., dan. prof., f. 1842, d. 09; grundl. af den jästfysiol. vetensk.

hansom (hänn'sömm), eng., tvåhjulig kabriolett m. kuskbocken baköfver.

[ 374 ]Hansson, Ola, förf., f. 1860 Hönsinge, känd gm sina essays och förträffliga romaner.

Hansteen, Christ., nor. astron. o. fys., f. 1784, 14/61 prof. i Kristiania, d. 73. Världsberömda forskningar öfv. jordmagnetismen.

hantel, ty., gymnastikapparat, bestående af två tunga järnkulor, förenade med ett handtag.

Hants, se Hampshire.

Haparanda, st. i Norrb. l. vid Torneå älf o. Bottn. viken. 1,336 inv. (08). Stadsprivil. 1842.

Harald, nor. kgr, 1) H. Hårfager, son af Halfdan Svarte, f. 850, kon. 860/930, underkufv. hela landet, tillsatte en jarl i hvarje fylke, delade riket mel. sina många söner 930, d. 933. — 2) H. Gråfäll, son af Erik Blodyx, kon. 960, dräpt 965. — 3) H. Hårdråde, son af Sigurd Syr, stred i Palestina o. på Sicil. mot arab., kon. 1046, våldsam, gjorde ett tåg till Engld mot H. Godwinsson, stupade där vid Stanfordbridge 1066. — 4) H. Gille, utgaf sig för Magn. Barfots son, kon. 1130, mörd. 1136.

Harald, dan. furstar, 1) H. Blåtand, Gorms son, reg. 930/86. — 2) H. Hein, Sven Estridssons son, reg. 1076/80. — 3) H. Kesja, Erik Ejegods son, riksförest. und. faderns pilgrimsfärd 1103/04, halshuggen 35.

Harald (Harold), eng. kgr, 1) H. Harfot, son af Knut d. st., kon. 1035/40. — 2) H. Godwinsson, 1052 jarl i Wessex, kon. 66, segrade s. å. vid Stanfordbridge öfv. H. Hårdråde, men stupade s. å. vid Hastings ss. den siste angelsachsiske kon. mot Vilhelm Eröfraren.

Harald Hildetand, dan. sagokon., Ivar Vidfamnes dotterson, utbredde sin makt öfver norden, stupade vid Bråvalla mot sin brorson Sigurd Ring.

harang', fr., högtidl. tal, is. tråkigt sådant, -ēra, högtidligt tilltala.

Harburg, st. i Hannover vid Elbe. 55,676 inv.

harcelēra, fr., reta, bry.

Hardangerfjord, fjord i Söndre Bergenhus amt i Norge.

Hardeknut, 2 kgr i Danm., 1) H., kon. i 9:e årh., Gorm d. gamles far. — 2) H., Knut den stores son, 1035 kon. i Danm., 40 kon. i Engld, d. 42.

Hardenberg, 1) Karl Aug., furste, preuss. statsm., f. 1750, 17 presid. i statsrådet, ifrade för reformer, d. 22 Genua. — 2) Fried. Geo. v., ty. skald, pseud. Novalis, f. 1772, d. 01. Skr.: Heinr. v. Ofterdingen m. m.

hardiesse (ardjäss'), fr., djärfhet.

hārem, arab., hos mohammed. den afsöndrade fruntimmersvåningen, endast tillgänglig för mannen.

haren, Lepus L., Leporidæ, af gnagarnas ordn. Vanliga k., L. timidus L., 68 cm. l., i n. o. mel. Europa. Skinnet t. pälsverk, köttet välsmakande.

Harg, järnbruk i Sthms l.

haricot (arikå), fr., bot., sabelböna; h. de mouton, ragu på hammel med potatis o. rofvor; h:s verts (-vär), turska bönor.

Harīri, Abu Moh. Kasim Ibn Ali el, arab. skald, f. 1054 Basra, d. där 22. Skr. 50 »makamer» l. noveller.

har'lekin, se arlekin.

Harlem, se Haarlem.

Harless, Gottl. Chr. Ad., ty. teol., f. 1806 Nürnberg, d. 79. Skr.: Christl. Ethik m. m.

harmattān, het vind på Afrikas v. kust.

Harmōdios, se Aristogeiton.

harmon|ī, gr., öfverensstämmelse, samklang, -iēra, öfverensstämma, passa tillsammans, -isk, öfverensstämmande, välljudande.

harmōnika, musikinstrum., hvari toner framkallas ur stämda glasklockor l. järnstift.

harmōnium, ett slags liten orgel m. klaviatur o. fritt svängande tungor.

Harms, 1) Klaus, ty. teol., f. 1778 [ 375 ]Holstein, d. 55. — 2) Friedr., ty. filos., f. 1819 Kiel, d. 80 ss. prof. i Berlin. Skr.: Die Philosophie Fichtes m. m.

harmynthet, medfödd klyfta i öfverläppen, enkel l. dubbel. Botas genom operation.

hārnesk, kelt., öfre delen af riddarrustning.

Harpagon (arpagång'), fr., person i Molières lustspel »L'avare»; girigbuk.

harpūn, fr., pilformigt järn m. hulling, fäst på träskaft, till hvalfångst.

harpyor, gr. myt., straffgudinnor, roffåglar med kvinnoanleten.

Harrisburg, hst. i Pennsylv. (N. Amer.) vid Susquehannah, 50,167 inv.

Harr'ogate (-gät), st. i eng. grefsk. Yorkshire, 28,414 inv. Svafvelkällor.

Harsprånget, Europas mäktigaste vattenfall, i Jockmocks s:n, Norrb. l. Smnlagda fallhöjd. 74 m.

Harte (hārt), Francis Bret, n.-amer. skald o. nov.-förf., f. 1839 Albany, 81/85 konsul i Glasgow, d. 02. Hans skr. utmärka sig för en sällsynt förening af humor o. patos.

Hartford, hst. i Connecticut (N. Amer.), 87,826 inv.

Hārtington, markis af, se Devonshire.

Hartlepool (hārtlpûl), st. i eng. grefsk. Durham, 22,737 inv. Stora dockor m. skeppsvarf.

Hartmann, 1) Joh. Pet. Emil, dan. mus., f. 1805, sed. 39 förman för musikföreningen i Köpenh., d. där 00. Komp.: Ravnen (32), Corsarerne (35) m. fl. operor, en mängd kantater, sånger m. m. — 2) Moritz, ty. förf., f. 1821 Duschnik, d. 72 Wien. Skr. dikter, nov. m. m. — 3) Edu. v., ty. filosof., f. 1842 Berlin, d. 06. Skr.: Die Philosophie des Unbewussten (69; 11:e uppl. 04) m. m. — 4) Ellen, se Cederström 5).

Hartmansdorff, Jak. Aug. v., polit., f. 1792, 16/21 sekret, hos ståth. i Norge, 23 i riddarhus., där han spelade en framst, roll, 31 statssekret.; 36 hofkansler; förföljde d. liberala tidn.-pressen, 41 presid. i kammarrätten, d. 56. Förf.

harts, namn för ämnen, som bildas gm i trädens inre befintliga balsamers utsipprande o. småningom skeende förhårdn. Olösl. i vatten, lösl. i alkohol o. eter, lättsmälta, brännbara. De viktigaste: kopal, dammar, sandarak, mastix, schellack, bärnsten, bensoe. Till lack, fernissor, kitt m. m. Gummiharts, blandn. af h. o. gummi.

Hartzenbusch, Juan Eug., sp. lit. hist. o. dram. förf., f. 1806 Madrid, af ty. börd, d. 80. Skr.: Amantes de Teruel (36), Alfonso el casto (41) m. m.

Harūn al-Raschīd (»den rättrådige»), kalif af abbassidernas dynast., f. 766, reg. 86, förskönade Bagdad, eljest en blodig tyrann, d. 809 Tus.

harus'pices, lat., etrusk. siare o. teckentydare.

Hārvard University, se Cambridge 2).

Hārvey (-ve), Will., eng. läk., f. 1578 Folkestone, 15 anatom. prof. i London, d. 57. Upptäckte blodomloppet.

Harz, bergssyst. i n. Tyskland mel. Saale o. Leine. Högsta topp: Brocken, 1,143 m. h.

hasard (asār), fr., slump, -spel, spel, s. afgöras af slumpen: lotteri, rulett, rouge et noir m. fl.

Has'drubal, namn på flere kartag. fälth., is. Hannibals bror samt kartagernes siste anförare, gaf sig 146 f. K., d. i Italien i fångenskap.

haschisch, arab., narkot. njutningsmedel, som beredes af de torkade smågrenarna af hampväxten Cann'abis in'dica; användes allmänt i Asien o. Afrika.

Hasledalen, dal i schweiziska kanton. Bern. Inv. anses vara af skandinavisk härkomst.

Hasmonēer, se Makkabéer.

haspel, maskin till upplindn. af garn, papper etc.

[ 376 ]Hasse, Joh. Ad., ty. komp. o. tenorsångare, f. 1699, d. 83 Venezia. Gift m. sångerskan Faustina Bordoni (f. 1700).

hassel, Corylus L., Cupuliferæ. Vanliga h., C. avellana L., buske i Europa, n. Afr., främre Asien, lämnar nötter, olja, vidjor t. korgarbete.

Hasselberg, Per, bildh., f. 1850 invid Ronneby, d. 94 Sthm, har skulpterat Snöklockan m. m. samt en mängd porträttbyster.

Hasselgren, Gust. Erik, hist.-mål., f. 1781 Sthm, d. där 27.

Hasselqvist, Fredr., naturf., f. 1722, 51 i Palestina, d. 52 Smyrna. Skr.: Iter palæstinum l. resa till Hel. landet m. m.

Hasselt, belg. st. vid Demer, 12,200 inv. Sl. 6/8 1831.

Hastenbeck, by i Hannover vid Haste. Sl. 26/7 1757.

Hastfehr, Berndt Joh., frih., milit., f. 1737, ss. medlem af Anjalaförb. dömd till döden, benådad, d. i ry. tjänst 09.

Hastings (hēst-), st. i eng. grefsk. Sussex vid Kanalen, 66,503 inv. Sl. 14/10 1066.

Hastings (hēst-), Sir Warren, gen.-guv. i O.-Ind. 1773/85, f. 1732 Churchill, 49 skrifvare i Ind., 61 medl. af reg. i Bengalen, 71 guv. där, 86 anklagad för utpressn., 95 frikänd, d. 18.

hata, af Nobelprist. P. Ehrlich uppt. o. eft. hans assistent, jap. läk. Hata, uppkall. medel mot syfilis.

Hātor, egypt. kärleksgudinna.

Hatto I, ärkebisk. af Mainz sed. 891, f. 850, kon. Konrad I:s rådgifvare, d. 13. Enl. sagan uppäten af råttor i råttornet i Bingen.

hattpartiet, l. hattarne, namn på ett ryssfientligt, franskvänligt parti, s. fr. 1738 und. Fredr. I:s o. Adolf Fredriks reg. kämpade om makten m. det ryssvänl. mösspartiet. Båda partierna krossades gm Gust. III:s revolution 1772.

hattstofferare, förr brukl. benämn. på modehandlare, modist.

haubits, ty., skjutvapen mel. kanon o. mörsare.

Hauch, Johan Karsten, dan. skald, f. 1790 Frederikshald, 51 prof. i estet. i Köpenh., d. 72 Rom. Skr. lyriska dikter, traged., hist. rom. m. m.

Hauck, Minnie, amer. sångerska, f. 1852 N. York. Subrett- o. koloraturpartier.

Hauff, Wilh., ty förf., f. 1802 Stuttgart, d. 27. Skr.: Märchen (16:e uppl. 79) m. m.

Haugesund, nor. st. i Stavanger amt, 7,935 inv. Hamn.

Haugwitz, Christ. Aug. v., gref., preuss. statsm., f. 1752, 92/04 min., slöt 05 o. 06 fördrag med Napoleon, d. 31.

Hauptmann, Mor., ty. komp., f. 1792 Dresden, d. 68 Leipzig. Komp. motetter m. m., framstående teoretiker.

Hauser, Kaspar, hittebarn, f. 1812, bekant gm Daumers, lord Stanhopes m. fl. deltagande för honom, d. 33 Ansbach, antagl. gm själfmord. Hans härkomst o. motiven för hans utsättande äro än i dag en olöst gåta.

Hausmann, Joh. Fr. Ludw., ty. min. o. geol., f. 1782 Hannover, d. ss. prof. i Göttingen 59. Skr.: Handb. der Mineralogie m. m.

hausmannīt, min., manganoxidoxidul, på Harz, i Värmland m. fl. ställen.

Haussa, landsk, i Sudan mel. Niger o. Bornu, ford. själfst., nu deladt mel. Sokoto o. Gando.

hausse (åss), fr., stegring i pris, kurs, is. på börspapper. Mots. baisse.

Haussmann (åssmann'), Georg Eug., baron, f. 1809 Paris, Seineprefekt 53/70, gmförde Napol. III:s planer till Paris' försköning, d. 91 Paris.

Haussonville (åssångvill'), Jos. Bern. de Cléron, gref., fr. hist. förf., f. 1809, senator, d. 84.

hautbois (åbåā), fr., se oboe.[ 377 ]hauboist (åbåist'), musikant m. underofficers rang.

haute-nouveauté (åt nûvåté), senaste nyheten i modeväg.

haute volée (åt vålē), fr., den förnäma världen.

haut goût (å gû), fr., se goût.

haut-relief (åreljeff'), fr., se relief.

Haüy (ayī), René Just., fr. min., f. 1743, d. 22, förtjänt om kristallografien.

Havaiiöarna l. Sandwich-öarna, ögrupp i Stilla hafvet, uppt. af Cook 1778, 10,398 kv.km., 46,843 inv. Territorium af N. Amerikas förent. stat. Förnämsta öar: Havaii, Oahu. Hst: Honolulu. Till 97 själfst. kon.-rike, då det annekterades af Förent. stat.

Hávamál (isl., den höges sång), fornnord. kväde, innehållande en saml. tänkespr. o. lefnadsregler.

Havan'a, (La Habana), hst. på Cuba vid Atlanten, 297,159 inv. Hamn. Univ., bank, cigarrfabr. Handel m. socker, rom, cigarrer.

Havel (hafel), bifl. till Elbe, gmflyter 12 sjöar, 347 km. l.

havelock (hävv'ölock), eng., ett slags kappa.

haverī, skada, s. fartyg l. last lider på sjöresa.

Havre, Le (lö āvr) l. Havre de Grace, fr. befäst, st. vid Seines mynning, 132,000 inv. Hamn.

Hawthorne (håthorn), Nathanael, n.-amer. novellist, f. 1804, d. 64. Skr.: Twice told tales m. m.

Haydn, Fr. Jos., österr. komp., den moderna instrumentalmusikens skapare, f. 1732 Rohrau, d. 09 Wien. Komp. talr. oratorier, symfonier, stråkkvartetter, trios, operor, konserter, mässor m. m. Mest berömda: Skapelsen o. Årstiderna.

Hayes (hēs), 1) Rutherford, presid. i Förent. stat. 1877/81, f. 22 Delaware, d. 93 i Rutherford. — 2) Isaak Israel, amer. nordpolsfarare, f. 1832, d. 81. Förf.

Haynau, Jul. Jak., frih., österr. gen., f. 1786, son af kurf. Vilh. I af Hessen, 48 i Ital., 49 i Ungarn, omänsklig segrare, entledigad 50, d. 53 Wien.

Hazēlius, 1) Joh. Aug., milit. förf., f. 1797, 56 chef för topografiska kåren, 62 gen.-major, d. 71. Skr.: Om stående härar o. folkbeväpn. (36), Lärob. i artilleriet (33), Lärob. i befästningskonst (36), Kriget mel. Tyskld o. Frankr. (70) m. m. — Hans son 2) Artur Imm., språkf., Nord. muséets grundl., f. 1833, d. 01. Skr.: Om svensk rättstafn. m. m.

h dur, tonart, som har kors (#) för f, c, g, d, a.

h. e., abbr. för hoc est.

heavtognosī, gr., själfkännedom.

Heavtontimorūmenos, gr., själfplågare, namn på ett gr. lustspel.

Hebbe, Signe, operasångerska, f. 1837, har 64/79 uppträdt på k. operan i Sthm och utl. scener; sånglärarinna.

Hebbel, Friedr., ty. skald, f. 1813, d. 63 Wien. Skr. traged.: Judith, Maria Magdalena, Nibelungen m. m.

Hēbe, gr. myt., ungdomens gudinna, förmäld med Herakles, iskänker nektar i Olympen.

Hébert (ebär), Jacq. René, fr. revolutionsman, f. 1755, framstående deltagare i skräckregeringen o. ateist, giljot. 94.

Hebra, Ferd., österr. läk., f. 1816, d. 80. Förtjänt om hudsjukdomarnas studium.

hebréer l. ebréer, se judar.

hebreiska språket, det språk, som talades af hebréerna l. israeliterna und. deras polit. själfständighet, en gren af den semit. språkstammen. Den hebr. skriften, af assyr, ursprung, läses o. skrifves fr. höger till vänster.

Hebrīderna, ögrupp v. Skottlds v. kust, 300 öar, bergiga, 7,285 kv.km., öfver 100,000 inv. Gm Minch-kanalen delade i 2 grupper, 1) den östl.: Skye, Mull, Islay, Jura, Iona, Staffa m. fl., 2) den västl.: Lewis, Uist, Barra m. fl.

Hēbron, nu El- Châlil, gammal st. i Palest. vid Jerusalem, omkr. 15,000 inv. Abrahams hemvist,

[ 378 ]Heckscher, Eduard, donator, bankm., f. 1831 Köpenh., grund. Industr.-kredit A.-B. 80, känd för sina frikost, donat. till Sthms högskola, d. 10.

Hector, David Stef. Vern., f. 1862 Gäfle, fil. dokt. 92, lekt. vid Malmö tekn. skola 96, har utg. arb. för ungd. o. pop.-vetensk. arb., prisbelönt för kem. undersökn.

He'cuba, se Hekabe.

Hedberg, 1) Fr. Teod., f. 1828 Sthm, d. där 08, först perukmak., sed. skådesp., 71/81 intendent vid k. Stora teatern i Sthm. Har skr. o. bearb. en mängd teaterpjäser, bl. hka må nämnas Bröllopet på Ulfåsa (65) samt förf. noveller. — Hans son 2) Tor, f. 1862 Sthm, har skrifvit romaner, dramer m. m.

Hedborn, Samuel Jon., präst, skald, f. 1783, d. 49 ss. kyrkoh. i Linköpings stift. Skr. psalmer m. m.

Hedemarken, nor. amt i Hamar stift.

Hedemora, st. i Kopparb. l., 2,571 inv. (08). Privil. 1459.

Hedenblad, Ivar Eggert, dirigent, f. 1851 Torsång, Dalarna, studentkårens sånganförare 75, dir. mus. 81, d. 09.

Hedenstierna, K. J. Alf., nov. förf., f. 1852 i Ryssby, Kronob. län, d. 06 Sthm, red. af »Smålandsposten» 84/98. Skr. und. signaturen Sigurd Kaleidoskop o. en mängd humorist. nov.

He'dera, se murgröna.

Hederslegionen, fr. orden, stift. 1802 till belön. för civila o. milit. förtjänster. 5 kl.

Hedin, 1) Sven And., läk., f. 1750, d. 21 ss. medicinalråd. Utg. med. tidskrifter m. m. — Hans sonson 2) Sven (Svante) Anders, skådesp., f. 22 Sthm, d. där 96, populär komisk skådesp. — 3) Sven Ad., brorsons son t. H. 1), hist., tidningsm., riksdagsm., f. 1834, d. 05 Sthm. 74/76 red. för »Aftonbladet», sed. 70 ledam. af 2:a kamm., har skr. en mängd afhandl. o. flygskrifter. — 4) Sven, berömd forskningsresande f. 1865 Sthm, reste gm Persien 85/86, besökte 90/91 Korassan, 94/97 Turkestan, Pamir, Tibet, Mongoliet o. Kina till Peking, 99/02, 05/08 åter Central-Asien, där han bland annat upptäckte Trans-Himalaja och Indus' källor. Förf.

Hedlinger, Joh. Karl, medaljör, f. 1691 Schweiz, 18 anställd vid myntverket i Sthm, d. 71.

Hedlund, 1) Sven Ad., tidningsm., riksdagsm., f. 1821, 52/96 red. f. Göteb. handels- o. sjöfartstidn., verk. ifrigt f. represent.-reformen, sed. 67 fl. ggr riksdagsledam., d. 00 Gbg. Förf. — Hans brorson 2) Henrik, publ., f. 51 i Ekerö, Sthm l., sed. 00 red. af förestående tidn., 91/93 o. 00/05 ledam. af 2:a kam.

hedonism, gr., åsikt, enl. hkn den sinnl. njutningen är det högsta goda. Jfr. Aristippos.

Hedschra, arab., Mohammeds flykt fr. Mekka till Medina 15/7 622, början af d. moham. tidräkn.

Hedströmmen, å i Västmanl., utf. i Mälaren.

Hedvig Eleonora, sv. drottn., f. 1636, dot. till hert. Fredr. III af Holstein-Gottorp, 54 förm. med Karl X, d. 15.

Hedvig Elisabet Charlotta, sv. drottn., f. 1759, dot. till hert. Fredr. af Oldenburg-Delmenhorst, 74 förm. m. dåv. hert. Karl (Karl XIII), 09 drottn., d. 18.

Hedvig Sofia, dot. till Karl XI, f. 1681, 98 förm. m. hert. Fredr. IV af Holstein-Gottorp, d. 08.

Heem (hēm), Jan Dav. de, holl. blomstermål., f. 1605 Utrecht, d. 74 Antwerpen.

Heer (hēr), Osw., schweiz. bot. o. paleont., sed. 36 prof. Zürich, f. 1809, d. 83.

Heeren (hēren), A. Herm., ty. hist. förf., f. 1760, 99 prof. i Göttingen, d. där 42. Skr.: Ideen üb. Polit., Verkehr u. Handel . . . der alten Welt (93/96), Gesch. des europ. Staatensyst. (09) m. m.

[ 379 ]Hefaistion (-faj'-), vän till Alex. d. st., s. firade hans begrafn. i Ekbatana 324 f. K. m. stor ståt.

Hēfaistos, gr. myt., lat. Vulcanus, eldens och smideskonstens gud.

Hegel, Geo. Wilh. Friedr., ty. filos., f. 1770 Stuttgart, d. 31 ss. prof. i Berlin. Egendoml. är hans dialektiska metod, enl. hkn hvarje begrepp slår öfver i sin motsats.

hegemonī, gr., i ett statsförb., en stats öfvervikt öf. de andra.

Heiberg, 1) Pet. Andr., dan. skald, f. 1758 Vordingborg, landsförvist för sina liberala åsikter, d. 41 Paris. Skr. talrika sång- o. lustspel. — Hans son 2) Joh. Ludv., dram. förf., f. 1791, 49/56 dir. vid teat. i Köpenh., d. 60. Skr. förträffl. vådeviller (Recensenten o. dyret, De uadskillige m. fl.), dramer (Elverhöj m. fl.), komed. m. m.

Heidelberg, st. i Baden vid Neckar, 49,425 inv. Univ. (stift. 1356, öppnadt 86), slott.

Heidenstam, Verner von, skald, f. 1859 Olshammar, urspr. målare, har skrifvit Vallfarts- o. vandringsår (88), Dikter (95), romanen Endymion (89), Karolinerna (97/98), Dagar och händelser (09) m. m.

Heilbronn, st. i Württemberg vid Neckar, 40,026 inv. Fabr.

Heimdall, se Hemdall.

Heimskringla, eg. jordens krets, namn på Snorre Sturlessons konungasagor.

Heine, Heinr., ty. lyr. skald, f. 1799 Düsseldorf, d. 56 Paris. Skr.: Buch d. Lieder (32:a uppl. 72), Reisebilder (5:e uppl. 56) m. m. H:s dikter ha öfversatts på flere spr., på sv. af Kruhs, Ring m. fl.

Heinicke, Sam., grundl. af döfstumunderv., f. 1729 Nautschütz, d. 90 Leipzig.

Hein'ola, fin. st. i S:t Mikels l., vid Kymmene älf, 1,387 inv.

Heinrich von Meissen, kallad Frauenlob, ty. mästersångare, omkr. 1260/18 Mainz.

Heiter, se Amalia 2.

hej'duk, se hajduker.

Heka'be, lat. Hecuba, kon. Priamos' af Troja gemål, mor till Hektor o. Paris.

Hēkate, gr. myt., månskenets, nattl. spökens o. trolldomars gudinna.

hekatomb', gr., offer af 100 oxar; i allm. stort, högtidligt offer.

Hekla, vulkan på Island, 1,473 m., sista utbrott 1845/46.

hektār = 100 ar (se d. o.).

hekto|grāf, gr., app. till mångfaldigande af skrifvelser. -gram' = 100 gram. -līter = 100 liter.

Hek'tor, son till kon. Priamos af Troja, besegrad af Akilleus.

Hel, nord myt., dödsrikets gudinna, Lokes dotter, upptar i sitt rike alla aflidna af ålder o. sjukdom. Af H. har ordet helvete bildats.

Helder, befäst holl. st. vid Marsdiep. 26,681 inv., örlogshamn.

Hel'ena, 1) H., Ledas dot., Menelaos' gemål, bortförd af Paris, orsak till trojan. kriget. — 2) H., d. hel., Constantinus d. stores mor, byggde d. hel. grafvens kyrka i Jerusalem.

Helgeå, fl., gmflytande s. delen af Småland o. n.-ö. delen af Skåne, utf. i Östersj. vid Åhus, 193 km. l.

Helgoland, ty. klippö i N.-sjön utanför Elbes mynning, 0,5 kv.km., 2,307 inv. af fries. härkomst. 1714/1808 dan., brit. till 90, då den afträddes till Tyskland.

helgon, i katol. kyrkan sådana aflidne, hka gm sitt lefverne o. sin död ha rätt att deltaga med Kristus i världsregeringen o. äras af mskrna ss. förespråkare hos Gud o. Kristus. H. tillsättas (kanoniseras) end. af påfven.

Heliāderna, se Helios.

heliākisk, gr., astron., i fråga om en stjärna, betecknar, att hon vid sin upp- el. nedgång befinner sig i solens närhet.

Heliand, fornsachs. dikt fr. 9:e årh., behandlar Jesu hist.

Helian'thus L., Compositæ. H. annuus L., solrosen, prydn.-växt, fr. Mexcio o. Peru, H. tuberosus [ 380 ]L., jordärtskocka, kulturväxt fr. Brasil.

heliga alliansen, förb. slutet mel. Ryssld, Österr. o. Preuss. 26/9 1815, biträddes af de flesta europ. makter. Is. riktadt mot de frisinnade rörelserna.

heliga grafven, se Jerusalem.

heliga krig, i Grekld krig till skydd för oraklet i Delfoi (600/590, 355/ 346, 339/338 f. K.)

heliga rom. riket af ty. nat. kallades officiellt ty. riket 962/1806.

heliga skaran, af Epameinondas bildad stamtrupp af 300 teban. yngl., stupade vid Kaironeia 338 f. K.

heliga synoden i Petersburg består af metropoliterna i en del städer samt generalprokuratorn, s. är tsarens representant.

Helige Ande, 3:e pers. i gudomsväsendet. På kyrkom. i Konstpl 381 bestämdes, att H. utgår af Fadern o. är af samma väsen m. honom o. Sonen, o. gm synoden i Toledo 529, att han utgår äfven af sonen (filioque).

Hel'ikon (nu Zagora), berg i Boiotien; ford. Apollontempel.

heliofōb, gr., ljusskygg.

Helioga'balus l. Elaga'balus, eg. Bassianus, rom. kejs., f. 201 e. K., Baalspräst i Syrien, reg. 218, vansinnig frossare, mörd. 222.

helio|grāf, gr., l. soltelegraf, app. till signalering medelst reflekteradt solljus. Kallas äfven heliotrop. -grafi, se fotografi. -gravyr, se fotografi. -kromi, fotografering m. naturl. färger. -mēter, gr., se mikrometer.

Helio'polis, 1) se Baalbek: 2) st. i nedre Egypt. vid en Nilkanal. Soltempel. Sl. 25/3 1800.

Helios, gr. myt. (lat. Sol), solguden. Hans 7 söner: Heliader.

helio|skōp, gr., kikare för iakttagande af solen. -stāt, gr., spegel m. urverk, hvarigm solstrålarna alltid kunna reflekteras i samma riktn. -trop, se heliograf.

Heliotropium L., heliotrop, Boragineæ. H. peruvianum L., fr. Peru o. Chile, vaniljdoftande prydn.-växt.

Hellas, g. geogr., namn på Grekld, tills det införlifvades med rom. riket 146 f. K., omfattade i vidsträckt bem. hela s. hälften af Balkanhalfön. Delar: Epeiros, Tessalien, eg. Hellas, Peloponnesos. Omkr. 90,000 kv.-km. Berg: Pindos. Toppar: Parnassos, Helikon, Kitairon, Kyllene, Taygetos. Fl.: Peneios, Akeloos, Kefisos, Eurotas, Alfeios. Sjöar: Trikonis, Kopais. Prod.: fikon, oliver, vin, hästar, nötboskap, getter, får, silfver, koppar, järn, marmor. Befolkn.: hellener af olika stammar (dorier, akaier, jonier, aioler). Hist.: Urinv. pelasger. Doriernas invandr. 1104 f. K. o. upprätt, af en dor. stat på Peloponnesos; först kgr, sed. republ. Lykurgos lagstift. i Sparta 880 f. K., Solon lagstift. i Athen 594 f. K. Orakel väsen. Pers. krigen 492/ 449 f. K. Athens hegemoni. Peleponn. krig. 431/404 f. K. Athens förfall, Spartas hegemoni 371 f. K. Spartas fall; Tebes korta hegemoni. Heliga kriget: 357/346 f. K. 338 und. makedon. herravälde. Hellernas deltagande i Alex. d. stores fälttåg mot pers. Stift. akai. o. aitol. förbund. Senare strider m. Rom. H. rom. prov. 146 f. K. und. namn. Akaia. Språk. o. lit. Spr.: gren af den indoeurop. spr.-stammen. Sönderföll i 4 munarter: dor., aiol., jon., attiska, hkt sistnämnda till tiden för Athens hegemoni var lit.-spr. Lit.: perioder: 1) Poet. per. 1000/500 f. K. a) Episka tidsåldern: Homeros (omkr. 900), Hesiodos (omkr. 800). b) Lyr. tidsåldern: Aisopos (6:e årh.), Simonides (650), Alkaios (600), Anakreon (520), Pindaros (d. 442). c) Filos.: jon. skolan, Pytagoras (f. 582). 2) Attiska per. 500/300 f. K. a) Drama: Aiskylos (d. 456), Sofokles (d. 406), [ 381 ]Euripides (d. 405), Aristofanes (d. 388), Menandros (d. 290). b) Filos.: eleat. skolan, sofister, Sokrates (d. 399), Aristoteles (d. 322), cyniska skolan, c) Hist.: Herodotos (d. omkr. 424), Tukydides (d. 400). Demostenes (d. 322).

Hellberg, Joh. Frit., tidningsm., f. i Upps. l. 1855, grund. 87 veckotidn. »Idun», d. 06.

Helle, gr. myt., Frixos' syster, störtade sig i det haf, s. sedan kallades Hellesponten.

hellebard l. hillebard, gammalt hugg- och stötvapen m. långt skaft.

Helleborus L., Ranunculaceæ. H. niger L., lämnar svart prustrot.

Hellefors, järnbruk i Örebro l.

Hellen, gr. myt., hellenernas stamfar.

hellēner, gr. stam i Tessalien; senare nationalnamn för grekerna.

hellenist'er, lärde kännare af den gr. forntiden.

heller, öster. mynt = 1/100 österr. krona = 0,85 öre.

Hellespon'ten, Helles haf, ford. namn på sundet vid Dardanellerna.

Hellich'ius, Abr., se Gustafssköld.

Hellqvist, Karl Gust., hist.-mål., f. 1851 Kungsör, sed. 85 prof. vid konstakad. i Berlin, d. 90 München.

Hellstenius, Joh. Aug. Konst., hist., statist., publ., f. 1834, sed. 80 1:e aktuar. vid statist. centralbyrån, d. 88 Marstrand. Förf.

Hellwald, Friedr. von, ty. förf., f. 1842 Padua, d. där 92. Förf. geogr. o. kulturhist. arb.

Helmfeldt, Simon Grundel, frih., fälth., f. 1617 Sthm, försvarade Riga 56 mot ryssarne, 68 fältmarsk., utmärkte sig und. Karl XI i slagen vid Halmstad, Lund, Landskrona. Stupade i sistnämnda slag 77.

Helmholtz, Herm. Ludw. Ferd., ty. fys. o. fysiol., sed. 71 prof. i Berlin, f. 1821, d. 94. Talr. arb. på sinnesfysiologiens omr. Uppfann ögonspegeln.

Héloïse (elåīs), se Abélard.

helōter, af de invandrade dorerna i Sparta som trälar behandlade äldre inbyggarne.

Helsingör, st. på Själland vid Öresund midt emot Hälsingborg, 15,000 inv. (06). Hamn. Fästn. Kronborg.

Helst, Barth. van der, nederl. mål., f. 1613 Haarlem, d. 70 Amsterdam.

helvetesmaskin, m. sprängämne laddad kropp, försedd m. urverk.

Helvētia (-sia), lat. namn på Schweiz.

helvētier, ford. keltiskt folk i nuv. Schweiz.

Helvētius (elvesiyss'), Claude Adrien, fr. materialist. filos., f. 1715, d. 71. Uppställde egennytta s. enda princip.

Helvig, 1) Karl Gottfr., sv.-preuss. milit., f., 1765 Wolgast, d. 44 ss. gen.-löjt. — Hans hustru 2) Anna Amelie v., förf., f. v. Imhoff 1776 Weimar, sed. 1803 i Sverige, 10 åter i Tyskld, d. 31 Berlin. Öfvers. »Frithiofs saga», Skr.: Die Schwesiern v. Lesbos (1800), Sage v. Wolfsbrunnen (21) m. m.

Hemdall (Heimdall), nord. myt., himmelens väktare, har sitt säte på Bif-rost.

Hemera gr. myt., dag, dagens gudinna.

hemeralopī, gr., nattblindhet, oförmåga att se i skymning, uppkommer af näthinneinflammation.

hemfridsbrott, inträngande mot någons vilja i hans hemvist, olofligt kvarstannande i detsamma m. m.

hemi-, gr., half.

hemiopī, gr., halfseende, form af svart starr, hvarvid halfva synfältet går förloradt. Beror på tryck af svulster på synnerven o. d.

hemip'tera, gr., ent., insekter med halfva täckvingar.

hemisfär, gr., halfklot.

hemliga utskottet, se sekreta utskottet.

hemlängtan, se nostalgi.

Hemmingstedt, by i Slesvig-Holstein, sl. 17/2 1500.

Hemmingsön, Niels, dan. teol., f. [ 382 ]1513, 57 prof. i Köpenh., 79 afsatt ss. misstänkt för kalvinism, d. 1600. Skr.: Syntagma institut. Christian., pastoralteologi, komment. till Paulus' bref o. evangelierna m. m.

hemoglobīn, gr., det ämne, s. färgar blodet rödt.

hemorrojder gr., gyllenåder, ansvälln. af ändtarmens blodådror, framkallade ant. gm ärftl. anlag l. genom rubbningar i blodomloppet i underlifvet. Man skiljer mel. yttre h., s. sitta utanf., o. inre h., s. sitta innanför analöppn. Blöda mer l. mindre starkt. Botemedel: hygien, lefnadssätt, stark motion, vid starka blödningar operation.

hemortsrätt. Sv. medborgare äger i allmh. h., där han senast är mantalsskrifven.

Hem'sterhuis (-höjs), Tib., holl. filol., f. 1685, d. 66.

hendekasyll'abus, gr.-lat., 11-staf. vers.

hendiadys, gr., grammat, fig., hvari ett begrepp uttryckes gm 2 substantiv.

Hengist o. Horsa, sagohjältar, s. grundade det angelsachs. väldet i Britannien 449.

Hengstenberg, Ernst Wilh., ty. teol., f. 1802 Fröndenberg, d. 69 ss. prof. i Berlin. Målsman för den protestant. ortodoxien.

Henle, Fried. Gust. Jak., ty. anat., f. 1809, sed. 52 prof. i Göttingen, d. 85, skr. Handb. der system. Anat. m. m.

Henneberg, ford. furstl. grefsk. i Franken, 1,780 kv.km.

Henneberg, Karl Vilh. Alb. Rich., komp. f. 1853 Berlin, kapellmäst. vid K. Operan, 94/07, hofkapellmäst., har komp. operan Drottningens vallfart, samt komp. div. kammarmusik, pianostycken m.m.

Hennegau, fr. Hainaut, ford. landsk, i n. Frankr. o. Belg.; den sydl. delen af H. till Frankr. 1649, det öfr. omr. sed. 1815 den nuv. belg. prov. H., 3,722 kv.km, 1,192,967 inv. Hst. Mons.

Henok, hebr. patriark; efter honom är en apokalypt. bok uppkallad.

Henriade (angriad'), La, epos af Voltaire.

Henrik (Heinrich), ty. kejs. o. kgr. 1) H. I, kon., f. 876, kon. 19, gaf enhet åt ty. riket, d. 36. — 2) H. II, d. hel., kejs., f. 973, kon. 1002, kejs. 14, d. 24. — 3) H. III, kejs., Henr. II:s son, f. 1017, kon. 28, kejs. 39, reg. kraftigt, förödmjukade påfvedömet, d. 56. — Dennes son 4) H. IV, kejs., f. 1050, myndig 65, stred mot Sachs. 73/75, lät afsätta Gregorius VII, därför bannlyst o. suspend., gjorde bot på Canossa 77, intog Rom 81/84, tvingad af sin son att abdik. 05, d. 06 Lüttich. — Dennes son 5) H. V., f. 1081, kon. 98, kejs. 11, kämpade om investitur-rätten, d. 25. — 6) H. VI, kejs., Fredr. I:s son, f. 1165, kon. 69, kejs. 91, undertryckte uppr. i Neapel o. på Sicil. 94, d. 97 Messina. — 7) H. Raspe af Thüringen, motkon. till Fredr. II 1246, d. 47 Wartburg. — 8) H. VII, kejs., f. 1269, kon. 08, kejs. 12, d. af gift 13 Buonconvento.

Henrik (Henry), eng. kgr. 1) H. I, son af Vilh." Eröfraren, f. 1068, kon. 1100, d. 35. — 2) H. II, af huset Plantagenet, f. 1133 Normandie, reg. 51 i Anjou o. Maine, kon. 54, antiklerikal, eröfr. Irld 71, stridigh. med sina söner, d. 89. — Dennes sonson 3) H. III, f. 1207, kon. 16, d. 72. — 4) H. IV, af huset Lancaster, f. 1366 Bolingbroke, kon. 99 gm Rich. II:s störtande, d. 13. — Dennes son 5) H. V., f. 1387 Monmouth, förde s. tronföljare ett utsväfvande lif, kon. 13, eröfr. Normandie 17/18, regent i Frankr., d. 22 Vincennes. — Dennes son 6) H. VI, f. 1421, 30 erkänd s. kon. i Frankr., förlorade detta 53, störtad o. fången 61, befriad 70, mördad 71. — 7) H. VII, af huset Tudor, f. 1456 Pembroke, 85 kon. gm seger of. Rich. III, [ 383 ]stärkte kon.-makten o. borgarklassen mot adeln, d. 09 Richmond. — Hans son 8) H. VIII, f. 1491 Greenwich, kon. 09, bröt m. påfven för vägrad äktenskapsskillnad 33, grund. anglikan. kyrkan, vällustig tyrann, lät af sina 6 gemåler (Kat. af Aragonien, Anna Boleyn, Joh. Seymour, Anna af Kleve, Kat. Howard, Kat. Parr) afrätta Boleyn o. Howard. d. 47.

Henrik (Henri), fr. kgr. 1) H. I., son af kon. Robert, f. 1005, kon. 31, d. 60 Vitry. — 2) H. II, son af Frans I, f. 1518, kon 47, eröfr. Toul, Metz, Verdun, Calais, d. 59 gm sår vid tornering (se Montgomery). — Hans son 3) H. III, f. 1551, 73 kon. af Polen, 75 af Frankr., bekämpade först hugenotterna, förband sig sedan med dessa, 89 mörd. af munken Clément. — 4) H. IV, son af Anton af Bourbon, f. 1553 Pau, 69 protestanternas ledare, 89 tronarf vinge, erhöll kronan gm omvändelse till katol. läran 93, utfärd. Nantes. ediktet 98 till förmån för protestant., befordrade rikets välstånd, mörd. af Ravaillac 10. Gem.: 1) Margareta af Valois, 2) Maria af Medici.

Henrik (Heinrich) Lejonet, hert. af Baiern o. Sachsen, son af H. d. stolte, f. 1129, gjorde uppror mot kejs. Fredr. I 890, 92, d. 95.

Henrik (Henrique) Sjöfararen, port. prins, f. 1394 Oporto, understödde upptäcktsfärden t. Afrikas v. kust, d. 60 Sagres.

Henrik, d. hel., bisk., f. i Engld, bisk. i Uppsala i 12:e årh., följde Erik d. hel. på korståg t. Finld o. dräptes där af en omv. finne.

Henry Gréville (angrī grevill'), pseud. för Alice Durand.

Hepta'meron, gr., titel på en novellsaml. af drottn. Margareta af Navarra.

hepta'meter, gr., 7-fotad vers.

heptan'dria, gr., bot., 7:de klassen, Linnés sexualsyst., innefattande växter, hvilkas blommor ha 7 fria ståndare.

heptarkī, gr., namn på 7 kon.-riken i Engld, s. 827 förenades till ett und. Egbert af Weessx.

Hēra, gr. myt., Zeus' gemål. Jfr Juno.

Heraclēum L., Umbelliferæ, björnlokan, H. sibiricum L., i Europa, lämnar foder o. grönsaker.

Heraclītus, se Herakleitos.

Hera'kleia, lat. Heraclēa, g. geogr., namn på städer vid Svarta h., i nedre Ital., i Tessal., i Makedonien.

Hera'kleitos, lat. Heraclītus, gr. filos. fr. Efesos, omkr. 500 f. K., af jon. skolan. Hans princ. är elden, hvarur gm strid allting uppstår.

Heraklēs, lat. Hercules, gr. myt., son af Zeus o. Alkmene, begåfvad m. väldig styrka, utförde 12 arbeten i Eurysteus' tjänst; deltog i argonauttåget, befriade Prometeus, sålde sig till slaf hos drottn. Omfale, gifte sig sed. m. Deianeira, s. gaf honom en förgift. klädnad. Förryckt af smärta, besteg H. bålet o. upptogs i himlen, där han förmäldes med Hebe.

heraklīder, söner o. afkoml. af Herakles, hka grund. välden i Argos, Lakonien, Messenien.

herald|īk, med.-lat., vapenkonst, vapenlära. -isk, s. har afs. på vapenlära.

Hērat, befäst st. i Afganistan vid Heri-rud, omkr. 45,000 inv.

herbārium, lat., saml. af pressade, syst. ordnade växter.

Herbart, Joh. Friedr., ty. filos., f. 1776 Oldenburg, d. 41 ss. prof. i Göttingen. H. betraktade föreställningarna ss. psyk. krafter o. underkastade deras verkan på haa en exakt matem. kalkyl.

Herculāneum, g. geogr., st. i Kampanien, 21/8 79 e. K. begrafven under ett utbrott af Vesuvius.

Herculano de Carvalho (-valjå), se Carvalho e Araujo.

Hercules, se Herakles.

[ 384 ]Hercyniska skogen, hos rom. namn på mel.-tyska skogsområdet.

herdabref, biskops rundskrifvelse till prästerna i hans stift.

Herder, Joh. Gottfr. v., ty. skald, filos. o. teol., f. 1744 Mohrungen, d. 03 ss. presid. i öfverkonsistoriet i Weimar. Af stort inflytande på hela ty. nationen. Skr. efterbildn. af äldre o. nyare skalder, hist.-filos., teol., pedagog, o. andra arb. Hans förnämsta verk: Ideen zur Philos. der Geschichte der Menschheit (84/91).

Here, se Juno.

Hereford (herr'e-), st. i eng. grefsk. H. vid Wye, 21,382 inv.

heresī, gr., irrlära, kätteri.

Héricourt (erikûr), fr. st. vid Lisaine. 6,230 inv. Sl. 15—17/1 1871.

Héristal (eristall'), l. Herstal, belg. köping vid Meuse 20,114 inv. Pipin af H. föddes där.

Herjulfsson, Bjarne, se Bjarne Herjulfsson.

Herkomer, Hub., ty.-eng. mål. i London, f. 1849 Baiern, bor i Bushey vid London.

Her'kules, se Herakles.

hermafroditism, gr., förekomst af både han- och honorgan hos samma varelse, hermafrodit.

Hermafrodītos, gr. myt., son af Hermes o. Afrodite, förenad med nymfen Salmakis till en dubbelgestalt af man och kvinna.

hermandad', sp., »brödraskap», und. medelt. förbund af sp. städer mot adeln, 1488 organiseradt som det hel. h., senare gendarmeri.

Hermann, se Arminius.

Hermannstadt, hst. i Siebenbürgen vid Cibin, 29,577 inv. Betyd. handel och industr. Grek. bisk.

Hermansson, Mattias v., gref., statsm., f. 1716, 69 riksråd, ifrig hatt, utgaf den första sv. riksdagstidn., 86 ledam. af sv. akad., d. 89.

Hermelin, 1) Olof, lärd, f. 1658, 89 prof. i Dorpat, följde Karl XII på hans fälttåg, ry. fånge vid Poltava. Förf. en del af texten till Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna m. m. — Hans sonson 2) Samuel Gust., frih., f. 1744, d. 25, utgaf sitt utmärkta Geogr. kartor öfv. Sverige (97/07). — Dennes sonson 3) Olof, frih., landsk.-mål., förf., f. 1827. Skr.: Kung Hundings söner (68), sångsp. Peder Rank o. hans fästmö (70) m. m.

hermelinen, se lekatten.

hermeneutīk, gr., skrifttolkningskonst.

Her'mes, gr. myt., son af Zeus o. Maia, urspr. vindens gud, sed. gud för herdar, resande, köpmän. Afbildas m. reshatt, vingar på hälarna o. staf. Ss. handelns gud identifierad m. Mercurius (se d. o.).

Hermes Trismegis'tos, gr. namn för d. egypt. guden Tot, lagstiftare, uppfinnare af skrift, konster o. vetensk.

hermētisk (af Hermes Trismegistos), s. angår alkemien.

hermetiskt tillslutet, säges om lufttätt tillslutet kärl.

hermitage (ermitāsch), ett ädelt Rhônevin.

Hermite (ermīt), Charl., fr. mat., f. 1822, 69 prof. vid Sorbonne, d.01. Skr. Sur quelques applic. des fonct. ellipt. m. m.

Hermon, topp på Antilibanon i Syrien, 2,860 m.

hermundūrer, forngerman. folkstam i Thüringen.

Hermūpolis (Syra), st. på gr. ön Syra, 18,760 inv. Hamn, betyd, handel, guv.

herniker, fornital. folkstam i mel. Italien.

Hero, Afrodites prästinna i Sestos, älskades af Leander, s. nattetid sam öf. Hellesponten för att besöka henne, störtade sig i hafvet, då han drunknade.

Herōdes, flere kgr i Judéen, is. H. d. st., edomit, f. 72 f. K. Askalon. 40 kon., lät afrätta sin gemål, 2 söner o. fränder, ombyggde Jerusalems tempel, d. kort efter K. f.

Herōdias, sondotter till Herodes d. st., Herodes Antipas' gemål, lät afrätta Johannes döparen.

Hero'dotos, historiens fader, gr. [ 385 ]hist.-skrif., f. 484 f. K. Halikarnassos, d. omkr. 424 Thurii. Skr. 9 hist. böcker om Grekld o. orienten,

herōer, gr., hjältar und. forntiden, af hka mnga gällde s. gudarnes söner; sed. i allmh. öfverlägsna personligheter.

herōisk, gr., hjältemodig; h. vers hexameter; h:t kallas i läkekonsten ett kraftigt verkande medel.

Hérold (eråld), Louis Jos. Ferd., fr. mus., f. 1791, d. 33 ss. prof. i Paris. Komp. Zampa m. fl. operor.

Hēron, gr. mat. o. mek., omkr. 100 f. K. Alexandria, uppf. h:sbrunnen o. h:s-kulan.

herons|brunnen, heronskula, hvari luften förtätas gm vattentryck. -kulan, af Heron uppf. springbrunn, består af ett till en del m. vatten fylldt slutet kärl, hvari ett rör är instucket till botten. Ur detta framsprutar vattnet, så snart luft inpressas däri.

hēros, gr., hjälte, se heroer.

Heros'tratos, efesier, s. för att vinna ryktbarh. tände eld på Artemistemplet i Efesus 356 f. K.

herredag, möte af riksråd und. medelt.

herrehus, i Preuss. o. Österr. riksdagens första kammare.

Herrera (errēra), Fern. de, sp. skald, f. 1534 Sevilla, d. 97.

Herrevadsbro, se Hervadsbro.

Herrnhut, by i kon.-riket Sachsen, 1,242 in v., stamort för herrntarne.

herrnhutare l. evangeliska bröder, de af gref. Zinzendorf 1724 i Herrnhut samlade mähr. o. böhm. bröder. Utmärka sig för fromhet, kärlek t. Frälsaren o. pietist. sinnelag, utöfva mission o. själavård, afhålla sig fr. kritik, världslighet o. upplysn.; omkr. 39,000.

Herschel, 1) Friedr.Wilh., astron., f. 1738 Hannover, d. 22 Slough (Engld), konstruerade ett jätteteleskop, hvarmed han gjorde talr. astron. upptäckter. — Hans syster 2) Carol. Lucretia, f. 1750, d. 48, upptäckte 6 kometer. — Hans son 3) Sir John Fred. Will., f. 92 Slough, d. 71 Collingwood, fortsatte faderns undersökn. o. gmforskade d. sydl. stjärnhimlen.

Herslow, Karl Krist. Pet., publ., polit., finansm., f. 1836 Karlskrona, 59 fil. dr, lekt. i Malmö 65, 74—07 red. af »Sydsv. Dagbl.» 76/93 ledarn, af 2:a kam., 92/93 2:a kam:s v. talman, 93 ordf. i Skånes ensk. bank.

Herstal, se Héristal.

Hertfordshire (hārtfördschir), grefsk. i mel. Engld, 1,643 kv.km., 250,350 inv. Hst. Hertford, 9,322 inv.

hertig, german, härförare, senare ärftl. stamhöfding och ärftl. kgl. ståthållare, nu titel för regerande och icke reger. furstar.

's Hertogenbosch (-tåchenboss), ty., Herzogenbusch, fr. Bois-le-Duc, befäst holl. st. vid Aa o. Dommel, 33,461 inv.

Hertz, Henr., dan. skald. f. 1798, d. 70. Skr. dram. Kong Renés datter m. fl., dikter, rom.

heruler, forn-germansk folkstam, omkr. Östersjön.

Hervadsbro l. Herrevadsbro, bro öf. Kolbäcksån. 1251 besegrades där de upproriske folkungarne af Birger Jarl.

Herwegh, Geo., ty. skald, f. 1817 Stuttgart, d. 75, skr. Gedichte eines Lebendingen m. m.

Hervey-öarna (hārvi-) l. Cooks arkipelag, ögrupp i Polynesien mel. Tonga- o. Sällskapsöarna, 492 kv.km., 12,300 inv.

Herzegovīna (hersche-) se Bosnien.

Herzen, Alex., ry. förf., f. 1812 Moskva, d. 70 Paris. Polemiserade mot det ry. reger.-syst.

Herzogenbusch, se 's Hertogenbosch.

Hesekiel l. Ezekiel, hebr. profet, 594/572 f. K.

heshet, uppstår vid ansvälln. af stämbanden o. närliggande delar. Akut l. kronisk. Botemedel: [ 386 ]röstens sparande, varmt om halsen, Emsvatten.

Hesi'odos, gr. skald fr. 8:e årh. f. K., stod i spetsen för d. boiotiska sångskolan. Skr. Theogonia m. m.

hesitēra, fr., tveka.

hesperīderna, gr. myt., jämte Ladon väktarinnor för Heras gyllene äpplen.

Hesperis, se nattviol.

Hes'peros, aftonstjärna, planeten Venus.

hessare, german, folkstam i nuv. Hessen, smnsmälte senare m. franker o. sachsare.

Hessen (före 1866 H.-Darmstadt), ty. storhertigd. 7,680 kv.km., 1,209,000 inv. 2 prov.: Starkenburg o. Rhen-Hessen s. om Main samt Ober-Hessen omslutet af Preuss. Berg: Vogelsberg, Odenwald. Fl.: Rhen, Main, Lahn, Fulda. Hst.: Darmstadt. Öfr. st.: Bingen, Mainz, Worms. -Homburg, ford. landtgrefsk., sed. 1866 delar af Hessen-Nassau och Rhen-prov. -Kassel, ford. kurfurstend., sed. 1866 del af preuss. prov. Hessen-Nassau. -Nassau, preuss. prov., omfattar det forn. kurfurstend. H.-Kassel, hertigd. Nassau, landtgrefsk. H.-Homburg, den fria st. Frankfurt a. M., små delar af Baiern o. H.-Darmstadt, 15,699 kv.km., 2 mill. inv. Hst.: Kassel.

Hessenstein, Fredr. Vilh. o. Karl Edv. v., grefvar, söner till sv. kon. Fredr. I o. hans älskarinna Hedv. Taube, den förre f. 1735, d. 08, ss. general, den senare f. 38, d. 69 ss. gen.-löjt.

Hesse-Wartegg, Ernst, österr. resande o. förf., f. 51 Wien, skr. Päriefahrten (78), Nordamerika (2:a uppl. 87), m. m.

Hesti'a, lat. Vesta, gr. o. rom. myt., d. husl. härdens gudinna.

hetero|dox, gr., afvikande fr. den antagna kyrkoläran; irrlärig. Mots. ortodox. -gēn, gr., olikartad. Mots. homogen. -morf, gr., kallas kropp, s. med samma kem. smnsättn. kristalliserar i olika former.

hetmān, namn på kosackernas höfding.

hetshunger, våldsamt behof af föda; eft. lång fasta, und. konvalescens, vid magkatarr, vissa själssjukdomar etc.

Hettner, Herman., ty. konst- o. lit.-hist., f. 1821 Leisersdorf. d. 82 ss. prof. Dresden. Skr.: Litteraturgesch. des 18:ten Jahrh. m. m.

hetärer, gr., fala tärnor, s. i forna Grekld idkade fritt umgänge med männen.

Hetäria, heml. nygrek. förbund, till befrielse från turk. välde 1795/21.

Heuglin (hög-), Theod. v., ty. afrikares., f. 1824 Hirschlanden, 50 i Egypt., 60/61 i inre Afr., 74 vid Röda hafvet, d. 76 Stuttgart. Förf.

heureka (hev'-), gr., »jag har funnit det», utropade Arkimedes, när han upptäckt den hydrostat. lagen.

Heurlīn (hör-), Kristof. Isak, polit., f. 1786, 38 bisk. i Visby, tog afsked fr. biskopsämb. 40, statsr. 42/44, kyrkoh. i Karlshamn 46, bisk. i Växjö 47/60, d. där 60. Framstående riksdagsman.

H. Exc, förk. för Hans excellens.

hexa|ndrīa, bot., 6:e klassen af Linnés sexualsyst., till hkn höra växter, hks blommor ha 6 fria, lika långa ståndare. -ēder, gr., kub, tärning. -ēmeron, gr., sexdagsarbete (världens skapelse). -gon, gr., regelb. 6-hörning. -kord, gr., skala m. 6 toner.

hexa'meter, gr., episk 6-fot. vers; de 4 första fötterna daktyler l. spondéer, d. 5:e daktyl, d. 6:e spondé l. troké.

hexaplā, gr., verk på 6 spr., tit. på ett bibelverk af Origines.

Heyne, Christ. Gottl., ty. filol., f. 1729, d. 12 ss. prof. i Göttingen. Förträffl. uppl. af klassiker.

Heyse, 1) Joh. Christ. Aug., ty. grammat., f. 1764, d. 29 Magdeburg. Skr. grammat., lexikon. — Hans sonson 2) Paul Joh., [ 387 ]skald, f. 1830 Berlin, sed. 54 i München. Utmärkt s. epiker o. is. som novellist; de flesta af hans arb. öfvers. på svenska.

hg, kem. tecken för kvicksilfver (hydrar' gyrum).

H. H., förk. för Hans helighet (påfven), Hans (Hennes) höghet, Högädle herre; (på grafstenar) Här hvilar.

hiātus, lat., smnträffande af 2 vokaler i slutet af ett o. i början af ett annat ord.

hibcrnation, lat., öfvervintring.

Hiber'nia, rom. namn på Irland.

hickory-nöt, bot, frön af växtsläktet Cārya. Njutningsmedel.

hidalgo, sp., ädling af d. lägre adeln.

hierarkī, gr., prästvälde.

hierātisk, gr., prästerlig.

hierātisk skrift, se hieroglyfer.

hierodūler, gr., tempeltjänare.

hierofant, gr., öfverstepräst vid de eleusinska mysterierna.

hieroglyfer, gr., fornegypt. bildskrift, består i afbildn. af föremål, is. på monument. Af 3 slag: 1) egentl. hieroglyfskriften, afbildning af föremål af alla slag; 2) hieratisk skrift, förenkl. af föreg., använd af präster; 3) epistolografisk l. demotisk skr., ett slags snabbskrift för det dagl. lifvet. Försöken att tolka h. började m. fyndet af Rosette-stenen 1798.

hieromantī, gr., se hieroskopi.

Hie'ron, 2 tyranner i Syrakusa. 1) H. d. ä., reg. 478/467 f. K., rättrådig, vän af skaldekonst. — 2) H. d. y., 269/215, kraftfull, romarnes bundsförvant.

Hierōnymus, Euseb. Sophron., kyrkofader, f. 340 Pannonien, d. 420 Betlehem. Känd ss. förf. af den lat. bibelöfversättn. Versio vulgata.

Hierōnymus af Prag, teol., f. 1365 Prag, bekämpade m. Hus hierark. missbruk, fängslad, bränd 16.

hieroskopī, gr., l. hieromanti, spådom gm beskådande af offerdjurs inälfvor.

Hierta, 1) Hans H., se Järta. — 2) Joh. Gust., tidningsm., polit., f. 1791, 29/32 red. af den opposit. tidn. »Medborgaren», 32/51 medarb. i »Aftonbladet», d. 59. — Hans syssling 2) Lars Joh., tidningsm., f. 1801, uppsatte »Aftonbladet» 30, dess redakt. till 51, bokförläggare, riksdagsman, industriidkare, d. 72.

high church (haj tschörtsch), eng., »högkyrka», riktn. inom den anglik. kyrkan, eng. statskyrkan, närmar sig i många fall katolicismen.

high life (haj lajf), eng., »högt lif», fina världen.

Hildebrand, se Gregorius VII.

Hildebrand, 1) Bror Emil, fornf., f. 1806, 37 riksantikvarie, 66 ledamot af sv. akad., d. 84. Inlade stor förtjänst om statens hist. museum. Numism., arkeol. o. hist. arb. — Hans son 2) Hans Olof Hildebr., fornf., hist., f. 1842, 79/07 riksantikvarie, har skr. värdefull, arb. of. Sveriges fornlämningar och lifvet i forntiden. — Dennes broder 4) Henr. Rob. Teod. Emil, hist., f. Sthm. 48, fil. dr. 75, lekt, i Sthm 80, riksarkivarie 01. Har 81/95 utg. »Hist. Tidskr.» Har skr. flera synnerligen värdefulla hist. skrifter samt utg. läroböcker i hist. — 5) Karl Emil Hildebr., son till H. 2), hist. publ., f, i Sthm 70, fil. d:r 98, sed. 04 red. af Sthms Dagbl., sed. 08 ledam. af 1:a kam. Har äfv. skr. hist. arb.

Hildebrandslied (-lid), äldsta fragment af ty. hjältesagan.

Hildebrandsson, Hugo Hildebrand, meteorol., f. 1838, 78/09 prof. i Uppsala, har inlagt stor förtjänst om meteorologien.

Hildebrandt, Ed., ty. landsk.-mål., f. 1817 Danzig, d. 68 Berlin. Akvareller.

Hildesheim, st. i preuss. prov. Hannover, 47,060 inv. Bisk.

Hill, Sir Rowland, eng. postväsendets reformator, f. 1795 Kidderminster, gmdref ett likformigt [ 388 ]brefporto (1 penny) 40, gen.-postmäst. 56, d. 79.

Hillberg, Karl Vilh. Emil, skådesp., f. 1852, sed. 08 vid Dramat. teatern, framstående i karaktärsroller.

hillebard, se hällebard.

Hillebrand, Karl, ty. förf., f. 1829, sed. 70 i Florens, d. där 84, skr.: Zeilen, Völker u. Menschen m. m.

Hilleström, Per, genremål., f 1732, d. 16.

Himālaja, jordens högsta bergmassa, i Hög-Asien, mel. Indus o. Bramaputra, 2,400 km. l., 255 km. br. Medelh. 4,800 m. Högsta toppar: Gaurisankar, Kunschindjinga, Dhavalagiri. 3 växtzoner: trop. till 1,200 m., skogsregion 3,000 m., gräsreg. 5,000 m., snögräns 5,184 m.

himātion, gr., ett slags kvinnl. öfverklädnad.

Himera, g. geogr., gr. st. på n. kusten af Sicil., anlagd 649 f. K., förstörd 408 f. K.

himjarīter, semit. folk i s. Arabien, grund. ett rike i 2:a årh., underkuf. af arab. i 8:e årh.

Himly, Karl Gust., ty. läk., f. 1772, d. 37 ss. prof. Göttingen, införde oftalmologien.

himmel, skenbart hvalf of. jorden, synes blå på grund af vattenpartiklar, s. sväfva i luften och endast gmsläppa blått ljus.

Himmelsfärdsön, se Ascension.

himmelska riket, oriktig, af kineserna själfva aldrig använd ben. på Kina.

Hind (hajnd), John Russell, eng. astron., f. 1823, d. 95 Twickenham, har upptäckt planetoider m. m. och uppgjort noggranna stjärnkartor.

Hindostan, se Hindustan.

hindūer, namn på folk af arisk stam i Hindustan.

Hindukusch l. Hindukuh, berg i Afganistan, v. om Himalaja, 300 km. l., .5,500 m. h.

Hindustān, l. Hindostan, n. delen af brit. Indien.

Hindö, nor. ö i Nordlands o. Tromsö amt. 2,238 kv.km., omkr. 12,000 inv.

Hinkmar, ärkeb. af Reims 845/882, f. 806, ledde utgifvandet af de pseudoisidor. dekretalen.

Hinterpommern, del af Pommern ö. om Oder.

Hiob, se Ijob.

Hiogo, hamnst. på Nippon (Japan), med först. Kobe, 285,002 inv. 1870 öppnad för främl.

Hippar'kos o. Hippias, söner af tyrann. Peisistratos i Athen, efterträdde honom 527 f. K., den förre mörd. 514, den senare fördrifven 510, återkom m. pers. till Grekld 490, d. på Lemnos s. å.

Hipp'ias, se Hipparkos.

hippiatrī, gr., hästläkekonst.

Hippo, g. geogr., hst. i Numidien vid Medelh., nu Bone.

hippo|drōm, gr., kapplöpningsbana. -fāger, hästätare, ford. namn på 2 folkstammar i asiat. norden. -gryf, hästgrip, namn på Pegasos, först användt af Bojardo.

Hippokrates, gr. läk., f. 460 f. K. Kos, d. 364 Larissa, forntidens störste läk., den medicin. forskningens grundl. Hans skrifter öfvers. till sv. af M. V. Odenius.

Hippokrēne, gr., »hästkällan», skaldekälla på Helikon, uppkom gm Pegasos' hofslag.

hippologī, gr., hästkännedom.

Hippo'lytos, son af Teseus, omkom gm sin styfmor Faidras ränker.

Hippomane L., Euphorbiaceæ. H. Mancinella L., manzanillaträdet, träd i Centr.-Amerika o. V.-Indien, nästan utrotadt, har mycket skarp mjölksaft o. synnerligen giftiga frukter.

Hippopo'tamus, gr., se flodhästen.

Hippurītes, fossilt musselsläkte, förekommer i hippuritkalk.

hippūrsyra, kem., beståndsdel i gräsätande däggdjurs urin; till framställn. af bensoesyra.

Hīram, 1) kon. i Tyros, Davids o. Salomos vän; 2) tyr. konstnär vid byggandet af templet i Jerusalem.

hirs, sädesslag. Vanlig h., Panicum [ 389 ]miliaceum L., fr. varmare Asien, lämnar närande föda.

Hirschberg, st. i Schlesien vid Bober, 17,865 inv.

hirschfängare, ty., jaktvapen m. kort, rak, mot spetsen tveeggad klinga.

Hir'tius, Aulus, anhäng. af Caesar, konsul 43 f. K., stupade s. å. vid Mutina i krig mot Antonius.

Hisingen, ö i bohusländska skärgården, 195 kv.km.

Hisinger, Vilh., kem., fys., geognost, f. 1766, d. 52 Skinnskatteberg. Var en af sin tids mest framstående naturf. Förf.

Hiskīa, kon. af Juda, 728/697 f. K. Införde Jehovakulten.

Hispānia, lat., Spanien.

Hispaniōla, Colombos namn på Haiti.

hiss, tonk., # för h.

histologī, gr., läran om kroppens väfnader.

histōria, gr., berättelse; framställn. af mskosläktets utveckling. Världshist.: sammanhängande berättelse därom, is. om stora polit. förändr. Delas i gamla (till 395 e. K.), medeltidens (1492), nya (1789), nyaste till närv. tid.

histor|iett', fr., liten historia. -īk, kort hist. framställn. -iker, historieforskare. -iogrāf, häfdatecknare.

Hitopadēsa, fabelsaml. på sanskrit, tagen ur Pantschatantra.

histriōn, lat., skådespelare.

Hjaltland, fornnord. namn på Shetlandsöarna.

hjälm, milit. hufvudbonad af läder l. metall.

Hjälmaren, sjö mel. Södermanl. o. Närike, 480 kv.km, står gm Hjälmare kanal i förbindelse m. Mälaren.

hjältedikt, se epos.

hjärnan, i hufvudskålen belägen nervmassa, består af stora h., lilla h. o. förlängda märgen. 1) Stora h. utgöres af högra o. vänstra halfklotet o. en dem sammanhållande del, bjälken, samt inrymmer en central halighet, hvarifr. håligheter utgå åt höger o. vänster. — 2) Lilla h. består äfv. af högra o. vänstra halfklotet samt ett föreningsband, masken. — 3) Förlängda märgen är en nervsträng, s. förenar stora och lilla h. med ryggmärgen. H. omslutes af 3 hinnor: mjuka, spindelväfs- o. hårda hinnan. Anses s. centralorg. för all psykisk verksamh., sinnesintryck o. samordnade rörelser. Mskohjärnans medelvikt 1,3 kg.

hjärn|sjukdomar: h.-abcess, varbildn. i hjärnan, -blödning, uppstår gm de finare hjärnartärernas bristn.; yttrar sig i medvetslöshet o. partiell förlamning. -inflammation, angriper vanl. mjuka hjärnhinnan, men äfv. hjärnsubstansen, kan vara akut l. kronisk, är lifsfarlig. -skakning, framkallas af häftigt fall l. slag på hufvudet, yttrar sig i blekhet, vanmakt, svag puls, minnets förlust. -uppmjukning, följd af hjärninflammat. och hjärnemboli, yttrar sig i förlamning, oförmåga att finna rätta ordet, tankeförmågans aftagande, anf. af svindel. -vattensot, samling af hjärnvätska i hjärnan. Akut: följd af hjärnhinneinflammat., kronisk: framkall. af akut, kan äf. vara medfödd o. själfst. utveckla sig.

hjärtat, medelpktn för blodomloppet, utgöres hos mskn af en knytnäfstor, trekantig, ihålig muskel med 4 afdeln.: 2 förmak o. 2 kammare. Högra förmaket, s. upptar de stora hålvenerna, bildar m. högra kammaren, från hkn lungpulsådern utgår, högra hjärthalfvan; vänstra förmaket, s. upptar lungvenerna, o. vänstra kammaren, från hkn d. stora kroppspulsådern, aorta, utgår, bilda vänstra hjärthalfvan. Dessa båda skilda genom en mellanvägg. Gm h.-förmakets smndragn. går blodet in i h.-kammaren; då denna smndrager sig, hindras blodet af en treflikig klaff att strömma tillbaka o. pressas ut i lungpulsådern, går fr. denna in i [ 390 ]lungvenerna, s. nu föra syrsatt blod till v. förmaket. Därifrån går det in i v. kammaren, hindras där af en tvåflik. klaff att strömma tillbaka o. går in i aorta.

hjärtblad, bot., blad, s. vid fröets groning först spira upp öf. jordytan.

hjärtmussia, Cardium L., ätbar hafsmussla i de europ. hafven.

hjärt|sjukdomar: h.-fel, gm hjärtlidande uppkommet fel i hjärtklaffarna. -förstoring (hypertrophia cordis), en följd af åtskill. sjukdomar, ex. i njurarna, äfven gm förträngn. af de fr. hjärtat utgående stora artärerna o. långvarig öfveransträngn. af hjärtat. -inflammation, kan gälla hjärtsäcken (pericarditis), muskelmassan (myocarditis) l. den inre beklädnaden (endocarditis). Farliga sjukdomar, vare sig akuta l. kroniska. -klappning (palpitatio cordis), oregelb. rörelse hos hjärtat, nervös l. organisk.

hjärtsäcken, pericardium, hinna, s. omger hjärtat och invändigt är smnväxt m. detta.

Hjo, st. i Skarab. l. vid Vättern, 2,126 inv. (08). Omnämnes redan på 1400-talet.

hjorthornssalt, hvitt pulver, s. beredes gm att rifva hjorthornsolja (1 del) med pulveriserad sur kolsyrad ammoniumoxid (29 delar), användes i medicinen, till bakning för att göra degen porös m. m.

Hjortsberg, Lars, skådesp., f. 1772, d. 43. Sveriges störste skådesp. inom nästan alla grenar.

hjortsläktet, Cervus L., af boskapsdjurens ordn. Hit höra: kronhjorten, C. elaphus L., dofhjorten, C. dama L., rådjuret, C. capreolus L., samt älgen, C. alces L.

Hjärne, sv.-fin. adl. ätt. 1) Urban, naturf., läk., förf., f. 1641 Ingermanland, 96 arkiater o. preses i coll. med., 13 vicepresid. i bergskollegium, d. 24. Uppdagade hälsobrunnar, föranledde häxeriprocessernas nedläggande m. m. — 2) Rudolf, lit.-hist., f. 1815, d. 84. Skr.: Götiska förbundet och dess hufvudmän (78), Dikt o. verklighet (83) m. m. — Dennes brorson 3) Harald Gabr., hist., polit., f. 48 Klastorp, Västerg., fil. dokt. 72, prof. i Uppsala sed. 89, sed. 02 ledarn, af 2:a kam., har skr. en mängd uppseendeväckande o. intressanta hist. verk o. uppsatser.

h moll, tonk., tonart med kors (#) för f och c.

H. M. S. förk. för His Majesty's Ship (Steamer l. Service), eng., = Hans Majestäts fartygs (ångare l. tjänst).

Hoangho, »gula floden», fl. i Kina, uppr. i Hög-Asien, utf. i Petschili-viken, 4,100 km. l., omkr. 1 mill. kv.km.

Hobart (H. Pascha), Aug. Charl., eng.-turk. milit., f. 1822, 68 i turk. tjänst, amiral och sjöminister, d. 86.

Hobart Town (-taun), hst. i Tasmania, vid Derwent, 34,949 inv.

Hobb'ema, Meindert, nederl. landskapsmål., f. 1638 Amsterdam, d. där 09.

Hobbes (håbbs), Thom., eng. filos., f. 1588 Malmesbury, d. 79 Hardwick. Behandl. först statsrätt ss. en särsk. vetensk., och detta i absolut, monarkisk anda.

Hōboken, st. i n.-amer. staten New Jersey, midt emot N. York, 64,080 inv.

hoc est, lat., det är, det vill säga.

Hoche (åsch), Laz, fr. gen., f. 1768, segr. 93 vid Weissenburg, 95 vid Ste Barbe, 96 i Vendée, d. 97 Wetzlar.

hochepot (åschpå), fr., kok., köttragu på rofvor.

Hochheim, st. i Hessen-Nassau vid Main, 3,478 inv. Vin.

Hochkirch, by i kon.-riket Sachsen, 514 inv., si. 14/10 1758.

hodegetīk, gr., vägledn. till studiet af en vetensk.

Hodeida, st. i Jemen vid Röda hafvet, 45,000 inv.

[ 391 ]ho'die mihi, cras tibi, lat., i dag mig, i morgon dig.

Hoek van Holland, holl. halfö mel. Mass' mynningsarmar.

hof, hornartadt öfverdrag på de sista af lemmarnas ben hos djur af hästsläktet, består af hofväggen, hornsulan o. hornstrålen. För att skydda densamma nyttjas hästskor.

Hof, bai. st. vid Saale, 36,417 inv.

Hofberg, Herman, fornf., lexikogr., f. 1823, d. 83. Skr.: Sverige, geogr.-hist. läseb. etc. (70), Gm Sveriges bygder (72), Sv. biogr. handlexikon (73/76) m. m.

Hofer, Andr., tyrol. frihetshjälte, f. 1767 i Passeierdalen, stred 96 och 09 för Österr. mot fransm. o. bai., befriade i april Tyrolen fr. dem, regerade där aug. till okt., slagen i nov., flydde, förråddes o. sköts 20/2 10 i Mantua.

Hoffmann, 1) Jonas, sv. hist.-mål., f. 1731, d. 80. — 2) Friedr., ty. läk., f. 1660 Halle, d. 42 ss. prof. där. — 3) Ernst Theod., Amad., ty. förf., f. 1776 Königsberg, d. 22 Berlin, förträffl. skildrare af det underbara o. hemska. — 4) H. von Fallersleben, Aug. Henr., ty. skald o. lärd, f. 1798, d. 74 Korvei, skr. sånger, polit. och patriot, dikter m. m. — 5) Alex. Friedr. Franz, ty. förf., f. 1814, d. 82, utg. en mängd arb. för ungdom, de flesta öfversatta på svenska.

Hoffmans droppar, eft. Fr. Hoffman uppkallad blandn. af eter o. sprit.

Hofmann, Aug. Wilh., ty. kem., f. 1818 Giessen, d. 92, förtjänt om kännedomen af anilinfärger.

Hofman von Hofmannswaldau, Christ., ty skald, stiftare af den 2:a schles. skaldeskolan, f. 1618, d. 79 Berlin.

hofnarr, v. hofven fr. 15:e t. 18:e årh. anställd upptågsmakare.

hofrätt, domstol i andra instans. I Sverige 3: Svea (Sthm), Göta (Jönköp.), h:en öf. Skåne o. Blekinge (Kristianst.).

Hofva, socken i Skarab. l. 1275 kon. Valdemar Birgersson slagen där af sina bröder.

hofveri, dan., i Danm. samt Skåne, Halland o. Blekinge land- l. fästebondes dagsverksskyldighet till godsägaren. Nu nästan aflöst.

Hogarth, Will., berömd engelsk teckn. o. mål., f. 1697 London, d. 64 Chiswick. Förnämsta verk: A harlot's progress, Mariage à la mode, Industry and idleness.

Hogg, James, skot. folkskald, f. 1770, d. 35. Skr.: The Queen's wake m. m.

Hogland, ö i Fin. viken, 17/7 1788 sl. mel. sv. o. ry. flottorna.

hogshead (håggs'hedd), eng. våtvarumått, för vin 63 gallons =286,2 l., för öl 54 gallons = 245,3 l.

Hohensalza (förut Inowrazlaw), st. i Posen, 24,551 inv. Saltverk.

Hohenstaufen (Staufer), schwab. furstehus, härst. fr. Fredr. af Büren (omkr. 1050), erhöll 1079 hertigd. Schwaben, 1112 Franken, 1138 m. Konrad III kon.- o. kejs.-värdigh., s. det behöll till 1254, utslocknade 1268 m. Konradin, illegitimt 1272 m. Enzio.

Hohenzollern, hohenzollernas stamborg på berget H. s. om Hechingen. — De båda furstend. H.-Hechingen 6. H.-Sigmaringen sed. 1849 införlifvade med Preussen.

Hohenzollern (Zollern), urgamm. ty. fursteätt i Schwaben o. Franken, delade sig i 2 linjer 1227. Den frank. linjen erhöll borggrefsk. Nürnberg, Baireuth, Ansbach, 1415 kurfurstend. Brandenburg, 1700 preuss. kon.-, 1871 ty. kejs.-värdigh. Den schwab. linjen erh. 1535 Sigmaringen o. Hechingen, delade sig ytterligare i 2 linjer, af hka H.-Hechingen utdog 1869. — Prins Leopold H.-Sigmaringen, f. 1835, d. 05, uppställdes 70 s. kandidat till sp. tronen (en af orsakerna till fr.-ty. kriget) o. pr. [ 392 ]Karl, f. 1839, sed. 81 kon. af Rumänien.

Hoja, se Hoya.

Hojer, Andr., dan. jur., f. 1690, d. 39, grundl. jur. studiet i Danm. o. införde jur. examen. Förf.

hokuspokus (af lat. hoc est corpus), trollformel f. taskspelare.

Holaveden, skog mel. Vättern och Sommen.

Holbach (ålback'), Paul Henr., baron d', fr. filos., f. 1723 Heidelsheim, d. 89 Paris, bekämpade kristendomen o. hvarje posit. religion. Skr.: Système de la nature m. m.

Holbein, 2 berömda ty. mål., 1) Hans d. ä., f. 1465 Augsburg, d. där 24. — Hans son 2) Hans d. y., f. 1497 Augsb., d. 43 London. Madonnor, kyrkotaflor, porträtt, »dödsdansen«  m. m.

Holberg, Ludv., baron, dan. skald, den nyare dan. litteraturens fader, f. 1684 Bergen, prof. i Köpenh., d. där 54, skr. talrika lustspel m. m.

Holger danske, namnkunnig hjälte, s. enligt sägnen slumrar under Kronborgs fästn. o. kommer fram först när Danm. är i yttersta fara.

Holland, 1) namn på kon.-riket Nederländerna. — 2) 2 nederl. prov.: Nord-H., 2,770 kv.km, 1,053,083 inv. Hst.: Amsterdam. Syd-H., 3,022 kv.km., 1,203,136 inv. Hst.: Haag. H. lydde fordom und. egna grefvar o. utgjorde en del af ty. hertigd. Lothringen. 1433 till Burgund.

Holland, Henry Rich., lord, eng. statsm., f. 1773, 30 o. 35 min., d. 40 London.

Hollar, Wenzel, kopparst., f. 1607 Prag, d. 77 London. Omkr. 3,000 blad.

holländerī, på holl. sätt ordnadt mejeri; landtgård m. boskapsskötsel i stort.

holländska språket och litteraturen, se nederländska språk, o. litt.

Holm, 1) Per Daniel, landsk.-mål., f. 1835, sed. 81 prof. vid de fria konsternas akad. i Sthm, d. 03. — 2) Gust. Birg. And., jurist, boktr., f. Ystad 45, d. 10 Steninge i Uppl., sed. 79 verkst. dir. o. sed. 98 ordf. i styr. för A.-B. Norstedt & Söner, sed. 74 utg. af Nytt Jur. Ark.

Holmberg, 1) Axel Em., fornf., f. 1817, d. 61. Skr.: Bohusläns hist. o. beskrifn. (42/45), Skandinaviens hällristningar (48/49), Nordbon und. hednatiden (52/54) m. m. — 2) Gust. Henr. Teod., förf., f. i Gärslöf, Skåne, 53, förestån. för Tärna folkhögskola sed. 76. Har skr. åtskilliga värdefulla inlägg i dagens frågor samt utg. Från skolsalen m. m.

Holmbergsson, 1) Joh., jur., f. 1764, sed. 10 prof. i Lund, d. 42. Framst. univ.-lärare. — Hans son 2) Joh., tecknare, f. 1804, d. 35.

Holmboe (-bo), Kristof. Andr., nor. orientalist, f. 1796, 25/75 prof. i Kristiania, d. 82, utg. flera språkvetensk. arb.

Holmes (håms), Oliv. Wendell, n.-amer. förf., f. 1809 Cambridge (Mass.), d. 94 Boston. Skr. humorist, dikter, skisser m. m.

Holmestrand, nor. st. i Jarlsbergs o. Laurvigs amt vid Kristiania-fjorden, 2,200 inv.

Holmgren, 1) Hjalmar Jos., mat., f. 1822, sed. 57 prof. vid tekn. högskol. i Sthm, d. 85, utg. flera afhandl. i den rena matemat. — Dennes bröder: 2) Aug. Emil, naturf., f. 1829, d. 88 Sthm, sed. 59 lektor vid skogsinstit. i Sthm. skr. flera afhandl. is. rörande insekterna. 3) Alarik Frithiof, fysiol., f. 1831, sed. 64 prof. i Uppsala, d. 97 Uppsala, förtjänt om undersökn. af färgblindhet. Äfven vitter förf.

Holmgård, se Novgorod.

Holmi|a, lat. namn på Sthm. -en'sts, univ., medlem af Sthms nation.

Holofer'nes, kon. Nebukadnesars fälth., dödad af Judit. [ 393 ]Holoftsin, ort i Litauen. Sl. mel. svenskar o. ryssar 4/7 1708.

Holothūriæ, se sjögurkor.

Holst, Joh. Gust. von, djurmål., f. 1841 Sthm.

Holstein, ford. hertigd. mel. Ö.- o. Nordsjön, skildt från Slesvig gm Eiderkanalen, sed. 1866 del af preuss. prov. Slesvig-H. H. beboddes ursprl. af sachsare, hka underkufvades af Karl d. st. och kommo und. sachs. hertigarne. Senare olyckl. krig m. Danm. Därpå deln. mel. flera linjer. 1386 förenades H. med Slesvig, 1386/ 1459 styrdes båda landen af huset Schauenburg; 1474 bildades hertigd. H. af egentl. grefsk. H., Stormarn, Wagrien o. Ditmarsken. Till 1806 ty. riksland, hvareft. det förenades med Danm., 15 uppt. i ty. förbundet.

holsteinska partiet, politiskt parti, s. verkade för att få hert. Karl Fredr. af Holstein på tronen eft. Karl XII, upplöstes 1727.

Holtei, Karl v., ty. förf., f. 1798 Breslau, d. där 80, skr. sångspel, dram. m. m.

Holtzendorff, Frz v., ty. jur., sed. 73 prof. i München, f. 1829., d. 89. Förtjänt om fångvårdsreformer. Förf.

Holtzmann, Ad., ty. språkf., f. 1810 Karlsruhe, d. 70 ss. prof. Heidelberg. Skr.: Untersuch. üb. das Nibelungenlied m. m.

Homburg, v. d. Höhe, st. i Hessen-Nassau. 12,498 inv. Badort. Spelbank till 1872.

Ho'meros, lat. Homērus, störste gr. skald und. forntiden, d. episka poesiens fader, f. 9:e årh. f. K. Skr.: Ilias (»Iliaden») o. Odysseia (»Odysséen»). Stridsfrågan, huruvida H. är förf. till dessa dikter, ännu ej afgjord.

home rulers (håm-), eng., irl. parti, s. sträfvar eft. eget parlam. och egen ministär f. Irland.

Home sweet home (håm, swit håm), eng., »hem, ljufva hem», berömd eng. sång.

homiletīk, gr., ledning till andl. vältalighet.

homīlie, gr., bibelförklaring und. predikoform.

homme (åmm), fr., människa; h. d'affaires (-fär), affärsförvaltare; h. de lettres (-dö lättr), lärd; h. d'esprit (-sprī), person m. godt hufvud.

ho'mo, lat., människa; h. novus, uppkomling.

homo- . . . gr., i sms. = tillsammans, lika.

homo|fōn, gr., enstämmig, musikalisk sats, där en stämma är hufvudstämma. — -gēn, gr., likartad.

homojusiāner, gr., se arianer.

homolōg, gr., öfverensstämmande.

Homologūmena, gr., böcker i N. T., s. äro allm. erkända.

homonym, gr., likljudande.

homosexuell', lat., benämnes person, s. hyser onaturlig kärlek till sitt eget kön; pederast.

homousiāner, gr., i den första kristna tiden parti, som ansåg Sonen vara af samma väsen som Fadern.

homun'culus, lat., liten människa, tillverkad på kem. väg, hvartill anvisn. gifves af alkemisten Paracelsus.

homöopatī, gr., af S. Hahnemann grund. läkemetod, enl. hkn vid en sjukdom sådana medel böra användas, hka hos en frisk framkalla förhandenvarande symtom. Sålunda bör utsot botas m. afförande medel etc.

Hondekoeter (-kûter), Melch., nederl. djurmål., f. 1636 Utrecht, d. 95 Amsterdam.

Hondūras, 1) republ. i Central-Amer., 114,670 kv.km, 500,136 inv. Gränsar i ö. till H.-viken af Karib. hafvet. Högland, väl vattnadt. Hst.: Tegucigalpa. Hamnar: Omoa, Puerto Caballos, Truxillo, Amapala. Uppt. af Colombo 1502, span. 1523, sed. 1823 republik. Presid.: Miguel R. Davila (sed. 07). — 2) se Britiska Honduras.

Honegger, Joh. Jak., schweiz. lit.-hist., sed. 74 prof. Zürich, f. 1825, d. 98. Skr.: Grundsteine e. allg. [ 394 ]Kulturgesch. ef. neusten Zeit m. m.

Honfleur (ångflör), fr. st. vid Seines mynning, 9,010 inv.

Hongkong (Hiang-Kiang), eng. ö i mynningen af fl. Kanton i Kina 79 kv.km., 328,090 inv., sed 1842 brit. Frihamn.

honnett', fr., hederlig, rättskaffens, ej småaktig. -emang', hederligt, anständigt(vis).

honny soit qui mal y pense (ånnī såā ki mall i pangs), fr., »skam den s. tänker illa därom»; strumpebandsordens devis.

honnör, fr., heder, milit. hälsning; högre trumf i vissa kortspel.

Honolūlu, hst. i Havaii på ön Oahu i Stilla hafvet, 39,305 inv. Hamn.

honorār(ium), lat., hedersgåfva, arvode.

honoratiōres, lat., de förnämsta af ett samhälle.

honorēra, lat., hedra, infria (en växel o. s. v.).

honōris causa, lat., för ärans skull.

Honōrius, 1) Flav., rom. kejs., son af Theodos. L f. 384, erhöll 395 västra riket, lät mörda sin rådgifvare Stilicho 408, d. 423. — 2) namn på 4 påfvar o. en motpåfve und. 7:e, 11:e, 12:e o. 13:e årh.

honourable (onn'örebl), eng., »hedervärd», titel för yngre söner af en earl l. söner af en viscount l. baron.

Honthorst, Gerard v., holl. mål., f. 1590 Utrecht, d. där 56. Porträtt.

honung, sockerart. ämne, som af bina utsuges ur blommor o. sed. afsöndras i vaxkakornas celler. Inneh. vatten, flere sockerarter, vax m. m. — -sdagg, sjukl. utsvettn. på blad, bildar ett klibbigt öfverdrag. — -sgömme, honungssaft, afsöndrande organ hos vissa blommor.

honved, ungar. landtvärn.

Hood (hudd), 1) Sam., visc, eng. sjöman, f. 1724, 80 amiral, slog 82 fransm. i V.-Ind., 86 amiralitetslord, tog 93 Toulon, 94 Corsica, d. 16. — 2) Thom., eng. skald, f. 1798, d. 45. Humorist.

hookah l. hooka (hūka), österländsk tobakspipa med slang.

Hooker (huck'er), 1) Will. Jacks., eng. bot., f. 1785, 39 dir. vid bot. trädg. i Kew, d. där 65. Förf. — Hans son 2) Jos. Dalt., f. 1817, faderns efterträdare i Kew. — 3) Jos., nordamer. gen., f. 1819 Old Hadley, 46 i Mexico, 61 gen., 63 öfverbefälhafv., 64 milif.-guv. i Ohio, d. 79 New York.

Hoorn (hårn), nederl. stad v. Zuiderzee, 10,718 inv. Hamn.

Hoorn (hårn), Kap, S.-Amerikas sydligaste spets, på Eldslandet, uppt. af Drake 1578.

Hoorn (hårn), Philip II, de Montmorency, grefve af, f. 1522, guv. i Geldern o. Zütphen, 67 häktad med Egmont o. afrättad i Brüssel 68.

horæ canōnicæ, lat., bönestunder i kloster.

Horātius (-tsius), fornrom. patricisk fam., till hkn de tre Horatier hörde, hka gm sin seger öfver de 3 Curiatierna skaffade Rom herraväldet öfver Alba. Publ. H. Cocles försvarade 507 f. K. Tiberbryggan mot etruskerna.

Horātius (-tsius), Quint. H. Flaccus, störste rom. lyriker, f. 65 Venusia, d. 8 f. K. Skr. oden, epoder, satirer, epistlar.

Horeb, berg på halfön Sinai, hvarifrån Moses utgaf lagen.

Hōrerna, gr. myt., årstidernas gudinnor.

horisont', gr., synrand, ant. den skenbara gränslinjen mel. himmel o. jord (skenbar h.) l. afskärn. mel. himmeln o. horisontalplanet gm iakttagarens ståndpunkt.

horisontāl, gr., vågrät.

horn, utväxt på hufvudet af nötboskap, antiloper, får, getter, noshörningar etc., till svarfvararbeten. Affall till beredn. af blodlutsalt, gelé, djurkol m. m.

horn, blåsinstrument af mässing, omfång C-c2.

Horn, Kap, se Hoorn.

Horn, sv. adl. ätt fr. Brabant. 1) Henrik Klasson, fälth., f. 1513, [ 395 ]stred tappert i Livland, d. 95. — 2) Klas Kristersson, friherre, fälth., f. omkr. 1520, gjorde eröfr. i Estl. o. Livl., segrade vid Öland 64, Bornholm 65, mel. Bornholm o. Rügen s. å., d. 66 — 3) Evert, fälth., f. 1581, 13 fältmarskalk, gjorde eröfr. i Östersjöprov., intog Nöteborg, stupade 15. — Dennes bror 4) Gustaf, grefve, fälth., f. 1592 Örbyhus, eröfr. 25 Dorpat, 30 Kolberg, anförde 31 vid Breitenfeld vänstra flygeln, stred vid Lech o. Lützen, förenade sig med hert. Bernhard af Weimar i Schwaben, fången vid Nördlingen 34, utväxlad 42, tvang 44 Danmark till fred, d. 57 ss. riksmarsk. — 5) Arv. Bernh., gref., statsm., f. 1664, 09 kanslipres., afsk. 19, landtmarsk. 20, gmdref Fredrik I:s upphöjande på tronen, ånyo kanslipresid. till 38, d. 42. En af sin tids främste statsmän.

Hornavan, sjö i sv. Lappmarken, 200 kv.km.

hornblände, min., mörkgröna till svarta variet. af amfibol, ingår i flere bergarter ss. diorit, syenit.

hornhinnan, Cornea, den gmskinl., blodkärllösa, nervrika främre delen af ögongloben.

hornämne, ämne, som ingår i djurens öfverhud jämte naglar, hår, horn, fjädrar o. s. v.

Horos, egypt. solgud.

horoskōp, gr., iakttagelse af himlakropparnas ställn. vid en mskas födelse; af förment inflytande på hennes öde.

horrībel, fr., ryslig., oerhörd.

horri'bile dic'tu, lat., rysligt att omtala.

horr'or, lat., afsky; h. vacui, afsky för tomrum, tillskrefs ford. naturen för att förklara en vätskas uppstigande i lufttomt rum.

horrör, fr., fasa, afsky.

hors (år), fr., utom, h. de combat (-dö' kångba), utom striden, h. de concours (-dö' kångkûr), utom täflan, h. d'oeuvre (-dövr), ngt öfverflödigt; birätt.

Horsa, se Hengist.

Horsens, hamnst. i Nörrejylland, v. H.-fjord, 22,243 inv.

Horten, nor. st. vid Kristianiafjorden, 8,460 inv. Örlogsh.

Hortense (årtangs'), Eug. Beauharnais, drottning af Holland, f. 1783 Paris, dotter af kejs. Josefina, 02 gift med Ludvig Bonaparte, 10 skild från honom, sedan 15 i Arenenberg, d. där 37.

Horten'sia, Hydrangea hortensis L., Saxifrageæ, prydnadsväxt från Kina o. Japan.

hortikultūr, lat., trädgårdsskötsel.

Horvath', Mich., ung. hist.-skrif., f. 1809, 44 prof. i Wien, 49 kultmin., därpå flykting i Schweiz, 66 åter, d. 78. Skr. öfver Ungarns hist.

Hoēsa, 1) hebr. profet i 8:e årh. f. K. — 2) Siste kon. i Israel, bortförd i fångensk. 722 f. K.

hosiann'a, hebr. hôschana, gif hjälp!

hos'pes, lat., gästvän.

hospitāl, lat., sjukhus, dårhus. — -brand, på öfverfyllda sjukhus ofta förekommande smittsam sårfeber.

hospit'ier (-tsier), lat., is. vid alpvägar anlagda härbärgen.

hospitium (-tsium), lat., gästvänskap.

hospodār, slav., ford. furstetitel i Valakiet o. Moldau.

hosta, stötvis skeende utandning, beroende därpå, att slem, fasta kroppar l. gaser inverka retande på struphufvudets slemhinna.

hos'tia, lat., i kat. kyrkan brödet i nattvarden.

Hostrup, Jens Krist., dan. skald, f. 1718 Köpenhamn, d. 92, har verkat för folkupplysning, skr. studentsång., komedier, sångspel m. m.

hotchpotch, se hochepot.

hotell, fr. hôtel (åtell'), förnäm familjs l. hög ämbetsmans bostad; gästhus.

hottentotter, urinv. i S.-Afrika, med buskmännen besläktad folkstam, grågul hud, tofvigt ullhår. Tre [ 396 ]hufvudstam.: kolonial-h. i Kaplandet, korana v. Oranjefl., namakva i väster, tills. omkring 300,000.

houris, se huris.

house of commons (haus åv kom'mons), eng., underhuset i Engld; h. of lords (-lårds), öfverhuset.

Houssaye (ussē), Arsène, fr. förf., f. 1815, d, 96, skr. rom., dikt., dram., konst- o. lit.-hist. arb.

Houston, (haustn), st. i Texas (Nord-Amerika), 44,633 inv.

hova, malaj. folk på Madagaskar.

Howard (hau'-), John, eng. filantr., fångvårdsväsendets reformator, f. 1726, besökte de flesta större fängelser i Europa, i Sverige 81, d. 90 Cherson (Ryssland). Skr.: The state of prisons in England and Wales m. m.

Howe (hau), 1) Rich., earl, eng. amiral, f. 1725, intog Cherbourg 58, segrade v. Ouessant 94, d. 99. — Hans bror 2) Will., vise, gen., f. 1729, eng. öfverbefälh. i nord-amer. krig. 75, segrade vid Bunkershill s. å., kamp. tappert mot Washington, återkallad 78, d. 14. — 3) Elias, nordamerik. ingen., f. 1819, uppf. skyttelsymask., d. 67.

Howells (hau-), Will. Dean, nord-amer. förf., f. 1837 Ohio. Skr. nov. m. m.

Hoya (Hoja), Joh. af, ty. grefve, kom 1524 till Sverige, 25 gift med Gustaf I:s syster Margareta, bröt med sin svåger, deltog på lübeckarnas sida i grefvefejden, slagen vid Hälsingborg 35 o. stup. vid Öxnebjerg s. å.

Hrhabānus, se Rabanus.

Hradschin, stadsdel i Prag med borg.

Hroswitha, se Roswitha.

huastēker, indian, folk i Mexico.

Hūber, 1) Ferd., ty. förf., f. 1764 Paris, d. 04 Stuttgart. — Hans hustru 2) Therese, f. 1764 Göttingen, d. 29 Augsburg, skr. berättelser, roman. m. m. — Deras son 3) Aimé, lit.-hist., f. 1800 Stuttgart, d. 69 Wernigerode. Skr.: Gesch. des Cid m. m. — 4) Joh., filos., f. 1830 München, d. 79 ss. prof. där. Skr.: Idee der Unsterblichkeit m. m.

Huber'tus den hel., jägarnes skyddspatron, bisk. i Lüttich, d. 727.

Hubertusburg l. Hubertsburg, ford. kurfurstl. slott i Sachsen, fred 15/2 1763.

hubertusorden, högsta bai. orden, stift. 1444. 1 kl.

Hübner, 1) Joh., ty, läroboksförf, f. 1668. d. 31. Skr. en bibl. hist. m. m. — 2) Jul., ty. hist.-mål., f. 1806 Oels, d. 82 Loschwitz. — 3) Jos. Alex., frih.. österr. diplomat, f. 1811, 65/67 sändeb. i Rom., d. 92. Förf.

Huc (yck), Evariste Régis, fr. missionär, f. 1813 Toulouse, 39/52 i Kina, Tibet, Mongoliet, d. 60 Paris. Förf.

hud, mskans, består af 1) öfverhuden (epidermis), s. utgöres af platta epitelceller, och 2) läderhuden, (dermis l. corium), bildad af bindväfsbuntar o. elastiska trådar. H. tjänar till skydd, afsöndringsorgan samt organ för känselsinnet och värmeregleringen.

Hudiksvall, st. i Gäfleborgs län, (Hälsingland), vid Bottniska vik., 5,844 inv. (08). Privil. 1580.

Hudson (hödd'sn), fl. i N. York, utf. i Atlanten, 521 m. l.

Hudson (hödd'sn), Henry, eng. sjöf., f. omkr. 1550, 07/10 fyra polarexped.; uppt. H:s sund o. H:s vik.

Hudsons-bay-länderna (hödd'söns-bä-), landet fr. Hudsons vik till Atlanten o. N. Ishaf, kom 1867 till »Dominion of Canada». Förut tillhörigt Hudsons-bay-kompaniet.

Hudsons vik (hödd'söns-), vik i N. Amerika mel. Labrador, New Wales o. polarländerna, smnhänger genom Hudsons sund med Atlanten.

Huë, hst. i Anam, nära Kines. hafvet, 50,000 inv.

Huelva (ue'lva), sp. st. mellan mynning, af Odiel o. Tiuto, 21,359 inv. Hamn.

Huesca (ues'ka), sp. st. vid Isuela, 12,626 inv. Bisk.

[ 397 ]Hufeland, Chr. Wilh., ty. läk., f. 1762 Langensalza, d. 36 ss. prof. i Berlin. Bekant gm sin Makrobiotik.

hufvudfotingar, Cephalopoda Cuv., klass af blötdjur med ett af en krans muskulösa, olika utvecklade armar omgifvet hufvud.

hufvudskål (kranium), smnfattn. af hufvudets alla ben, best. af hjärnskåls- o. ansiktsbenen.

hufvudvärk uppstår vanligen gm allt för stor blodsaml. i hjärnhinnorna, kan ha de mest olika orsaker, därför äfven behandlingen olika.

hugenotter, fr. förvrängn. af ty. Eidgenossen, fr. protestanter under 16:e/18:e årh. H. kommo till makten 1562, förde åren 67/ 68 o. 69/70 und. Coligny krig mot det katol. kgl. partiet, erhöllo 70 relig.-frihet utom i Paris, blefvo under Bartolomeinatten 72 till största delen mördade, förde 73, 74, 77, 79/80 o. 87 nya krig, denna gång mot Henrik af Navarra, hkn efter sin tronbestigning utfärdade Nantes. ediktet 98 till deras förmån. Dettas kränkn. ledde till nya krig und. Richelieu 1621/22 o. 25, hka slutade därmed, att h. miste alla polit. rättigh. 29. Ludv. XIV upphäfde Nantes. ediktet 1685 o. fördref h. ur Frankrike. Und. Ludv. XVI återfingo de 1787 sina polit. rättigheter.

huggormen, Pelias berus L., af ormarnas ordn., är ofvan hvit- l. gråaktig l. gråbrun m. tandadt, mörkt ryggband; under bly färgad, svartakt. l. spräcklig, stundom helt svart; yngre honan rödbrun med mörkare brunt ryggband. Giftig.

Hughes (hjûs), Dav. Edw., f. 1831 London, d. där 00. Uppf. typtrycktelegrafen o. mikrofonen.

Hugin, nord. myt., en af Odens korpar.

Hugleik, kon. af Yngl.-ätten, Alfs son.

Hugli, Ganges' västra mynn.-arm. St. H. vid H., 29,383 inv.

Hugo (ygå), Victor Marie, vicomte, 19:e århundradets störste skald, d. romant. skolans målsman i Frankrike, f. 1802 Besançon, ss. demokr. landsförvist 51, vistades på Jersey, 70 åter till Paris, d. 85. Skr.: dikt. Les feuilles d'automne (31), Les chants du crépuscule (35) m. fl., dramer Cromwell (27), Marion Delorme (29), Hernani (29) m. fl., rom. Notre Dame de Paris (31), L'homme qui rie (68), Les travailleurs de la mer (66) m. fl., m. m.

Hugo Capet (-kapē), konung af Frankrike 987/696, stamfar för kapetingerna.

huissier (yissiē), fr., dörrvaktare, rättsbetjänt.

Hull (höll), eg. Kingston-upon-H., st. i eng. grefsk. Yorkshire vid Humber, 262,000 inv. N. Englands förnämsta hamn.

Hultin, 1) Karl Magn., förf., f. 1789, d. 83. Skr.: En gammal knekts minnen m. m. — Hans son 2) Måns Henrik (pseud. Måns Månsson), förf., f. 1830, d. 69. Skr.: Samlade berättelser (59), Uppsala-sångarnes pariserfärd (68) m. m.

Hultman, Frans Vilh., mat., f. 1829, d. 79 ss. lektor i Sthm. Skr.: Proportionslära m. m.

humān, lat., eg. »mänsklig», hyfsad, välvillig. -itēt, mänsklighet, mskokärlek.

humanism, lat., uppfostran, s. grundar sig på studiet af de klassiska spr. Humaniōra, allmänbildande vetenskaper.

Humber (hömbr), vik på Englands östra kust, upptar flod. Ouse o. Trent.

Hum'bert, kon. af Italien, se Umberto.

Humboldt, 1) Karl Wilh., frih. v., ty. statsm. o. filol., f. 1767 Potsdam, 19 statsmin., afgick ss. liberal, 30 åter i statsrådet, d. 35. Förtjänt om den jämför. språkforskn. — Hans bror 2) Friedr. Heinr. Alex. v., resande o. naturforsk., f. 1769 Berlin, reste [ 398 ]sedan 99 i Syd- o. Central-Amerika, vistades 04/27 i Paris, bereste 29 Europa o. asiat. Ryssland, d. 59 Berlin. Grund. den nyare forskn. på naturvetenskapens alla områd. Skr.: Voyage aux régions équinoxiales (05/27), Ansichten der Natur (08), Kosmos (45/58), stor brefväxling m. m.

humbug (höm´bögg), eng., svindleri, charlataneri.

Hume (hjûm), Dav., eng. hist. förf. o. skeptiker, f. 1711 Edinburgh, d. där 76. Skr.: Hist of Engld etc. (63), Treatise upon human nature (38/40) m. m.

humla, Bombus L., insektsläkte af binas grupp; flere arter lefva i kolonier i underj. bon.

humle, Humulus L., Urticaceæ. Vanl. h., H. lupulus L., i Europa, Asien, N.-Amer., odlas för honhängenas skull, hka innehålla ett aromatiskt, bittert, hartsartadt ämne, lupulin. H. har af ålder användts till beredn. af maltdrycker.

Hummel, Joh. Nep., ty. mus., f. 1778 Pressburg, d. 37 Weimar. Komp. o. pianist.

hummer, Homarus Edw., kräftdjur. Vanl. h., H. vulgaris Edw., i europ. haf o. vid amer. kusten, välsmakande.

hūmor, lat., eg. »fuktighet», god stämn., gladt lynne, lekande framställn. af mänskl. dårskaper. -esk', godmodig, skämtsam berättelse. -ist, person, begåfvad m. humor. -istisk, innehållande humor.

hūmus, lat., mylla, den verksamma beståndsdelen i åkerjord, uppkommer vid förmultn. af växter.

humör, fr., lynne.

hunden, Canis familiaris, af rofdjurens ordn., förekommer endast tam o. är spridd öf. hela jorden. Nära 150 varieteter kända. Bland hufvudslagen må nämnas dogg, tax, jakthund, rapphönshund, silkeshund, hushund.

Hunden, Stora o. Lilla, 2 stjärnbilder. I St. H. den klaraste fixstjärnan Sirius.

Hundgrottan, vid Neapel belägen grotta, där mindre djur dö i följd af kolsyreutveckl.

hundloka, se Cerefolium.

hundra dagarna, se cent-jours.

hungerkur, se svältkur.

hunner, mongol. nomadfolk, uppträdde 375 i Europ., slogo alaner o. goter: deras kon. Attila, reg. 445/53 i Ungarn, blef slagen 451 af rom. o. västgot, vid Châlons. Eft. hans död bröts deras makt. Sed. 469 försvinna de spårlöst ur hist.

Hunt (hönnt), Jam. Henry Leigh, eng. förf., f. 1784, d. 59 Putney. Skr.: dikt., en hist. öf. eng. pressen, öf. Byron m. m.

Hunter (hönt-), 1) Will., eng. läk., f. 1718, d. 83 ss. prof. i London. — Hans bror 2) John, läk., f. 1728, d. 93 London. Epokgörande för kirurgien.

Hunyades (hun´jades), Joh. Corv., ungar. hjälte, f. 1387 Hunyad, 42 vojvod af Siebenbürgen, stred mot turk., 44/52 riksståth., försvarade Belgrad 54/55, d. Semlin 56.

hurdle-race (hörd´el-res), eng., hinderkapplöpning.

hūris l. houris, jungfrur, s. i paradiset fröjda salige mohammedaner.

Huron (hjûrön), en af de canad. sjöarna i N.-Amer., 62,000 kv.km.

Hus (ej Huss), Joh., böhm. reformator, f. 1369 Husinec, 98 prof. i Prag, därpå predikant, utbredde Wicliffes läror, ifrade mot munkarnes fördärf, förvistes 11, angrep påfl. hierarkien, fängslades 14, kättarbränd 15.

Husaby, socken invid Kinnekulle. Vid H. källa döptes Olof Skötkonung 1008.

husār, ung., lätt kavallerist. I Sverige finnas 4 h.-kårer.

husblås, l. fisklim, inre huden af simblåsan hos flere arter af störsläktet, användes till munlim o. för flere tekn. ändamål.

husīter, böhm. anhäng. af Joh. Hus, gjorde uppror mot kejs. Sigismund 1419, förstörde kyrkor o. kloster, [ 399 ]mörd. präster. 2 partier: kalixtiner o. taboriter. Und. Ziska.

Huskvarna, köping i Jönköp. l. v. H.-ån. Vapen- o. symaskinsfabr., 5,204 inv. (Vi 09). Hos k. m:t begärt statsrätt. 10.

Huss, 1) Joh., se Hus. — 2) Magnus, läk., f. 1807, prof. vid Karol. inst., d. 90 Sthm. Skr.: Alcoholismus chronicus etc. (49/51), Om Sveriges endemiska sjukdomar (51), Om dryckenskapen etc. (82) m. m.

Hussein Avni Pascha, turk. gen. o. statsm., f. 1819, 69/71 o. 73/75 krigsmin., 74 storvesir, lät mörda sult. Abd ul- Asis 76, själf mörd. s. å.

hussvamp, Merulius destruens Pers., Hymenomycetes, verkar förstörande på trävirke i byggnader. Skydd mot densma: sorgfällig luftväxl., bestrykn. m. oljefärg, fernissa, lösn. af järnvitriol. Angripet virke bestrykes med petroleum.

Husum, st. i Slesvig vid Nordsjön, 8,268 inv. Hamn.

Hutcheson (hött'schesön), Francis, stift. af den skot. moralfilos. skolan, f. 1694, d. 47 ss. prof. i Glasgow.

Hutten, Ulr. v., ty. humanist, f. 1488, eft. ett oroligt lif d. 23 Ufnau. Modig kämpe för tankefriheten.

Huxley (höx'le), Thom. Henry, eng. naturf., f. 1825 Ealing, d. 95 London, ypperliga arb. om de lägre djurens anat. o. fysiol., popul. vetenskapl. afhandl. m. m. Framstående darwinist.

Huygens (höj'chens), Christ., nederl. fys., mat. o. astron., f. 1629 Haag, d. där 95. Uppt. en Saturnusmåne, Saturnus' form, Mars' rotat., lagen för ljusets polarisation gm refraktion, pendeluret m. m.

Huysum (höj's-), Jan van, holl. blomstermål., f. 1682, d. 49 Amsterdam.

huzūler, ruthen. folk i Galizien o. Bukovina.

hvaldjur, Cete, däggdjur m. fisklik kropp o. vågrät stjärtfena, förekomma i alla haf. Delas i bardhvalar o. tandhvalar (se dessa ord).

hvalf, af kilformiga stenar i bågform smnsatt betäckn. öfv. en yta. Hufvudslag: tunnhvalf, en ihålig, horisontell halfcylinder; korshvalf, bildas af 2 o. stjärnhvalf af flere haa skärande tunnhvalf; kupolhvalf utgöres af ett ihåligt halfklot; spegelhvalf, korshvalf, hvars öfre del är en plan yta m. fl.

hvalraf, hvalrat l. spermaceti, en egendoml. hvit fettmassa i pottfiskens kropp. Användes till ljus, pomador, salvor m. m.

hvalrossen, Rosmarus arcticus L., af säldjurens ordn., till 4,5 m. l. med 60 cm. långa hörntänder, i N. ishafvet, lämnar elfenben, tran.

Hwasser, 1) Israel, läk., f. 1790, 30 prof. i Uppsala, 54 ledam. af sv. akad., d. 60. Utmärkt föreläsare. Skr. en mängd med. afhandl. m. m. — Hans brorsons hustru 2) Ebba Charl. Elisa, skådesp., f. Jacobsson 1831, sedan 50 vid K. teatern, d. 94.

Hven, sv. ö i Öresund, 7,5 kv.km., 1,100 inv.

hvete, Triticum L. Gamla världens dyrbaraste sädesslag, ursprl. fr. Eufratdalen, odladt redan af de gamle egypterna, numera i många varieteter i alla världsdelar.

Hvita berget, berg v. om Prag. Sl. 8/11 1620.

hvita frun, hvitklädt spöke, s. enl. sagan visar sig i flere slott i Tyskld o. annorstädes, is. före dödsfall.

Hvita hafvet, vik af N. ishafvet i Ryssld, 82,100 kv.km.

hvitbetan, Beta vulgaris, var. altissima l. silesiaca, Chenopodiaceæ, odlas ss. kreatursfoder samt för tillverkn. af socker o. sprit. Jfr beta, betodling.

hvitsippan, se Anemone.

hyacint', Hyacinthus Tourn., Liliaceæ. Vanl. h., H. orientalis L., fr. v. Asien, m. mnga varietet., odlas is. i Holland.

Hyacinthe (iassängt'), se Loyson.

[ 400 ]Hyāderna, gr. myt., fuktighetens o. fruktbarhetens nymfer; försatta bland stjärnorna.

hyalīt, min., en klar varietet af opal.

hyal|ografī, gr., konsten att på glasskifvor inetsa teckningar. -urgī, glasblåsarkonst.

hybrīd, lat., alstrad af två olika arter (om växter o. djur).

Hydas'pes, g. geogr., namn på fl. Dschiam i Pendschab.

Hyde Park (hajd pārk), Londons förnämsta promenadplats, belägen i West End..

Hyderabād (hajd-), se Haidarabad.

Hyder Ali (hajder-), se Haidar Ali.

hydra, gr. myt., is. den lerneiska h., månghöfdadt ormlikt vidunder, s. dödades af Herakles.

hydrar'gyrum, lat., kvicksilfver.

hydrāt, gr., kem. förening. s. innehåller hydroxyl.

hydraulīk, gr., l. hydromekanīk, läran om vattnets praktiska användn.

hydraulisk press består af en cylinder m. kolf till utöfvande af starkt tryck. Gm en liten pump fylles cylindern m. vatten, s. trycker på kolfven. Denna kolfs tryck är då så mnga gngr större än det till pumpkolfvens rörelse erforderliga, s. dennas diameter är mindre än cylinderkolfvens.

hydrauliskt murbruk, se cement.

hydraulisk vädur, ett slags vattenuppfordringsverk; verkar stötvis, däraf namnet.

hydro|bāt, gr., vattengångare. -ceph'alus, vattensot i hufvudet. -dynamīk, läran om flytande kroppars rörelse. -fobī, se vattenskräck. -gēnium, lat., väte. -grafī, gr., vetensk. om vattenförhållandena på vår jord, is. om hafvet i förh. till handel o. sjöfart. -logī, läran om vattnet. -mekanik, se hydraulik. -pāt, läkare, s. behandlar sjukdomar m. vatten. -patī, vattenläkekonst. -statīk, läran om vätskors jämvikt. -teknīk, vattenbyggnadskonst. -terapī, kallvatt.-kur.

hyēnan, Hyæna Briss., af rofdjurens ordn. Strimmiga h., H. striata Zimm., 1 m. l., i n. Afrika, v. och mel. Asien, mycket feg. Fläckiga h., H. crocuta Zimm., 1,2 m. l., i s. o. ö. Afrika, s. o. v. Asien, mycket starkare, gräfver upp lik.

Hyères (iär), fr. st. vid Medelhaf., 17,659 inv. Klimat. kurort. Utanför ligga H.-öarna.

Hy'fasis, g. geogr., bifl. till Indus.

Hygieia (-ej'-), gr. myt., hälsans gudinna.

hygiēn, gr., hälsovårdslära.

hygro|mēter, gr., instrum. till bestämmande af luftens fuktighet. Mest kända äro: Sausures hår-h., Daniells, Regnaults', Augusts h. samt Klinkerfues' bifilar-h. -skōpisk kallas vissa kroppars egensk. att absorbera fuktighet i förh. till luftens fuktighetsgrad.

Hyk'sos, semit. kgr, s. eröfr. Egypten 2100 f. K. och härskade dar till 1600 f. K.

Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof, fornf., f. 1818, 58 dir. vid k. teatern, 61 gen.-konsul i Rio Janeiro, d. 89 på Sunnervik. Skr.: Sv. folksagor o. äfventyr (I, 44/49), Värend o. virdarne (63/68) m. m.

Hymēn l. Hymenai'os, gr. myt., bröllopsfestens gud.

Hymenæa L., bot., Cæsalpinieæ. H. Courbaril L. m. fl., i S.-Amer., lämnar kopal.

Hymenop'tera, gr., ent., ordn. steklar af insekternas klass.

Hymett'os, topp i Attika, nu Trelovuno. Marmor, honung.

hymn, gr., lofsång, psalm, -olōg, psalmkännare, -ologī, psalmkännedom.

Hyndevadsån, se Eskilstunaån.

Hyoscy'amus Tourn., Solanaceæ. Bolmörten, H. niger L., i Europa, n. Asien, Amerika, narkot. giftig, officinell.

hypall'age, gr., grammat, fig., s. uttrycker ett adjektivs begrepp i form af ett subst. o. omvändt.

Hypātia, filos. i Alexandria, dotter [ 401 ]af mat. Teon. Skön, lärd, dygdig, mörd. 415.

hyper, gr., öfver.

hyper'bel, gr., kurva af 2:a ordn., kon. sektion, uppstår, när en dubbelkon skares af ett plan, har en medelpkt, 2 axlar (transversal- o. konjugat-), 2 asymptoter (se d. o.). På transversalaxeln ligga 2 brännpktr så, att skillnaden mel. en hyperbelpkts afst. från brännpktrna alltid är konstant.

hyper|bōl, gr., öfverdrift i uttryck. -borēer, hos de gamle namn på i yttersta norden boende folk. -emī, blodöfverfyllnad. -estesī, för stor känsligh. hos de sensitiva nerverna.

Hyperīon, gr. myt., titan, Helios' far.

hypertrofī, gr., onaturl. förstoring af ett organ, t. ex. hjärtat.

Hyp'nos, gr. myt., lat. Somnus, sömnens gud, nattens son, dödens tvillingbror.

hypnotism', gr., läran om hypnosen, ett domningstillstånd, som förr kallades magnet. sömn.

hypo', gr., under, lägre.

hypocykloīd, gr., kurva, s. en pkt på en cirkels perif. beskrifver, när den rullar på inre sid. af en annan cirkels perif. Jfr epicykloid.

hypokondrī, gr., nervsjukdom, hvarund. den sjuke i hvarje liten krämpa ser en svår åkomma; svårmod, grämelse.

hypo|krisi, gr., förställning. -krit, hycklare. -kriti, se hypokrisi. -kritisk, hycklande.

hypotēk, gr., underpant, inteckning. -sbank, bank, s. utlånar penningar mot fast egendom ss. säkerhet. -s-förening, förening af fastighetsägare i ändamål att upplåna penningar, för att utlåna dem i form af hypotekslån.

hypotenūsa, gr., i en rätvinkl. triangel sidan, s. står midt emot den räta vinkeln.

hypot|ēs, gr., antagande, ej bevisad, utan på sannolikhet stödd sats. -etisk, hvilande på h., villkorlig.

hypsometrī, gr., höjdmätning.

Hyrkānien, g. geogr., landsk. i Iran.

Hyrtl, Jos., anat. i Wien, f. 1811, d. 94. Skr.: Lehrb. der Anatomie m. m.

hysterī, gr., en is. hos kvinnor förekommande sjukd. i nervsyst. Uppkommer gm ärftl. anlag, blodbrist, utsväfningar m. m., yttrar sig i en mängd växlande symtom, bl. a. öfverdrifven retlighet, sentimentalitet, slapphet i viljan, muskelkramp.

Håkan (Håkon), nor. kgr. 1) H. Adalstens fostre, son af Harald Hårfager, kon. 935/61. — 2) H. Herdebred, son af Sigurd Mund, f. 1147, kon. 57/62. — 3) H. Håkansson, d. gamle, son af H. Sverresson (kon. 1202/04), f. 1204, kon. 17, införde lagförbättringar, reg. mildt o. kraftigt, d. 63 på en af Orkenöarna. — 4) H. Hålägg, Magnus Lagabötes son, f. 1270, kon. 99, d. 19. — 5) H. Magnusson, son af sv. kon. Magnus Eriksson, f. 1339, kon. i Norge 43, i Sverige 62, fördrifven ur Sverige af Albrekt af Mecklenburg 63, d. 80. — 6) H. VII, son af dan. kon. Fred. VIII o. döpt t. Carl, f. 1872, vald 05 t. kon. af Norge.

Håkan Röde, sv. kon. omkr. 1060/66.

Håkansson, 1) Olof, bonde fr. Blekinge, f. 1695, riksdagsm. sed. 26, 8 ggr bondeståndets talman, utöfvade stort inflytande på dess beslut is. vid tronföljarvalet 43, d. 69. — Hans son 2) Anders af, frih., f. 1749, uppträdde 89 i borgarståndet ss. ifrig försvarare af säkerhetsakten, 91 ledam. af regeringen, 09 frih., 12 presid. i kommerskoll., d. 13. — 3) Julia, f. Stenius 53 Sthm, debut. vid Dram. teat. 86, har dels varit engag. vid åtskilliga teatr., dels haft eget sällsk. Framst, karaktärsskådesp.

Håkon Ladejarl, nor. jarl, f. 937, gjorde sig 965 till härskare i Norge, slog jomsvikingarne vid Hjörungavåg 86, mörd. 95.

hålkäl, ty., byg., profilering [ 402 ]konstruerad eft. en del af cirkel, ellips l. hyperbel; användes till listverk.

hår, trådform. utväxter ur öfverhuden, is. hos däggdjuren, bestå af ett tunnt öfverdrag, barksubstans o. märg, äro med roten fästa i hårslidan, s. omgifves af talgkörtlar, hka afsöndra fett. H:s färg tillhör barklagret. Färglöst h. kallas grått l. hvitt. H. är hygroskopiskt.

hårdhet, min., ett minerals motstånd mot repning; mots. mjukhet.

Hårleman, Karl, arkit., polit., f. 1700 Sthm, d. 53, 41 öfverintendent o. ledde ss. sådan byggandet af Sthms observatorium, Riksbanken, flyglarna vid Drottningholms slott, flere kyrktorn. Deltog äfven i det polit. lifvet. Ifrig hatt.

hårrörskraft, se kapillaritet.

hårrörskärl, se kapillarkärl.

Häckel, E. Heinr., ty. naturf., f. 1834 Potsdam, 65 prof. i Jena. Skr. i jämf. anat., mskns utveckl.-hist. m. m. Framstående darwinist.

häfstång, stång vridbar kring en fast pkt o. påverkad af i motsatt riktn. med haa verkande krafter. En- o. tvåarmig.

häfvert l. sifon, böjdt rör med olika långa ben, till öfverför. af vätskor fr. ett kärl till ett annat. Beror på lufttrycket.

Hägg, Axel Herm., akvarellmål., etsare, f. 1835 Gottld, först skeppsbyggare, ägnade sig sed. åt akvarellmåleri o. etsning. Mycket bekant är hans En framtidsbild.

hägring, opt. fenomen, best. i jordiska föremåls afspegling i luftlager af olika täthet.

hällebard l. hillebard, gammalt hugg- o. stötvapen m. långt skaft.

hälleflundra, Hippoglossus vulgaris Flem., ikt., största flundrefisk, blir öf. 2 m. lång, i Atlanten, N.-sjön, Kattegatt.

hällristningar, bilder und. forntiden inhuggna i berghällar till minne af viktiga tilldragelser.

Hälsingborg, st. i Malmöh. l. vid Öresund midt emot Helsingör, 32,432 inv. Urgam. Erh. statsprivil. 1414 o. 1415. Möten 1310 o. 1313. Sl. 28/2 1710.

Hälsingfors, fin. Helsinki, hst. i Finld vid Fin. viken, 106,067 inv. Univ., bibliot., kejs. palats, senatshus. Vid hafvet fästn. Sveaborg. Betyd. handel. Anlagd und. Gust. Vasa. Hst. sed. 1812.

Hälsingland, landsk, i s.ö. delen af Norrland, gränsar i n. t. Medelpad, v. Härjedalen, s. Gästrikld, ö. Bottn. viken. 14,768 kv.km., 130,000 inv. Utmed kusten täml. bördigt, i det inre bergigt. Vattendr.: sjön Dellen, fl. Ljusnan, Voxnan. Näringar: Jordbruk, trävarurörelse. Tillh. Gäfleb. län. St.: Hudiksvall, Söderhamn.

hämpling, Linota cannabita L., finkfågel, 13 cm. l., i Europa, n. och v. Asien, flyttfågel. Burfågel.

Händel, Geo. Fried., oratoriets stormästare, f. 1685 Halle, d. 59 London, begrafven i Westminster abbey. Komp. utmärkta orat., ss. Messias, Samson, Josua, samt operor.

häradsrätt, allmän underrätt å landet.

härbann, hos germanerna uppbåd för alla fria till krig.

Häring, Wilh., pseud. Wilibald Alexis, ty. rom.-förf., f. 1798 Breslau, d. 71 Arnstadt. Efterbildade W. Scott. Skr.: Walladmor (23), Cabanis (32), Isegrim (56) m. m.

Härjedalen l. Härjeådalen, landskap i v. Norrland, gränsar i n. och n.ö. t. Jämtland o. Medelp., ö. Hälsingland, s. och s.v. Dalarna, v. Norge. 13,650 kv.km., 11,000 inv. Det ofruktbaraste o. fattigaste landsk, i Sverige. Berg: Helags- o. Klöfsjöfjället. Vattendr.: fl. Ljusnan, Ljungan samt sjöarna Rogen, Storsjön. Tillhör Jämtlands l.

Härnösand, st. i Västernorrl. l. på Hernön i Bottn. viken, 9,192 inv. [ 403 ](08). Lifl. handel. Landshöfd., bisk. Privil. 1585.

Härnösands stift omfattar Västernorrl. o. Jämtl. l.

härold, med.-lat., offentl. utropare.

hästen, Equus caballus L., af hofdjurens ordn., mest i tamt tillstånd, vild i Centr.-Asien o. förvildad i Amer. Bland raser må nämnas: arab. h., eng. fullblods-h., pony-h.

Hästesko, Joh. Henr., konspiratör, f. 1741 Savolaks, deltog i Anjala-förbundet, halshuggen i Sthm 90.

hästigel, Hæmopis vorax Moqu., af ringmaskarnas ordn., liknar blodigeln, men saknar gula ränder. Biter sig fast i munnen på hästar o. boskap.

hästkraft, kraft, s. på 1 sek. förmår lyfta 75 kilogr. 1 m. högt.

hättebröder, se käpplingemorden o. vitaliebröder.

Häusser, Ludw., ty. hist. förf., f. 1818 Kleeburg, 45 prof. i Heidelberg, d. 67. Skr. ang. Tysklds hist. o. fr. revolut.

häxa, kvinna, s. af folkvidskepelsen ansågs stå i förb. m. djäfvulen o. kunna inverka skadligt på mskr o. djur. Påf. Innocentius III införde häxeriprocesserna 1484, s. varade till slutet af 18:e årh., i Sverige värst und. Karl XI:s reg.

Höchstädt, bai. by vid Donau, 2,225 inv. Sl. 13/8 1704.

Höckert, Joh. Fredr., hist.- o. genremål., f. 1826 Jönköping, d. 66 Göteborg.

Hödr, se Had.

Höfer, Edm., ty. nov.-förf., f. 1819 Greifswald, d. 82 Kannstatt.

höftsjuka, is. hos barn framträdande sjukdom, vanligen i följd af skrofulös l. tuberkulos konstitut., leder ofta till benröta o. varbildn. Behandl.: stillhet, gipsförband.

höftvärk, ischias, smärtsam affektion af d. stora höftnerven. Behandl.: massage, elektricitet.

Höganäs, stenkolsverk i Malmöh. l. H. bruk, 4,601 inv. (08), och H. fiskeläge, 1,200 inv. (08), municipalsamhällen i sma län.

Höga visan, lyr.-dramat. dikt i G. T., fr. 9:e l. 8:e årh. f. K.

högdjur, ädlare villebråd, ss. älg, kronhjort, rådjur, vildsvin, svan.

högern, konservativt parti i riksförsaml.

högförräderi, brott mot staten l. dess öfverhufvud.

hög-kor, byg., den östligaste, för det högre prästerskapet afsedda delen af koret.

högkyrkan, se episkopalkyrkan.

högmästare, tyska ordens öfverhufvud.

Högqvist, Sofia Emilia, skådesp., f. 1812 Sthm, sed. 31 vid k. teatern, d. 46 Turin. Framst, s. hjältinna i tragedien o. dam i det finare lustspelet.

Högsta domstolen, domstol i högsta instans i Sverige.

Högtyska, se Tyska språket och litteraturen.

Höijer, 1) Benjamin Karl Henr., filos., f. 1767 Dalarna, sed. 09 prof. i Uppsala, d. 12. Skarpsinnig o. originell filos. o. estet., utöfvade stort inflytande gm sina föreläsn. o. arb. (25/27, V bd). — 2) Joh. Leon., f. 1815, d. 84, utg. Musiklexikon m. m.

höjd, astron., en himlakropps vinkelafst. fr. horisonten; sjö., breddgrad; topogr., ex. ett bergs, lodräta afst. från dess topp till hafsytan (absolut h.) l. till dess fot (relativ h.) -cirkel, l. vertikalcirkel, gm zenit gående mot horisonten vinkelrät cirkel. -mätning, bestämn. af höjdskillnaden mel. 2 orter gm en trigonometr. operation, gm barometerobservat. o. s. v.

Höjer, Magnus Maur., hist., f. 1840, f. d. lektor v. Sthms s. latinlärov. d. 10. Skr.: Kon.-riket Sverige, en topograf.-statistisk beskrifning m. m,, var 75/79 utg. af »Ur folkens häfder».

höjesteret', domstol i högsta instans i Danm. o. Norge.

höksläktet, Astur Beckst., roffåglar. [ 404 ]Dit höra duf- l hönshöken, A. palumbarius, och sparfhöken, A. nisus.

Höl'derlin, Fried., ty. skald, f. 1770 Lauffen, d. 43. Skr.: Lyr. Gedichte (26), rom. Hyperion (97/99) m. m.

hölster, på båda sid. om sadeln anbragta pistolfodral.

hömånad, se juli.

hönsfåglar, Gallinæ l. Gallinaceæ, zo., ordn. inom fågelklassen; hafva kort, hvälfd, nedböjd, underkäken omslutande öfverkäk, merendels korta, afrundade vingar, underbenen befjädrade, tre framtår, upplyft l. ingen baktå, starka, trubbiga klor; flere arter hållas tama. Hit höra stäpphönan, påfågeln, kalkonen, pärlhönan, orren, tjädern, järpen, riporna, vakteln, rapphönan m. fl.

Höpken, von, sv. adl. ätt. 1) Dan. Niklas, frih., statsm., f. 1669, 27 presid. i kommerskoll., d. 41. Mycket verksam vid hattpartiets bildande. — Hans son 2) And. Joh., gref., statsm., f. 1712, 52/61 kanslipresid., 73/80 ånyo rådsmedlem, d. 89. Hattarnes förnämste ledare. Förf.

Hörberg, Per, mål., f. 1746, d. 16. Altartaflor m. m.

Hörde, st. i Westfalen, 25,126 inv.

hörsel, det sinne, gm hvilket ljud uppfattas. Ljudvågorna verka på trumhinnan, hörbenen o. hörlabyrinten, hvari hörnerven utmynar. Jfr öra.

höst, den årstid, und. hkn dagarna aftaga, för norra halfklotet fr. höstdagjämningen till den kortaste dagen, 22/9—21/12.

höstdagjämning, se dagjämning.