Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/404

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Dit höra duf- l hönshöken, A. palumbarius, och sparfhöken, A. nisus.

Höl'derlin, Fried., ty. skald, f. 1770 Lauffen, d. 43. Skr.: Lyr. Gedichte (26), rom. Hyperion (97/99) m. m.

hölster, på båda sid. om sadeln anbragta pistolfodral.

hömånad, se juli.

hönsfåglar, Gallinæ l. Gallinaceæ, zo., ordn. inom fågelklassen; hafva kort, hvälfd, nedböjd, underkäken omslutande öfverkäk, merendels korta, afrundade vingar, underbenen befjädrade, tre framtår, upplyft l. ingen baktå, starka, trubbiga klor; flere arter hållas tama. Hit höra stäpphönan, påfågeln, kalkonen, pärlhönan, orren, tjädern, järpen, riporna, vakteln, rapphönan m. fl.

Höpken, von, sv. adl. ätt. 1) Dan. Niklas, frih., statsm., f. 1669, 27 presid. i kommerskoll., d. 41. Mycket verksam vid hattpartiets bildande. — Hans son 2) And. Joh., gref., statsm., f. 1712, 52/61 kanslipresid., 73/80 ånyo rådsmedlem, d. 89. Hattarnes förnämste ledare. Förf.

Hörberg, Per, mål., f. 1746, d. 16. Altartaflor m. m.

Hörde, st. i Westfalen, 25,126 inv.

hörsel, det sinne, gm hvilket ljud uppfattas. Ljudvågorna verka på trumhinnan, hörbenen o. hörlabyrinten, hvari hörnerven utmynar. Jfr öra.

höst, den årstid, und. hkn dagarna aftaga, för norra halfklotet fr. höstdagjämningen till den kortaste dagen, 22/9—21/12.

höstdagjämning, se dagjämning.


I.

I, i, vokal, 9:e bokst. i alfab. Rom. taltecken = 1 (fördubbl. II = 2 o. s. v.); kem. I = jod.

Iakk'os, gr. myt., festnamn på Bakkos.

Iam'blikos, nyplaton. filos., fr. Kalkis, d. omkr. 330 e. K. Skr. lefnadsteckn. af Pytagoras m. m,

iam'bus, lat., se jamb.

Ia'petos, gr. myt., titan, Prometeus' fader.

Iāson (Jason), gr. myt., argonauttågets anförare; försköt sin fr. Kolkis medförda gemål Medea, s. hämnades grymt, hvarpå I. dödade sig.

iatrīk, gr., läkekonst.

Ibēria, g. geogr., landsk. i Kaukasus; äfv. namn på Spanien.

ibīdem (förk. ibid.), lat., på samma ställe.

i'bisar, Tantalinæ, storkartade vadarfåglar. Röd ibis, Ibis rubra Vieill., 60 cm. l., Centr.- o. S.-Amer. Heliga ibisen, I. religiosa Gray, 70 cm. l., helig för de gamla egypterna.

Ibn-Batūta, arab. resande, f. 1302 Tanger, d. 77 Fes. Reste i främre o. bortre Asien, ö. och n. Afrika.

Ibrahīm Pascha, Mehem. Alis adoptivson, 1:e vicekon. i Egypten, f. 1789, besegr. 19 de arab. vahabiterna, rasade 25/28 i Grekld, stred sed. 31 mot turkarne, vicekon. 48, d. s. å. i Kairo.

Ibsen, nor. dram. skald, f. 1828 Skien, 51/57 teaterdir. i Bergen, 57/63 i Kristiania, var länge bosatt i utlandet, sed. 91 i Kristiania; d. 06. Förnämsta arb.: hist.-romant. stycken: Hærmændene på Helgeland (58), Kongsemnerne (63); satir. o. filos, dram.: Kjærlighetens komödie (62), Brand (66), Peer Gynt (67), De unges forbund (69), Samfundets stötter (77), En folkefjende (82), Vildånden (84), Hedda Gabler (90), J. G. Borkmann (96), samt det världshist. skådesp.: Keiser o. galilæer (73).

I'bykos, gr. lyriker, fr. Region, omkr. 530 f. K., d. Region.

Ichneumon (-nev'-) l. faraokatten, rofdjur af skunkdjurens