Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/476

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Sverige, till 19,5 cm. l., lefver mest af gran- och tallfrön; hannen är som yngre till stor del pomeransgul, som äldre röd.

korsriddare, riddare, s. deltogo i korstågen; andl. riddareorden = Tyska orden.

korstågen, företrädesvis benämn. på af kristna folk i västerlandet und. 12:e o. 13:e årh. företagna tåg till Palestinas eröfr., föranleddes af påf. Urbanus II i Clermont 1095. Sedan tygellösa skaror und. Peter af Amiens o. a. dragit åstad o. dukat under, uppbröt 1076 en ordnad här o. eröfrade 1099 Jerusalem, där ett kristet kon.-rike grundades. 2:a k., 1147/49, misslyckades. 3:e k., 1189/92, und. kejs. Fredr. I, Fil. Aug. af Frankr. o. Rich. Lejonhjärta, hade Jerusalems förlust till följd; endast Ptolemais eröfrades. 4:e k. nådde endast till Konstpl, s. eröfrades (1204). Gm 5:e k., 1228/29, erhöll kejs. Fredr. II Jerusalem, s. dock snart återtogs af kovaresmierna. Ludv. IX af Frankr. företog 6:e k., 1248/54, o. eröfr. Damiette. 1270 företogs en misslyckad expedit, till Tunis (7:e k.). 1291 gick d. sista kristna besittn. i Palestina förlorad.

Korsör, st. på Själland vid Stora Belt, 6,054 inv. Hamn.

korta varor, namn på åtskilliga små behofs- l. lyxartiklar, s. säljas styckevis.

kortége (-äsch), fr., hedersfölje, paradtåg.

kor-ton, tonk., orgelstämningen, fordom högre än kammartonen (se d. o.).

Kortrijk (-rejk), se Courtray.

kort-slutning, elektr., en gm isoleringsfel uppstående kortare väg för strömmen som har eldfarlig glödgning af ledningstrådarna till följd.

kōrum, lat., kr., vid trupp förrättad morgon- o. aftonbön.

korund', min., lerjord, ofta färgad af järnoxid, kromoxid m. m., näst diamant det hårdaste mineral. Variet.: safir, blå, rubin, röd ädelsten, fr. O.-Ind., diamantspat, brun, fr. I tal., ural, smärgel, finkornig, fr. Naxos, slip- o. polermaterial.

korus, se kor.

korvett', fr., tremastadt krigsskepp med kanoner på o. äfven under däck.

koryban'ter, den fryg. gudinnan Kybeles präster.

Korydōn, grek. herdenamn.

koryfē, gr., anförare, ledande personlighet.

Kos l. Ko, turk. ö bland Sporaderna, 286 kv.km., 10,000 inv. Vinodling.

kosack'er, slav. krigarfolk i s. Ryssld. 2 stammar: dnjeprkosackerna, donska kosackerna (vid Don).

Kosciuzko (kåschusch'kå), Tad., pol. fälth., f. 1746, 77 und. Washington i Amerika, 89 pol. gen.-major, försvarade sig 92 vid Dubienka mot ryssarne, 94 diktator, segrade vid Raclavice, slagen vid Maciejovice, fången, 96 frigifven af Paul I, sed. 16 i Solothurn, där han dog 17.

kōsinus, komplementets sinus, Jfr sinus.

Kos'kinen, Yrjö (finska för G. Z. Forsman), fin. hist. o. filol., f. 1830, prof. i Hfors, d. 03. Skr.: Finska språkets satslära (60), Klubbekriget etc. (65), Finlands historia (74) m. m.

Koskull, And. Gust., frih., sv. genremål., f. 1831, d. 04.

Koslov, se Eupatoria.

kosmetīk, försköningskonst, skönhetsmedel.

kos'misk, gr., s. angår världsalltet.

kosmo|gonī, gr., läran om världens ursprung. -grafī, världsbeskrifning. -logī, läran om världsalltet. -polīt, världsborgare. -sofī, läran om världalltets ursprung o. uppkomst.

kosmorāma, gr., världsmålning. Jfr panorama.

kosmos, gr., värld, världsalltet, världsordning.

Kossuth (kåschūt), Lajos, ungar. diktator, f. 1802, advok. o. journalist, 47 radikal riksdagsledam.,