Englands statsförf., s. den 15/6 1215 gm adeln o. prästerskap. aftvangs kon. Johan utan land.
magnāt, lat., storman, medl. af ung. riksdagens 1:a kammare l. öfverh. (m.-tafeln).
Magne (manj), Pierre, fr. statsm., f. 1806, fl. gngr fin.-min., d. 79.
Magnēsia, g. geogr., st. i Lydien v. Hermosfl. Slag 190 f. K.
magnēsia, kem., metallen magnesiums oxid, MgO = 40, uppkommer gm förbränn. af magnesium, framställes i stort gm glödgn. af basiskt kolsyr. m. Hvitt, luckert pulver, svårsmält, löses obetydl. i vatten, lätt i syror; anv. ss. motgift v. arsenikförgiftn., v. cementfabr. o. vid framställn. af eldfast tegel. — M. alba, basiskt kolsyr. m., anv. ss. medel mot magsyra.
magnēsia-mjölk, bränd, i ljumt vatten löst magnesia; medel mot arsenik- o. kvicksilfverförgiftn.
magnesīt, min., MgCO3 = kolsyrad magnesia, färglöst, gulakt. l. grått mineral, kristalliniskt kornigt. I Steiermark, Schlesien; anv. t. fabrikation af eldfast tegel.
magnēsium, kem., Mg=24, metall. element, silfverhvitt, smidbart, förbrinner i luften m. intensiv låga (magnesiumljus), först framst. 1828 af Bussy. Eg. vikt = 1,75; anv. t. fotografi i mörkt rum.
magnēt, se magnetism.
magnetisk induktion, se magnetism.
magnetisk järnmalm, se järnmalmer.
magnetism', egenskapen hos bl. a. magnetisk järnmalm (naturl. magnet) att draga t. sig järn, kan öfverflyttas på stål, s. därigm förvandlas till konstgjord magnet. En i midten upphängd, i horisontalplanet fritt rörl., tunn magnet kallas magnetnål o. visar m. starkast vid ändarna l. polerna, af lika den, som visar mot norr, kallas nord-, den andra sydpol. Närmas 2 magnetnålar haa, draga de oliknämnda polerna haa t. sig, medan de liknämnda bortstöta haa. Om en magnet närmas ett stycke järn, blir äfv. detta för tillfället magnetiskt (magnetisk induktion). Utom på järn utöfva magneter magnetiska verkning, äfv. på nickel, kobolt, mangan m. fl., på andra ämnen däremot verka de bortstötande (diam.). Jfr elektromagnetism.
magnetisör, person, s. hos andra framkallar magnetisk sömn, hypnotisör.
magnet|kis, min., bronsgult, metallgläns, magnetiskt min. af järn o. svafvel; Falun, Kongsberg, Klefva, Baiern, Sachsen; anv. t. framst. af järnvitriol o. svafvelsyra. -nålar, fys., fritt, horisontalt sväfvande, långsträckta magneter, s. i följd af jordmagnetismens inverkan ständigt intaga sma läge.
magnēto|elektricitēt, fys., den elektr. ström, s. uppkommer i en sluten ledare, när denna hastigt närmas till l. aflägsnas från en magnetpol. -elektriska maskiner, fys., induktionsappar., i hka elektr. strömmen alstras gm induktionsrullarnas hastiga rörelse framf. polerna t. en l. flere starka magneter. Mest bekanta Siemens & Halskes. -mēter, gr., fys., instr. t. bestämmande af jordmagnetismens period. förändringar o. dess intensitet.
magnetpoler, se magnetism.
magni'ficat, lat., »han lofprisar»; den i kat. kyrkan vid vespern sjungna lofsången; Luk. 1:46 o. f.
magni'ficus, lat., präktig, ståtl.; benämn. på sv. universitetens rektorer.
magnōlia L., Magnoliaceæ. I ö. Asien o. N.-Amerika förekom, träd m. praktfulla, ofta vällukt. blommor.
Magnus, sv. kgr o. prinsar: 1) M. Ladulås, son af Birger jarl, f. 1240, reg. 75, upprätthöll landsfriden, däraf namnet, införde gm Alsnö stadga omkr. 1280 världsl. frälset (se d. o.), d. 18/12 1290 Visingsö. — Hans sonson 2) M.
