Hoppa till innehållet

Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/542

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Eriksson, son t. hert. Erik Magnusson, f. 1316, 19 kon. i Norge, s. å. i Sverige, erhöll 43 gm freden i Varberg Skåne, Halland o. Blekinge, måste s. å. afstå regentsk. i Norge åt sonen Håkan, tvangs att 57/59 taga sonen Erik t. medreg., förlorade 60 Skåne, Halland o. Blek., 64 afsatt, 65/71 i fångensk., drunknade 74 i Bömlfjord. i Norge. M. aflyste 35 träldom, våldgästn., öfvervåld o. lät 50 utg. den eft. honom benämnda landslagen; s. å. rasade digerdöden; g. m. Blanka af Namur. — Hans kusin 3) M. Birgersson, son t. kon. Birger Magnusson, f. 1300, utsedd t. tronfölj. 04, afrätt. 20 Sthm. — 4) M., son t. Gust. I, f. 1542, vansinnig, d. 95 Kungsbro. — 5) Jfr M. Henriksson och M. Nilsson.

Magnus, nor. kgr.: 1) M. d. gode, s. t. Olof d. hel., f. 1024, reg. 35, 42 kon. i Danm., d. 47. — 2) M. Haraldsson, son t. Harad Hårdråde, reg. 1066, d. 69. — Hans brorson 3) M. Barfot, son t. Olof Kyrre, f. 1073, reg. 93, dödad 03; g. m. Margareta Fridkulla. — Hans sonson 4) M. d. blinde, son t. Sigurd Jorsalafare, f. omkr. 1115, reg. 30, stupade 39 Holmengrå. — Hans systerson 5) M. Erlingsson, son t. Erling Skakke, kon. 1161, stupade 84. — 6) M. Lagaböte, son t. Håkan Håkansson, f. 1238, kon. 63, d. 80; lagstiftare, däraf namnet. — 7) Se sv. kon. M. 2.

Magnus, dan. prins, »kon. af Livland», son t. Krist. III, f. 1540, 71 kon. af Livland, d. i elände 83.

Magnus Henriksson, son till dan. prins Henrik Skatelär, dödade 1160 sv. kon. Erik d. helige, kon. i Sverige s. å., dödad 61.

Magnus Nilsson, son t. Nils Svensson o. Margareta Fridkulla, 1125 kon. i Västergötl., mörd. sin kusin Knut Lavard 31, stupade 34 Foteviken.

Magnusson, 1) Arne, isl. hist. o. samlare, f. 1663, d. 30 ss. prof. i Köpenh. Gjort Arnemagneanska stiftelserna. — 2) Finnur, kall. Finn Magnusen, isl. arkeol., f. 1781, etatsråd 39, d. 47. Utg. o. öfvers. den äldre Eddan m. m.

magsyra, läk., sura uppstötningar m. sveda i maggropen o. halsen, beror på jäsn. af födoämnena, hvarvid ättiksyra o. smörsyra bildas. Behandl.: magnesia, tvefaldt kolsyr. natron, undvik. af sura maträtter, spritdrycker.

magsår, läk., rundt sår, yttrar sig i häftig smärta, kräkningar, allm. illamående, störd matsmältning. Behandl.: mycket sträng diet, mjölkdiet, karlsbadvatten.

magyarer (madjārer), hufvudmassan af Ungarns befolkn., af ugriskt urspr.

Mahābārata, ind. nationalepos på sanskrit, skildrar baratidernas strid om Hastinapuras tron, smnfattar näst. alla ind. episka sagor; 100,000 dubbelverser.

mahat'ma, ind., teosof., kallas medlem af ett i Tibet befintligt föregifvet brödraskap, hvars medlemmar nått den högsta utveckling en mska kan nå.

ma'hdi, arab., 1) hos mohammedan. = Messias l. en Islams renhet återställ. profet; 2) se Mohamed Ahmed.

Mahmud II, turk. sultan, f. 1785, reg. 08, utrot. 26 janitscharerna, förlorade Serbien o. Grekld 30, gm Mehemed Ali 33 undanträngd ur Egypt., d. 39.

mahogniträdet, Swietenia, Cedrelaceæ. S. mahagoni L., i Centr.-Amer., S. senegalensis i Afrika o. S. febrifuga Roxb. i O.-Ind. lämna det värderade virket »mahogni». Barken läkemed. mot feber o. diarré.

Mahon (maån), bef. hamnst. på Minorca, 18,000 inv.

mahout (ma'hut), elefantförare.

Maia (maj'a), gr.-rom myt., dotter t. Atlas, mor t. Hermes; astron., planetoid, stjärna i Oxens stjärnbild.

maiden speech (mādön spītsch).