Fjällräfven, V. lagopus L., täml. allmän i n. Sverige, 60 cm. l.
räka, Crangon vulgaris Fab., af kräftdjurens klass, 8 cm. l., Nordsjön, Sveriges västra kust; välsmakande.
räkneord, adjekt., som tjäna till att bestämma antalet af föremål. Indelas i grundtal (ett, två, tre o. s. v.) och ordningstal (första, andra, tredje o. s. v.)
räl, eng., järnvägsskena.
ränta, kapitals afkastn., kapital-r., ersättn. för lån af annans kapital, låne-r., den ena af f. d. sv. grundskatterna, grund-r. (se d. o.).
rätt, i objektiv mening: inbegreppet af regler för mnskornas förhållande till haa och till staten; subjektivt: den enskildes verk samh. gent emot andra, för så vidt den bestämmes af r. i obj. mening.
rättika, se Raphanus.
rätts|filosofi (filosof, rättslära, naturrätt), omfattar den filos, undersökn. of. rättens väsen och inneh. -vetenskap (jurisprudens, juridik), den vetenskapliga bearbetn. o. framställningen af rätten.
rätvingar, Orthoptera, insektsordn. med bitande mundelar, 2 olika vingpar, ofullständig förvandling.
Rääf, Leon. Fredr., fornf., f. 1786, d. 72 ss. kammarjunkare. Skr.: Beskrifn. öfver Ydre härad etc. (56/75, 5 bd) m. m.
Röda hafvet, del af Ind. haf. mel. Arabien o. Afrika, står gm sundet vid Babelmandeb i förbindelse m. Ind. haf., i n. gm Suezkanalen med Medelhafvet.
Röda korset, på en internationell konvention i Genève 1864 grund, fri vill. förening för vård af sjuke o. sårade i fält. Åtnjuter internationellt skydd. Tecken: rödt kors på hvit botten. Jfr Genève konventionen.
röda tråden, i allt tågvirke i eng. marinen inväfd tråd. I figurl. bet.: det genomgående i något.
rödblindhet, se daltonism.
Rödeby, socken i Blekinge l. Nils Dacke sköts i R. skog 1543.
rödskinn, namn på indianer.
rödsot, Dysenteria, infektionssjukdom, som är lokaliserad i groftarmen, där den framkallar en svår difterit. inflammat. Symtom: feber, slemmig och blodig uttömning. Behandl.: ricinolja, opium.
rödspottan, se flundran.
rödstjärten, Luscinia, af trastfåglarnes fam. Svarta r., L. tithys Sc., och vanliga r., L. phænicurus L., den senare allmän hos oss.
röfvarsynoden, kyrkomöte i Efesos 449, där den monofysit. läran med våld gmdrefs. R:s beslut upphäfdes i Kalkedon 451.
rök, består af gaser, ångor o. half- l. icke förbrända kroppar.
rökelse, afrikanskt gummiharts af Boswellia-arter, luktar angenämt balsamiskt, användes vid katol. gudstjänster.
röktopās, min., gulbrun, ofta nästan svart bergskristall, s. förekommer i Sibirien.
Römer, Ole, dan. astron., f. 1644, prof. i Köpenh., beräknade ljusets hastighet, d. 10.
rönn, se Sorbus.
Rönne, st. på Bornholm vid Östersjön, 7,292 inv.
Rönneån, bildar aflopp för Ringsjön i Skelderviken af Kattegatt.
Röntgen, Vilh. Konr., ty. fys., f. 1845 Lennep, 76 prof. i Strassburg, sed. 99 i München, is. bekant gm upptäckt, af de eft. honom uppkall. röntgenstrålar. Nobelpristagare 01.
Röntgenstrålar l. X-strålar, fys., ett slags af den ty. fys. Röntgen 1896 uppt. elektr. strålar, som passera gm ogmskinliga kroppar o. som möjliggöra iakttagande af inre kroppsdelar.
Röros, st. i Norge vid Glommen, 1,600 inv.
rörpost, inrättn. för befordr. af bref o. paket i slutna rörledningar, hvarvid man begagnar sig af
