— Det gläder mig, att höra, Det ar en av edra galna dårskaper att skicka blommor och presenter till flickor, som ni ej bryr er om för två styver, sade Hanna förebrående.
— Ja, när förståndiga flickor, som jag bryr mig om för en hel riksdaler, ej vilja tillåta mig att skicka dem »blommor och presenter», vad skall jag väl då ta mig till, mina känslor måste hava något avlopp?
— Mamma tycker aldrig om koketteri, icke ens på skämt, och ni koketterar förfärligt, Laurie.
— Jag skulle ge vad som helst, om jag kunde svara: det gör även ni. Men då jag inte kan det, vill jag blott säga, att jag ej kan se något ont i denna intressanta lek, om blott alla som deltaga i den förstå, att det bara är lek.
— Äja, det ser rätt roligt ut, men jag har aldrig kunnat lära mig, huru det går till. Jag har nog försökt, ty man känner sig så tafatt i sällskap, då man ej kan göra som alla andra, men jag har aldrig lyckats, sade Hanna, som glömde att spela mentor.
— Tag då lektioner av Amy, ty hon är slängd däri.
— Ja, hon gör det mycket vackert och tyckes aldrig gå för långt. Jag förmodar, att det är medfött hos somliga människor att kunna behaga, utan att de anstränga sig, då däremot andra alltid säga och göra vad som ej är på sin plats.
— Det gläder mig, att ni ej kan kokettera; det är verkligen uppfriskande att se en förståndig, rättfram flicka, som kan vara glad och vänlig utan att göra sig till en narr. Oss emellan, Hanna, kan jag säga, att några av de flickor, som jag känner, verkligen uppföra sig så, att jag skäms för dem. De mena visst inte något ont, det är jag säker om, men om de visste, huru vi karlar sedermera tala om dem, så tror jag, att de skulle ändra sitt sätt.
— De göra detsamma med er, och som deras tungor äro vassare, så få ni karlar sitta värst emellan, ty ni äro fullt ut lika galna som fruntimren. Om ni uppförde er som sig borde, så skulle nog de göra det också, men som de veta, att ni tycka om deras nonsens, hålla de på med det, och bli sedan förhånade av er.
