Hoppa till innehållet

Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
14
LOUISA M. ALCOTT

såg den bäras in i ert hus, och hade inte Elsa så dödsföraktande försvarat den, skulle jag säkert ryckt till mig en bit, så utsökt delikat såg den ut.

— Jag undrar, Laurie, om du aldrig skall bli fullvuxen, sade Margret med en mycket värdig ton.

— Å, hennes nåd, jag gör mitt bästa för att växa, men kan snart icke bli stort längre, är jag rädd, eftersom det tyckes, att i våra försämrade tider, en man sällan blir mer än sex fot, svarade den unge herrn, vars huvud ungefärligen räckte upp till den lilla kronan i taket. Jag förmodar, att det skulle vara vanvördigt att äta i den här splitter nya buren; men eftersom jag är förfärligt hungrig, så föreslår jag, att vi gå härifrån, tillade han hastigt.

— Mamma och jag skola vänta på John. Dessutom är det ännu några saker, som skola ordnas, sade Margret i det hon skyndade sig bort.

— Betty och jag skola gå till Kitty Bryonts för att skaffa oss litet mera blommor tills i morgon, sade Amy just som hon knöt en mycket fantastisk hatt över sina vackra, fladdrande lockar, varvid hon njöt av effekten lika mycket som någon annan.

— Se så, Hanna, överge inte en kamrat. Jag är i ett sådant utmattat tillstånd, att jag inte kan ta mig hem utan hjälp. Men vad ni gör, så tag för all del inte av er köksförklädet, ty det klär er förtjusande, sade Laurie, då han såg, att Hanna icke brydde sig om hans avsky för förklädet, utan helt lugnt bjöd honom armen för att stödja hans trötta ben.

— Laurie, nu vill jag tala allvarsamt med er angående morgondagen, började Hanna just som de gåvo sig i väg. Ni måste lova att uppföra er väl och icke ställa till några upptåg och förstöra våra planer.

— Nej, inte ett enda upptåg.

— Och så får ni inte säga något löjligt, då vi skola vara allvarsamma.

— Det gör jag aldrig. Ni däremot är just rätta personen, vad sådant angår.