har för nytta av att ha sjutton västar, halsdukar i oändlighet och en ny hatt för var gång ni kommer hem. Jag trodde, att ni kommit över den perioden, då man tycker om att snobba; men oupphörligt skymtar snobben fram, än här, än där. För närvarande är det modernt att se avskräckande ut, att låta sitt huvud se ut som en ryktborste, begagna åtsittande jacka, citrongula handskar och klumpiga stövlar, som äro tvära för tån. Jag skulle ingenting säga, om dessa fula moder vore billiga, men de äro lika dyra som alla andra, och jag kan inte finna, att det är någon fördel med dem alls.
Laurie vek sig dubbel av skratt åt detta anfall, så att hans runda filthatt föll av honom, och Hanna trampade på den, en förolämpning, som blott gav Laurie ett tillfälle att vidlyftigt orda om fördelen av en ny grov kostym som han höll på att skaffa sig, då han tog upp sin tilltygade hatt och stack ner den i fickan.
— Men gräla nu inte mera utan var snäll. Jag får mer än nog hela veckan igenom och tycker om att roa mig, då jag kommer hem. Jag skall uppföra mig så väl i morgon, att det skall bli en riktig fröjd för mina vänner.
— Jag skall lämna er i fred, om ni bara ville låta ert hår växa. Jag är inte högfärdig, men jag tycker inte om att bli sedd tillsammans med en person, som ser ut som en fäktare, sade Hanna strängt.
— Vi ha anlagt det mindre vackra modet att begagna kortklippt hår, därför att det främjar studierna, sade Laurie, som man ingalunda kunde anklaga för fåfänga, då han frivilligt kunde uppoffra sitt vackra, lockiga hår och låta klippa av det ända intill huvudet
— Vet ni, Hanna, jag tror, att lilla Parker verkligen är pin kär i Amy. Han talar ständigt om henne, skriver vers och gör månskenspromenader, vilket allt sammanlagt ser ganska misstänkt ut. Vore det inte bäst, att han bekämpade sitt lilla tycke medan det ännu blott är i knoppning? frågade Laurie, med en äldre brors förtrolighet, efter en stunds tystnad.
— Jo, naturligtvis vore det bättre för honom, ty vi
