klänning, utropade Amy, under det hon med förtjusning mönstrade Margret, då hon var färdigklädd.
— Då är jag nöjd. Men ni måste alla kyssa och omfamna mig, utan att det minsta bry er om min klänning; ty i dag vill jag just ha den duktigt tillskrynklad av den anledningen och Margret öppnade sin famn för systrarna, och under några minuter omfamnade de henne med strålande ansikten och kände, att den nya kärleken icke hade utträngt den gamla.
— Nu går jag och knyter Johns halsduksrosett, och sedan går jag till pappa för att i ro få vara några minuter hos honom, och Margret skyndade sig ned för att göra vad hon sagt, och sedan följde hon modern vart hon gick, emedan hon väl visste, att trots de glada leenden, som hon såg på hennes läppar, fanns det likväl en hemlig sorg i hennes modershjärta, då den första fågeln skulle flyga ur boet.
Medan de tre andra flickorna äro tillsammans och lägga sista handen vid sin enkla toalett, är det just lämpligt att tala om de förändringar, som med tiden visat sig i deras utseende, ty i detta ögonblick se de alla bra ut
Hannas kantigheter äro mycket avslipade; hon kan nu föra sig ledigt, om också icke med behag. Det korta, krusiga håret har växt till en tjock man, som passar utmärkt till det lilla huvudet på den långa kroppen. Hennes bruna kinder ha en frisk färg och ögonen en mild glans, och blott milda ord höras nu från hennes skarpa tunga.
Betty har blivit smärt och blek samt tystare än någonsin. De vackra, milda ögonen äro större och i dem ligger ett uttryck, som gör en sorgsen, fastän detta uttryck icke innebär någonting sorgset. Det är liksom om en skymt av smärta vidrört det unga ansiktet och förlänat det detta uttryck av tåligt lidande, men Betty klagar aldrig och talar ständigt med glädje om att »snart bli bättre».
Amy är med rätta ansedd för »familjens ros», ty vid sexton år har hon en fullväxt kvinnas hållning och utseende — hon är icke vacker, men äger detta obeskrivliga