eller tänker, och just därför vill jag ha mitt bröllop på det sätt, som jag tycker mest om. Älskade John, här har du hammaren! och sägande detta skyndade Margret bort för att hjälpa »den där karlen» med hans högst opassande sysselsättning.
Mr Brooke sade ej ens »tack» till Margret när hon räckte honom hammaren; men då han lutade sig ned för att taga den, kysste han sin vackra brud bakom falldörren med en blick, som kom tant March att taga upp näsduken för att hastigt torka bort en viss fuktighet ur sina gamla skarpa ögon.
Ett häftigt buller, ett skrik och på samma gång ett av Lauries gapskratt, åtföljt av det mindre artiga utropet: Se så, vid Jupiter Ammon, nu har Hanna återigen slagit omkull bröllopstårtan! Det vart härvid en allmän uppståndelse, som knappt var över, då en hel flock kusiner anlände och »sällskapet kom in», som Betty brukade säga, då hon var barn.
— Låt icke den unge jätten komma mig nära; han plågar mig värre än moskitos, viskade tant March till Amy, just som rummen började fyllas och Lauries svartlockiga huvud syntes över alla de andras.
— Han har lovat att vara snäll i dag, och han kan vara utmärkt hygglig, då han vill, svarade Amy i det hon smög sig bort för att varna Herkules för draken, vilken varning kom honom att förfölja den gamla damen med en hyllning, som nästan höll på att göra henne galen.
Det var icke någon bröllopsprocession, men det inträdde en hastig tystnad i rummet, då mr March och det unga paret intogo sina platser under den gröna valvbågen. Mor och systrar ställde sig tätt bredvid henne, liksom de varit ovilliga att lämna Margret från sig.
Mer än en gång darrade faderns röst så, att han måste hålla upp en liten stund; men detta tycktes blott göra akten så mycket vackrare och högtidligare. Brudgummens hand darrade synbart, och ingen hörde hans svar; men Margret såg rakt upp i sin mans ögon och
