fick den namn af gäll-stämma, sockna-stämma eller (sockna-) ting.
På den utvidgade ätta-backen, eller inom den hägnade ätta-hagen, uppfördes nu ett enkelt hof eller hedniskt guda-hus, ursprungligen bygdt på stolpar såsom ett gammaldags loft. Folksägnen vet derföre ännu omtala, att vissa berömda ätta-högar, såsom Kongs-högen, Moder-högen m. fl. om högtids-nätterna stå uppresta på stora gyllene stolpar (§ 37). Bloten inom detta hof förrättades då af ättens ålderman, gode eller höfding; men gillet, nu fördeladt i flera lag, gilles-lag, hölls såsom förr under bar himmel, vid skenet af upptända eldar, och hvarje gilles-lag lemnade dertill sina bidrag i matvaror under namn af förning.
Öfvergången ifrån dessa folk-bruk i det hedniska gället till medeltids-sederna i det christna gället var, såsom vi längesedan anmärkt (§ 45), nästan omärklig. Äfven den äldsta christna helgedomen var derföre en ätta-backe, kyrko-backe eller graf-plats med ätta-högar, och mångenstädes, såsom f. ex. vid Blädinge, finna vi ännu den christna kyrko-backen eller kyrko-gården instängd emellan hedniska graf-kummel. Likasom i den äldsta christna tiden, höll man ännu på 1600-talet ofta guds-tjenst emellan ätta-högarne på kyrko-gården, och detta var regel, hvarje gång kyrkan genom blods-utgjutelse eller annat förfall blifvit oskär. Äfven har det varit gammal svensk folksed, att nedsätta sina döda i ätta-grafvar inne i sjelfva kyrkan. Man bibehöll nemligen ännu det hedniska föreställningssättet, att den döde sålunda fick del af offren,
