Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/230

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

224

"Stanna jord! Hvart vill du taga vägen? Känner du din bana ej igen? Du har gått den, oförtruten, trägen; Säg mig, är du målet närmre än? Arma moder, som ditt ljus skall låna För att visa huru ful du är Inför dagens sol och nattens måna, Inför Gud och alla stjernors här!"

"Du vill gråta — men du har ej tårar; Du vill hämnas — ack, du har ej makt. Dina barn, de ädle menskodårar, Ge på dina plågor ingen akt. Ty de brås på fadern och begära Allesamman slippa från sin mor, Dock så sent som möjligt, och till ära För den höga tro, som ingen tror."

"Men — om alla vilja öfvergifva, Dig, o jord, och tjena okänd Gud, Vill dock evigt jag hos dig förblifva Lyda undergifvet dina bud.

Digitized by

Goog •