246
Och läppen kröktes stolt: “Mig bryr det föga
Hvad kyrkan lär, allenast makt hon har
Att tvinga massan lyda hvad hon finner
För sig förmånligt och för henne drägligt;
Och sådan makt har endast den katolska,
Som löser och som binder ej blott der —
Här sände han en hånlig blick mot höjden —
Men här; och det vill säga mer, ty det
Är visst… det andra … hm!… men nu farväl!
Ett glas champagne? — Jag länge ren försummat
Min pligt mot bruden.
Sagdt, och han steg upp.
Och kort derefter gick jag bort från festen.
På vägen hem — det re’n var öfver midnatt,
De flesta lyktor släckta, mörkt och regnigt —
Jag tog en ginväg förbi Santa Croce
In i en gata, som jag förr ej gått
Och som till slut jag fann ej bar till målet.
Jag just var i begrepp att vända om,