250
I ett nu
Yardt kyrkan ljus utaf ett eldrödt sken, Som tycktes strömma ut från öppna grafvar, Nyss slutna; och ur dessa stego upp Med ängslig brådska om hvarandra qvinnor I långa, hvita svepningsdukar höljda. De spredo sig i hast åt alla håll, Försvunno här och der igenom dörrar Och dolda gångar, ut- och uppför trappor; Men kommo hastigt åter, förde med sig Den ena ett, den andra något annat Af sådant allt, som höfves för en fest: Antika vaser, fulla utaf blommor, Och fat och skålar af majolika, I hvilka drufvor. persikor, oranger I brokig endrägt trängdes vid hvarann, Yenetianska glas, kristallpokaler Och vin i tunga krus och lätta flaskor," Derjemte cittror, lutor, mandoliner, Och kuddar, mattor... Ej jag minnes allt, Som så drogs fram och sattes fort i ordning På vida planen framför altarskranket, Nu gjord till tummelplats för yppig vällust.
Digitized by LjOOQle
